Hyderabad 16 dec, 2015

Från Brahmapur fortsatte jag Söderut längs Indiens Ostkust. Jag hade då cyklat genom West Bengal, och fortsatte genom Odisha (Orissa) till Andhra Pradesh. Jag har tidigare varit i Andhra, med storstaden Hyderabad, och visste att denna åtminstonde delvis är en modern, välmående stat. Jag har också en gång varit i Orissa men då bara i Puri, en stad vid kusten. När jag var på väg dit nu kom jag genom riktigt fattiga trakter med dåliga vägar. Det gjorde mig lite bekymrad att mycket av Odisha (statens nya namn), skulle vara så. Jag har sett om 'tribal people' etc i Odisha.

Men Odisha visade sig lika modern och välmående som kringliggande stater, och inga problem med vägarna generellt. När jag kom till Vishakapatnam, en storstad som Indierna gärna vill utnämna till 'Goa of the East', var jag helt slutkörd. Förmodligen var detta mest en kombination av att ha ätit för lite och cyklat rätt mycket. Dessutom hade det blvit rysligt varmt mitt på dagarna. Jaag stannade 4 dagar i V. Jag läste flera cykeljournaler på Crazyguyonabike om andra som cyklat i dessa trakter. En dansk cyklist hade hört ryktas om terrorister (förmodligen banditer), som uppehöll sig i en skog han hade tänkt cykla genom. Han gick till polisen och frågade. De bekräftade ryktet och menade att han borde ta en annan väg. Så han cyklade 80 km uppförbacke en dag och sedan 200 km plattare nästa. Det där kände jag mig inte upplagd för.
Jag såg också en journal från två Indier, från Hyderabad. De hade cyklat från H till V. Då hade de blivit tvungna att övernatta i en ett riktigt ruckel en natt. Inte heller var det något jag ville.
För returresan till Hyderabad tog de bussen.
Jag tog en buss till Hyderbad och skippade ca 500 km cykling.

Brahmapur

Jag stannade 6 dagar i Calcutta. Det är något magiskt med den staden. Jag tror iofs att en del av den dragning jag känner till Calcutta hänger samman med den air av katastrof som hänger samman med namet Calcutta. En gång i tiden, när Indien var en Brittisk koloni, var Calcutta faktiskt huvudstad i Indien. Först 1911 skiftades huvustaden till New Delhi.

När Indien blev självständigt, 1947, knoppade muslimerna av sig och bildade Pakistan. Det var ju så att många muslimer bodde i NordVästra delen av 'stor-Indien', men också rätt många i NordÖstra Indien. Därför blev Pakistan ett underligt land som var delat i en Ostlig del och en Västlig. Det innebar bl a att de stora odlingar av jute som länge drivits i Östra Bengalen, och vars färdiga produkt skeppats ut via Calcutta, nu låg i ett annat land. Calcutta blev av med en av sina främsta inkomstkällor och gled in i ett långvarigt förfall.

Under min barndom och uppväxt förekom Calcutta många gånger i nyhetsflödet. Alltid med svarta rubriker om antingen översvämning eller torka, sjukdomar, svält och allehanda misär. Sedan dess har mycket ändrats i Indien i stort och även i Calcutta. Nu är staden på väg upp ur misären och har tagit plats som ledande kulturstad i Indien. Men i djupet av mitt minne finns kvar minnen om Calcutta som en av planetens värsta platser att vara på. Det är inte direkt den 'ordinarie'  turistens första val. Det är väl lite därför man känner sig rätt cool att vara där.

Jag ska återkomma till den här posten, både med mer text och några bilder.

Det är lite dåligt med Internet-kopplingen här i India-land. Den som inte besväras av att det är på Engelska kan läsa min cykeljournal här; http://tinyurl.com/zl3obrd
För den journalen skriver jag dagligen under själva cykelturen, och har lagt till rätt många bilder.

Oh Calcutta!

Calcutta sön 15 nov 2015.

Ut från Dhulikel mot okända trakter. Jag har bara lösa aningar om vad som väntar runt hörnet.

Det var mycket småbackar upp och ner i flera timmar.

Spännande vägar

Och sedan nedåt i klyftan mellan höga kullar

Längs Sun Kosi

Sindhuli Road

På en skylt står det att vägen är "a gift from the people of Japan".

Den var grym i uppförbackarna

Men desto roligare nedför

Jag cyklade Österut från Kathmandu. Till Bhaktapur och Dhulikhel innan jag svängde Söderut och kämpade mig över två bergskedjor med branta backar, och småningom ner till Teraien. Därefter i stort sett rakt Ost tills jag passerade in till Indien vid gränsen Kakarbhitta/Panitanki. Så småningom Söderut genom en del av West Bengal. I förmiddags kom jag till Calcutta.

Med risk att upprepa mig måste jag ändå säga att Indierna varit makalöst snälla, vänliga och hjälpsamma. Jag har länge sagt att Karnataka är den Indiska delstat jag gillar allra mest, de är så oindiskt softa och coola. Men jag måste nog ranka de här Bengalierna ännu högre, allra synnerhet vad gäller hjälpsamhet. Och nu är jag infernaliskt glad att vara i Calcutta.
Jag cyklade 12 dagar i Nepal och hittills 8 cykeldagar i Indien. Jag har varit lite förkyld och orkeslös och har hållit flera vilodagar. Också gräsligt om i rumpen ibland.

Jag tänker stanna i Calcutta några dagar, kanske en hel vecka. 

På nya äventyr

Bhaktapur tors 22 okt 2015.

Jag flög ut till Kathmandu för 8-9 dagar sedan, med en ny cykel i bagaget. De först flera dagarna slappade jag mest, shoppade några grejor och anpassade mig till höjd och klimat. Det kom en och annan regnskur som det gör så här just i slutet av monsunen.

Skönt med färre bilar

Detta var en gång 'Bimsen Tower'. Nu är bara denna stump kvar

Durbar Square, Kathmandu

En f d trekking shop där jag hyrt prylar flera gånger

Packar upp cykeln

När jag hade packat upp och monterat ihop min cykel tog jag ett par småturer runt stan för att justera in saker, till Patan en eftermiddag
bl a.

I Patan

Patan

Sedan i söndags packade jag de mesta av mina grejor på cykeln och cyklade upp till Kigani. Det är ca 30 km sträcka och ungefär 400 meter upp. Stannade där över natten och cyklade sedan tillbas igen dagen efter. Hade behållt mitt rum i Kathmandu.

I går, onsdag, drog jag då sedan iväg mer på allvar, fast bara till Bhaktapur, 16 km, ganska platt.

Vägen till Bhaktapur

Även Bhaktapur drabbades hårt av jordbävningen

Även efter jordbävningen är Bhaktapur en vacker stad. Den var en gång huvudstad i ett eget kungadöme.

Det har varit mycket motsägande info om den väg jag ursprungligen planerat att ta, österut från Kathmandu för att småningom komma in till Indien i trakten av Darjeeling.

Nepal drabbades av en besvärlig jorbävning i april/maj i år. Många gamla hus rasade och tusentals omkom. Sedan har de då också gått igenom en monsun med mycket regn. Nu på sistone håller landet på att implementera en ny konstitution vilket har orsakat en del osämja. Det finns någon paragraf som räknar upp vissa folkslag i landet som har vissa rättigheter. Där har man då missat någon folkgrupp som huvudsakkligen bor i gränstrakterna mot Indien. Jag minns nu inte vad den gruppen heter men den finns även på Indiska sidan gränsen. Nepals regering säger att det där ska man rätta till sen. Men nu sedan flera veckor har människor ur den folkgruppen blockerat gränsen till och från Indien. Tydligen kan människor passera förbi men leveranser av varor hindras. Nepal som är ett bergsland helt utan kust och hamnar är helt beroende av att ta in varor per lastbil från Indien. Även alla petroleum-produkter kommer den vägen. Och nu är det alltså stopp sedan ett bra tag. I synnerhet är det stor brist på bensin, fotogen och diesel.

Det går att köpa bensin på svarta marknaden. Men då till ett pris som är fem gånger högre än normalt. En del taxibilar finns att tillgå, men då förstås till högre priser. Det har varit betydligt färre bilar på gator och vägar sedan jag kom.

Med stängda gränser från Indien och bara ett fåtal lastbilar som kör transporter inom Nepal blir det förstås brist på varor mest överallt. En Amerikansk kvinna som lär ska känna till saker föreslog att jag borde välja en annan rutt. Men jag fick nog intrycket att hon mest gissade och egentligen inte visste riktigt. För några dagar sedan var jag nära att ändra min rutt. Men sedan träffade jag på en Nepalesisk man som guidar cykelturer och han sa att så länge jag skulle vara OK med den slags mat och boende som man kan få på trekking i bergen så trodde han att det skulle gå bra.

Så nu har jag dragit iväg enligt plan A. Dock bara till Bhaktapur första benet. I morgon tänker jag fortsätta till Dhulikel, vilket knappast heller ska vara några problem. Testen kommer senare i nästa steg. Jag ska över en bergskedja innan jag droppar ner till Teraien (låglandet).

Mina cykelturer i Indien

Här är en kartbild där jag lagt in mina cykelturer i Indien

Till slut

Det är rysligt fint att ha en tid på stranden efter en lång cykeltur. Men såhär i efterhand kan jag säga att det blev väl mycket, Jag var hela fem veckor i Gokarna, cyklade sedan upp till Goa och var mer än tre veckor där. Nästa tur ska jag hålla mig till två veckor på varje strand. Efter det blir det liksom att jag går runt i samma cirklar.

Småningom tog jag tåget till Bombay och flög hem. Nu är det snart en vecka sedan jag kom hem, och det har varit fantastiskt fint väder hela tiden. Våren är ovanligt tidig och vi har haft runt 10 grader plus varje dag. På nätterna är det förstås kallare, men ändå.

Gokarna 8 jan 2015

Jag var två veckor i Hampi, mest bara för att jag inte vill vara ute på vägarna och leta efter rum när det är jul och nyår. Man vet ju aldrig när och var det plötsligt är fullt på alla hotell. Hampi är ganska fint och det gick verkligen ingen nöd på mig där.

Restaurangen på Hema Guest House, Hampi

'Julgranen'

Stenbumlingar i Hampi

Duncan är på sin första cykeltur i Indien

Thierry är på sin sista. Han pallar inte riktigt Indierna

Men skönt iaf när helgerna var över och jag kunde dra vidare. I Hampi träffade jag på ett par andra cyklister, bl a Engelske Duncan som hade anlänt just från Gokarna och kunde ge mig värdefull info om vägarna åt det hållet. Således cyklade jag först till Koppal, sedan vidare till Gadag, Hubli och Jellapur innan jag kom till Gokarna tis 6 januari. Det var hyggliga vägar och rimliga dagsetapper. Sista dagen blev iofs rätt lång sträcka, 89 km, men det var mest nedförbacke genom vacker jungel.

Nedförbacke genom jungeln

Gokarna Beach

After sunset

Det har varit mycket snack om att Ryssarna inte vill resa lika mycket den här vintern nu när Rubeln har tappat i stort sett hälften av sitt värde gentemot Dollarn. Jag tycker det är mest lika mycket Ryssar här i år som det var i fjol. Många av dom snackar väldigt lite Engelska så man blandar sig inte så mycket med dom. F ö stör de inte någon. En tjej jag snackat med är jättetrevlig, och dessutom söt som få. Annars är det som vanligt en rejäl blandning, Österrikare, Fransoser, Amerikaner, Tyskar osv. Samt en tjej från Sydafrika som är mycket charmig, och skrattar högljutt.


Jag tänker softa här ca tre veckor.