Bhaktapur tors 22 okt 2015.
Jag flög ut till Kathmandu för 8-9 dagar sedan, med en ny cykel i bagaget. De först flera dagarna slappade jag mest, shoppade några grejor och anpassade mig till höjd och klimat. Det kom en och annan regnskur som det gör så här just i slutet av monsunen.
Durbar Square, Kathmandu
En f d trekking shop där jag hyrt prylar flera gånger
När jag hade packat upp och monterat ihop min cykel tog jag ett par småturer runt stan för att justera in saker, till Patan en eftermiddag
bl a.
I Patan
Sedan i söndags packade jag de mesta av mina grejor på cykeln och cyklade upp till Kigani. Det är ca 30 km sträcka och ungefär 400 meter upp. Stannade där över natten och cyklade sedan tillbas igen dagen efter. Hade behållt mitt rum i Kathmandu.
I går, onsdag, drog jag då sedan iväg mer på allvar, fast bara till Bhaktapur, 16 km, ganska platt.
Det har varit mycket motsägande info om den väg jag ursprungligen planerat att ta, österut från Kathmandu för att småningom komma in till Indien i trakten av Darjeeling.
Det går att köpa bensin på svarta marknaden. Men då till ett pris som är fem gånger högre än normalt. En del taxibilar finns att tillgå, men då förstås till högre priser. Det har varit betydligt färre bilar på gator och vägar sedan jag kom.
Med stängda gränser från Indien och bara ett fåtal lastbilar som kör transporter inom Nepal blir det förstås brist på varor mest överallt. En Amerikansk kvinna som lär ska känna till saker föreslog att jag borde välja en annan rutt. Men jag fick nog intrycket att hon mest gissade och egentligen inte visste riktigt. För några dagar sedan var jag nära att ändra min rutt. Men sedan träffade jag på en Nepalesisk man som guidar cykelturer och han sa att så länge jag skulle vara OK med den slags mat och boende som man kan få på trekking i bergen så trodde han att det skulle gå bra.
Så nu har jag dragit iväg enligt plan A. Dock bara till Bhaktapur första benet. I morgon tänker jag fortsätta till Dhulikel, vilket knappast heller ska vara några problem. Testen kommer senare i nästa steg. Jag ska över en bergskedja innan jag droppar ner till Teraien (låglandet).
Jag flög ut till Kathmandu för 8-9 dagar sedan, med en ny cykel i bagaget. De först flera dagarna slappade jag mest, shoppade några grejor och anpassade mig till höjd och klimat. Det kom en och annan regnskur som det gör så här just i slutet av monsunen.
Skönt med färre bilar
Detta var en gång 'Bimsen Tower'. Nu är bara denna stump kvar
Packar upp cykeln
När jag hade packat upp och monterat ihop min cykel tog jag ett par småturer runt stan för att justera in saker, till Patan en eftermiddag
bl a.
Patan
I går, onsdag, drog jag då sedan iväg mer på allvar, fast bara till Bhaktapur, 16 km, ganska platt.
Vägen till Bhaktapur
Även Bhaktapur drabbades hårt av jordbävningen
Även efter jordbävningen är Bhaktapur en vacker stad. Den var en gång huvudstad i ett eget kungadöme.
Det har varit mycket motsägande info om den väg jag ursprungligen planerat att ta, österut från Kathmandu för att småningom komma in till Indien i trakten av Darjeeling.
Nepal drabbades av en besvärlig jorbävning i april/maj i år. Många gamla hus rasade och tusentals omkom. Sedan har de då också gått igenom en monsun med mycket regn. Nu på sistone håller landet på att implementera en ny konstitution vilket har orsakat en del osämja. Det finns någon paragraf som räknar upp vissa folkslag i landet som har vissa rättigheter. Där har man då missat någon folkgrupp som huvudsakkligen bor i gränstrakterna mot Indien. Jag minns nu inte vad den gruppen heter men den finns även på Indiska sidan gränsen. Nepals regering säger att det där ska man rätta till sen. Men nu sedan flera veckor har människor ur den folkgruppen blockerat gränsen till och från Indien. Tydligen kan människor passera förbi men leveranser av varor hindras. Nepal som är ett bergsland helt utan kust och hamnar är helt beroende av att ta in varor per lastbil från Indien. Även alla petroleum-produkter kommer den vägen. Och nu är det alltså stopp sedan ett bra tag. I synnerhet är det stor brist på bensin, fotogen och diesel.
Det går att köpa bensin på svarta marknaden. Men då till ett pris som är fem gånger högre än normalt. En del taxibilar finns att tillgå, men då förstås till högre priser. Det har varit betydligt färre bilar på gator och vägar sedan jag kom.
Med stängda gränser från Indien och bara ett fåtal lastbilar som kör transporter inom Nepal blir det förstås brist på varor mest överallt. En Amerikansk kvinna som lär ska känna till saker föreslog att jag borde välja en annan rutt. Men jag fick nog intrycket att hon mest gissade och egentligen inte visste riktigt. För några dagar sedan var jag nära att ändra min rutt. Men sedan träffade jag på en Nepalesisk man som guidar cykelturer och han sa att så länge jag skulle vara OK med den slags mat och boende som man kan få på trekking i bergen så trodde han att det skulle gå bra.
Så nu har jag dragit iväg enligt plan A. Dock bara till Bhaktapur första benet. I morgon tänker jag fortsätta till Dhulikel, vilket knappast heller ska vara några problem. Testen kommer senare i nästa steg. Jag ska över en bergskedja innan jag droppar ner till Teraien (låglandet).
