Bombay till Goa

Tycker du det dröjer länge mellan tillfällen jag postar något nytt här, bilder etc?
Det beror på de förtvivlat dåliga Internetkopplingarna i Indien. Det är perhört långsamt på nätet här.
För två år sedan akrev Times of India (TOI), att man räknade med att ha 1 miljard mobilabonnenter under 2014. Det tror jag man har uppnått, kanske mer därtill. Var och varannan Indier jag ser har en smartphone i handen. Jag tror att de även satt upp fler nya telefonmaster, det är endast sällan man inte får någon connectiion. Dessvärre har dom inte byggt ut resten av infrastrukturen i motsvarande mån. Det verkar vara för klena servrar, och förmodligen också för klent backbone. Hur som helst är det rent bedrövligt så långsamt det går. Ofta får jag ge upp och vänta till nästa dag.

Det är 600 km cykling längs Konkan-kusten från Bombay till N Goa. Tar 11-12 dagar, inte minst för att man måste korsa ett helt gäng floder. Över en del finns broar, men många andra måste man korsa i en liten båt, inte mycket större än en roddbåt. De där småbåtarna har ingen riktig turlista utan sticker när båten blivit full. Ibland kan man få vänta rätt länge.
Men det är fin cykling mestadels i det här lite bortglömda hörnet av Indien. Eftersom landet i trakterna av Bombay ser ut som det gör går all landburen trafik en bit inåt landet innan det bär mer Söderöver. Men det finns mindre båtar som kan skeppa en över mynningen till Back Bay och landa i Mandve efter en dryg timma. Den vägen tog jag förstås, tillsammans med ett antal motorcyklister. Bilar får inte plats på dessa mindre träbåtar.

Bombay/Mumbai

Vägen från Mandve

Jag cyklade den här vägen för två år sedan och bodde då första natten på Dolphin House i Nagaon. Jag bodde bra där och ägarparet var mycket vänliga. Således fick det bli första stopp även den här turen.

I väntan på båt över floden

En båt kommer lastad med Indier

Man korsar floderna i små båtar och färjor

Sedan vidare till Murud, Harihareshwar, Dapoli, Guhagar, Ganpatipule, Pawas, Devgad, Tarkali Beach och Vengurla innan jag korsade sista floden över till Goa och Arambol.

Konkankusten

Stannade två nätter i Arambol, inte minst för att jag hoppades träffa på Annika från Sverige och Schweiz. Men hon verkade inte vara där. Sedan vidare till Vagator, mitt favoritområde i Goa.

Alois' Nest i Arambol

Utsikt från mitt favvohak i Vagator

Maten är suverän och bara ingen gnäller spelar de fin techno.

Här har de byggt ett hak mellan de mindre Vagator-beacherna.

Här hålls ofta 'party'.

Hälften av alla turister här är Ryssar

Tidigt varje morgon tar jag en lång promenad längs stränderna

'Welcome. I will be your dog this evening!'

Jag var drygt tre veckor i Vagator, och har sedan dess cyklat vidare till Panjim, Colva, Benaulim och Agonda.

 Panjim är en riktig Portugisisk kolonialstad

Agonda är otroligt turistiskt

I Benaulim bodde jag på O Mangeiro,
inte minst för det vackra namnet.

Bombay och Igatpuri

Det är ingen dålig kombination att först göra en trek i Nepal och sedan en lång cykeltur genom Nepal och stora delar av Indien. I mitten tar jag dessutom ett break från alltihop och åker på ett meditationsretreat i 9 dagar.

Men först Bombay. Det är således delvis maa julen som jag väljer ett längre stopp i Bombay. Inte många människor åker till Bombay för julens skull, snarare därifrån. Nu är ju inte jag någon stor julfirare utan vill mest ha tag på en plats som så mycket som möjligt struntar i julen. Det gör dom i Bombay.

Oxkärra på NH 8

Jag kom cyklande Norrifrån, stoppade kort i Bandra W för att lämna in min cykel till Pro 9 Bike Studio där för en välbehövlig service. Jag har drygt 3000 km på min mätare sedan Kathmandu och behöver rundsmörjning och lite justering av växlarna. Jag har ringt innan och är välkommen.

Pro9 Bike Studio

Sedan tar jag en taxi till Colaba och Carlton Hotel. Det är den 22 December och rätt mycket turister i Colaba. De allra flesta är dock på väg till Goa för julen, och en del ska väl åka hem. Själv blir jag i stan, vilar och äter gott. Sedan boken 'Shantaram' kom ut är det mest omöjligt att få bord på Leopolds. Längesedan brukade jag äta Leopolds förträffliga fruktsallad till frukost när jag var i Bombay. Men nu har priserna skenat helt sanslöst och krogen är likväl knökfull alltid. Huvudpersonen i 'Shantaram' går ofta till Leopolds och nu har restaurangen ren kultstatus. De har en dörrvakt som gör sitt bästa för att mota bort hugade gäster.

Gatucirkus i Bombay

Så jag frullar på ett mindre känt hak på andra sidan gatan. Lunch och middag äter jag på Kamats vegetariska restaurang. Alltid gott, och bra service.

Den 27 December åker jag upp till Igatpuri, ca 150 km, och Vipassana International Academy. Där har jag blivit antagen till en niodagars Sattipathana-kurs. Endast de som redan suttit minst tre tiodagarskurser i Vipassana får lov att sitta Sattipathana. Det är således inga nybörjare där. Detta gör att allt blir mycket mer seriöst. Reglerna följs och ingen bryter t ex tystnaden under de första 7 dagarna. På den åttonde dagen ska man börja prata med sina med-meditatörer som förberedelse till att återvända 'ut i världen'.

Myanmargate

Infarten

L-block

Jag bor i L-21

Mitt rum

Min cell

Pagodan

Jag var första gången i Igatpuri i Feb 1985 och mycket har verkligen hänt sedan dess. Hela centret har vuxit oerhört i takt med att Vipassana blivit alltmer etablerat. Det finns dessutom ett stort antal Vipassana-center i Indien och i övriga världen, bl a ett i Sverige. Dessvärre gick den ursprungliga läraren S N Goenka bort i Aug 2013. Men centret lever vidare och verkar inte ha tappat mycket av sin dragningskraft. Borde det f ö inte heller göra. Vipassana är en metod som kan förklaras ganska rationellt, och är inte beroende av någon Guru. Metoden är den som Buddha utvecklade, använde och undervisade.

Jag får bra boende i ett tämligen enkelt rum med eget badrum. Maten är enkel vegetarisk kost. Man ska leva som en munk här och äter bara frukost och lunch. Munkar ska inte äta efter klockan 12. Visst blir jag lite hungrig sena eftermiddagen men är ganska van och bryr mig inte mycket.
Själva kursen styrs över av 'Assistant Teachers'. Så har det alltid varit, även när Goenka-ji levde. Jag gillar den AT vi har. Han visar förtroende för oss deltagare och vi kan sitta mesta av tiden i våra meditationsceller i Pagodan.

Egentligen tar kursen slut sena eftermiddagen den åttonde dagen. Men då finns inga bra tåg till Bombay, och jag får lov att stanna över natten. Nästa förmiddag tar jag ett tåg. Först till Colaba och skaffar ett rum. Sedan mat, glass och godis jag saknat. Nästa dag tar jag en taxi till Bandra W för att hämta min cykel.

Ner genom Indien, till Bombay, fvb Goa.

Från Pushkar fortsatte jag via Bim och Rajsamand till Udaipur, staden med en egen konstgjord sjö som dateras ända bak till 1600-talet.

Vägen till Udaipur

Gamla stan i Udaipur är oerhört charmig med sina smala gator och många backar. Detta är också var jag bor. Likt tidigare resor bor jag på Lal Ghat Guest House. Det ligger alldeles vid sjön, och man har förnämlig utsikt över sjön och Lake Palace.

 

Gata i Udaipr

Lake Palace, Udaipur

Litet tempel i Udaipur

Smalt hus, Udaipur

Sedan cyklade jag rakt genom Rajastan, i riktning Söderöver förstås. I flera dagar hade jag knappast något val utan cyklade mycket på NH8.
Rajastan är en ökenstat där det blir mycket varmt och torrt mitt på dagen så minsta lilla skugga är välkommet. I Indien är Rajastan bara en delstat, men har större befolkning än t ex Frankrike. Den Indiska passionen för utsmyckning får sitt maximum i Rajastan. Det är liksom ingen hejd på hur mycket man smyckar ut sin omgivning och sig själv. Kvinnornas kläder har ofta insytt många tumnagelstora speglar. Och sen är det minst en ring på varje finger och tå. Plus ankelkedjor av silver, många armband, halsband, örhänge och näsring av guld. Befolkningen i Rajastan är ursprungligen s k Rajputs. Utöver att ha en egen smak på hur världen ska se ut, har Rajputs rykte om sig att vara vackra. Så är det också. De flesta människor man ser är långa och smala, ganska axelbreda och rakryggade, höga kindknotor och ståtlig hållning. Rajputs är ett krigarkast.

Efter Rajastan kom jag in i SÖ hörnet av Gujurat några dagar. Väldigt många av de Indier som bosatt sig i England sedan länge, har sina rötter i just Gujurat. Här på hemmaplan utmärker sig Gujurat på senare tid mest genom att fortfarande ha allmänt alkoholförbud. Det är en s k 'dry state' där endast ett fåtal ställen har tillstånd att servera alkohol, och då endast till personer med 'liquor permit', ett fylletillstånd som är lätt att få för de som kommer från en annan stat, i Indien eller utomlands, men betydligt svårare för infödingar. Detta har förstås lett till att Gujuratis gärna reser till angränsande stater där alkohol är lättillgängligt. Inte minst då Diu, som är en ö vid Gujurats sydkust, och en gång ingick i den Portugisiska kolonien i Indien. I Diu har man, enligt Portugisisk sedvänja, många viner och dessutom annan alkohol. Dit kommer många Indier (män), för att smaka.
Min erfarenhet är att Indier inte kan hantera alkohol och det därför gott kunde vara 'dry state' rakt över hela Indien. Mest är det förstås män som dricker i Indien. En berusad vuxen Indier blir minst lika korkad som en full femtonåring i Väst. Dom brölar och bråkar, slår sönder glasflaskor etc. Och så får de förstås ett svårt fall av att känna sig 'stor, stark och snygg'.

Mitt första stopp i Gujurat var Baroda, eller Vadodara, som det heter numera. Jag hittade ett bekvämt hotell och höll en vilodag här.

Det finns ju andra också som tagit till cykeln

Baroda College

I Surat kan man ivf få sig en 'Honest Soda'!

En dag åt jag Triple Sundae till lunch.

Sedan vidare till Baruch, Surat, och Jampore Beach. Med Jampore kom jag då in på samma spår som jag tog för två år sedan. Den gången hade jag också startat min tur i Kathmandu, och skulle till Bombay och Goa. Men jag tog en annan väg då, genom Madhya Pradesh. Som jag sagt tidigare, Bombay ligger där det gör och det är oundvikligt att delvis komma samma väg. Efter lång tid i inlandet, och i öknen, är det något särskilt att komma till kusten och se havet. Således Jampore Beach och Nargol. Dessvärre tyckte jag att det i vart fall inte blivit bättre på någon av de platserna sedan sist.

State Highways är mina favoritvägar för cykling.

Julen närmar sig och jag behöver en plan för det där. Vid kusten förstår jag att många rum längs kusten redan är bokade för julruschen. Jag som ändå ska vidare till Goa känner inte så stort behov av att ha havsutsikt just över jul, den kan Indierna få njuta utan mig. Därför bestämmer jag mig att satsa på julhelgen i Bombay. Dit är det just inte någon rusch inför julen.
Dessutom har jag bokat in mig på ett niodagars meditationsretreat lite norr om Bombay, från den 27/12. Så jag tar National Highway i riktning Bombay. Det får bli en övernattning på hotell längs med highwayen.

Jag närmar mig Bombay.

Ett maffigt hus, av många, i Colaba, Bombay.

Världens vackraste järnvägsstation. VT, Bombay.

Det blir också ett par rätt långa dagar på vägen. Jag tar mig fram så snabbt att jag måste ringa igen till cykelmeken i Bandra West och till hotellet i Colaba för att få klart att de kan ta mig en dag tidigare. Allt väl.
Jag svänger in om Bandra W och lämnar min cykel för service hos Pro 9 Bike Studio, och sedan en taxi till Colaba och Hotel Carlton.

Pro 9 Bike Studio, Bandra W.

Jag gillar Bombay, och känner mig rätt hemma i Indiens största stad. Indierna i Bombay är de mest västerländska/internationella av alla. De flesta snackar bra Engelska och är rätt vana att se utlänningar i stan. Det underlättar.