Thursday, December 27, 2007

Juljäveln har bitit sig fast i Indien

Jag hade tänkt mig att helt slippa tomtar och sånt, men då får man nog åka ännu längre utomlands. Här i Indien är det tomteluvor på butikspersonal och knökat med helglediga indiska turister överallt. Tydligen är det även "Governement Holdiday" numera.

Pfui Deibel!

--
Lars
lars.traveller@gmail.com

Friday, December 21, 2007

Pondicherry

Efter tre dagar i Madrassen tog jag mig samman och bussen till det närmaste Frankrike man kan komma utan att lämna Indianernas trekantiga land. Pondicherry!
Här är lite ordning och reda. Rätt rent och så. Dessutom har bylingen sådana där kepi som Les Flics har, fast knallröda. Ser rätt festligt ut när det är en Indian under.

Det är alldeles onödigt mycket turister här. Har väl med julhelvetet att göra. I bättre butiker dräller personalen omkring i tomteluva.
Indier i röd luva ser inte riktigt seriöst ut, if you ask me, mer som en slags Piff o Puff a la curry.

Varmt är det iaf, 28 idag och mer ska det bli. Fast man får inte bada från stranden här. Snart måste jag nog bortåt Kerala till. Kovalam. Men det är väl bäst lugna sig lite. Det sitter nog en svenne banan därborta nu och sjunger "sjömansjul på Hawaii". Sånt kan man få bestående men av.


Pondicherry Beach. Undrar om det är tsunamin som tagit sanden?

--
Lars
Pondicherry
lars.traveller@gmail.com

Wednesday, December 19, 2007

I Chennai

Äntligen varmt och skönt hade jag tänkt skriva härifrån, men det regnar som tusan så det funkar inte som beskrivning pa vädret. Hyggligt varmt förvisso men också jäkligt fuktigt.
Snart kvistar jag vidare till Pondicherry for lite beach. Börjar sakna solbrännan jag hittade uppe i Nepals sköna land.

--
Lars
lars.traveller@gmail.com

Saturday, December 15, 2007

Calcutta

Calcutta har en alldeles särskild lockelse för mig. I någon mån hänger det ihop med stans drastiska historia. En liten fiskeby, som engelsmännen gjorde till Indiens huvudstad, som blev pärlan i det brittiska Indien och säte för The East India Company.

När sedan Indien delades vid självständigheten skars hamnstaden Calcutta av från de juteodlingar i nuvarande Bangladesh som var stommen i stans ekonomi. Calcutta blev synonymt med storstadsmisär och allmänt Indiskt elände, råttor, pest och svält.

På allra senaste tiden verkar Calcutta ha fått sig en skjuts av Indiens allmänt starkare ekonomi och det är tydligt att i vart fall en del av befolkningen har mer pengar att spendera.


Hotel Raunak



Renoverad New Market, med gammal springrickshaw



Lättviktare



På rätt spår?

Saturday, December 08, 2007

Benares

I Benares eller Varanasi, som det heter numera, är det Indien på riktigt. Det är en av världens äldsta existerande städer. Det är också här dom bränner döingar på stranden och sen skyfflar askan ner i Ganges. Det dräller omkring rätt mycker djur här, mest kor och hundar.


A slow day in Benares



Djurvänner



Var är Bregottfabriken?



Scandinavian touch



Ritual vid Ganges



Pilbågsflickan sålde små "lövbåtar" med blomma, ris och ljus. Dom sjösätter man i Ganges som ett farväl till någon vän som gått bort.



Rena vykortsbilden

Wednesday, December 05, 2007

Omätt


Banana Pancake w Chocolate Sauce


Värst så omätt man blir.

Om man snör på sig en ryggsäck med cirkus 18 kg diverse prylar i och sen går en lång promenad över en backe på 5400 meter. Då blir man garanterat helt omätt, i vart fall på mat. Ändå åt jag flera gånger längs vägen, mest krubb som bara nästan är vad den utges vara.

Pizza t ex, kan ofta vara en chapati med ketchup och lite strimlad Yak-cheese. Anrättningen tillagas i en stekpanna som balanserar på ett enlåges fotogenkök. När det ryker mer om stekpannan än själva fotogenköket anses pizzan vara klar.

Till frukost åt jag oftast havregrynsgröt som kokas ihop med torrmjölk och eau de rivoire. Det är inte lika gott som gröten man gör hemma, men får man bara ner det så håller magen sig lugn och fin i flera timmar.

--
Lars
lars.traveller@gmail.com

Monday, December 03, 2007

Trekken runt Annapurna och till Base Camp 2007


Karta över trekken, uppifrånvy



Samma lite snett uppifrån



Från ett annat väderstreck


Varianter på trekkingtrail












Trekken runt Annapurna och till Base Camp, 2007

Första biten

Ti 6 nov.
Buss Pokhara - Besi Sahar. Jeep till Bulbhule sedan trek till Nadi, 45 min.

O 7 nov
Trek till Jagat, ca 8 tim, inkl stopp, 14 km.
Jag har fått sällskap av Marion från Schweiz, till gagn för oss båda.


Marion the trekker


To 8 nov,
Till Kharte, ca 8 tim, inkl stopp, 17 km. 1800 mtr ö h.
Regn på eftermiddagen, ösregn hela natten. Vi var de enda trekkarna som bodde i den här byn.


Vårt lodge i Kharte



Hängbro vid Syangje



Många broar blev det


F 9 nov,
Koto, 7 tim. 2600 mtr.
Träffat Adrian och Anton från Sydafrika, samt Katrina från Slovakien.
Mycket trevliga. Regn igen på eftermiddagen.


Anton och Adrian



Unge med morsa


L 10 nov,
Dukhure Pokhari, 6 tim. 3100 mtr.
Snorkallt på kvällen och natten. Återigen var vi de enda trekkarna i byn. Vi var i säng redan tio i sju på kvällen. Nästa morgon var det tjock is i alla vattenbehållare.


En dag kommer någon att skejta det här berget



Upper Pisang



Stenhus


S 11nov,
Nawal, 3800 mtr, 7 tim. Grymma vyer efter Upper Pisang.
Superväder, men kall natt.


I Nawal



Annapurna II sett från Nawal



Annapurna IV


M 12 nov,
Manang, 3500 mtr, 3 tim.
Träffat André från NZ med fransyskorna Sandrine och Delfin.
Solklart hela dagen.


Hundvalp, till vänster



Snorungar i Manang


Ti 13 nov,
Vilodag i Manang
Bor och äter suveränt på Mavi's kitchen. Råkat på Daniel och Anna, från Sydney, som Marion känner från Tibet.
Fått höra att Katrina vänt tillbaks. Det var för tungt för henne. Särskilt trist eftersom hon redan hade vänt en gång, när hon påbörjade AC från andra hållet. Då kom hon bara till Ulleri innan hon beslöt sig för att gå ner igen och få tag på en guide/porter som kunde bära hennes rygga, och samtidigt vara sällskap.


Veggieburger i Manang


O 14 nov,
Yak Kharka, 4000 mtr, 4 tim. Helt klart väder.
Lärt känna ett "gang of four", från Seattle. Kul typer. Sen dök det upp en snubbe som vi först trodde var världens längsta Neppe. Men det var en mörkhyad Australienare som var en festlig typ, rena stand up comedian.


Öppna landskap



Tibetanska stenar


To 15 nov,
Thorong Phedi, 4400 mtr, 3½ tim. Klart.
Blivit ett kul gäng med Svarta Aussien Jules och Sydafrikanen Pete, Anton och Adrian är också här, samt André med följe. Svinkallt på natten.


I Thorong Phedi. Fr v Anna, Daniel, Marion, ett par okända, Jules (rastaman), Sandrine, Pete och Andre



Vårt rum i Thorong Phedi



Tidig start mot passet



På väg uppåt



Aussies på det hala. Första gången Anna och Danny går på snö
 
På själva passet

F 16 nov.
Över Thorong La Pass, 5416 mtr. Grym uppförbacke och sedan ännu grymmare nedför, till Muktinath, 3800 mtr, 10 tim.
Ett gäng Israeler, unga och färska ut från militärtjänst, orkade inte ta sig för egen maskin över passet. 7 av 8 hade häst hela vägen upp. Flera fortsatte på pållen även ner. "Your horse must be very proud of himself", sa jag till en lång snubbe. Han uppskattade inte skämtet alls.
Mer snö och is över passet än jag väntat mig. Helt slut när vi kom fram. Så skönt vara över Thorong La!


Anna med solskydd på södra sidan


På väg ner


Jharkot, mellan Muktinath och Kagbeni

Väl i Muktinath känner man som om en tung sten rasat av en. Meningen är att njuta varje dag, men det är ofrånkomligt att _passet_ skapar en del prestationsångest. Man vill inte vara den som inte klarar av att ta sig över, måst vända halvvägs.
Vi åt en stor middag, med en stor Tuborg, dessert. Sov länge nästa morgon i vetskap att nu är det mest bara nedförbacke. Men det är en lång nerförbacke.


Thorong La sett nerifrån trailen mellan Muktinath och Jharkot


Andra biten

L 17 nov,
Kagbeni, 2800 mtr, 3½ timma.
Helt mör i låren efter först 1600 meter ner i går och nu ytterligare 1000 mtr.
Kagbeni är lide coolt! Här har dom bl a en McYak med logga likt McDonalds, och en 7-eleven med hemgjord logga. Själva butiken var dock en helt vanlig Neppebutik.


Kagbeni


Efter lunch blir det rejäl motvind här i floddalen


Dammiga fötter

S 18 nov,
Marpha, 5 tim.
Drygt 2 tim till Jomsom, där Marion behövde ta ut mer pengar. Sedan ut i motvinden till Marpha. Anton och Adrian droppat in, samt ryssarna Anton och Stasja. Stasja är grymt snygg.


Marpha. Äpplebyn, där har dom allt av och med äpplen


Bockarna Bruse

M 19 nov,
Ghasa, drygt 7 tim. 26 km.
Egentligen hade vi tänkt stoppa i Kalapani, men de flesta i det nu ganska stora gänget ville vidare så vi la in en extra liter äpplejuice och tuggade på till Ghasa. Skönt vara tillbaks i trakter med träd och buskar!


Unge

Ti 20 nov,
Tatopani, 1200 mtr, 5 tim, 15 km.
Badat i Hot Springs i flera timmar.
Firat Marions 27:e födelsedag. Vi bodde bra och beställde en färsk chocolate cake till dessert. Vi vart 11 st runt ett stort långbord och sjöng Happy Birthday mm för full hals. Marion är rena människomagneten och det är nu tydligt att det är vi två, särskilt hon, som har blivit huvudpersonerna i gänget.
Träffade även Joey från Seattle och min flight från Delhi. Hon hade redan tidigare slarvat bort sitt ATM-kort. En halvtimma efter vi fikat tillsammans kom managern till mig med hennes plånbok. Den innehöll en massa pengar plus hennes American Express-kort. Undrar hur hon ska klara av att vara i Indien i flera månader?


Födelsedagsgrisen


Birthday pig

O 21 nov,
Rathapani, 1200 mtr, 45 min.
I dag är egentligen en vilodag, men vi har iaf gjort en liten förflyttning till de mindre Hot Springs som finns här. Tvättat och solat på stora klippor.

To 22 nov,
Ghorepani, 2900 mtr, 8 tim, 14 km.
Backen upp till Ghorepani är en rysare! När vi väl kom fram var jag helt slut.
Danny och Anna droppat in runt 1700 nästan kräkfärdiga av trötthet. André hade torskat på Maoister just innan Ghorepani, men vi såg aldrig till dom.


Goodbye till Anna och Daniel

Tredje biten, Annapurna Sanctuary.


Lars trekkare vid Tadapani

F 23 nov,
Chuile, 2300 mtr, 6 tim, 9 km.
Fortfarande mör efter den tuffa gårdagen. Feta vyer längs vägen. Både Macchapuchare och Annapurna II. Ångrar sen att vi inte gick en timma till nerför backen, där det fanns trevliga lodges. Nästa dag hade inte blivit lika lång.
I går kväll sa vi adjö till Danny o Anna och Seattle-gänget. André var med oss till Tadapani men fortsatte sedan mot Gandrung.


Macchapucchare från Tadapani

L 24 nov,
Upper Sinuwa, 2300 mtr, 7 tim, 10 km.
Mycket upp och ner, men också jättefin trek långa bitar. Det var kul med stora gänget men är också skönt att krympa gruppen. Nu är det återigen bara Marion och jag.


Bridge over troubled water

S 25 nov,
Deurali, 3200 mtr, 7 tim, 7 km.
Dagarna går så himla fort! Det är mycket vackert där vi går, men ändå har det mycket kommit att bli transportsträckor mellan lodge och restauranger.
Marion är en suverän trekkingpartner, men jag saknar lite att inte vara helt solo. Jag hade gått softare då.
I Deurali mötte jag den coolaste trekkaren någonsin, en snubbe från Colorado som var på denna trekken för tredje gången. Han verkade vara här mest för matens skull och visste allt om vilka lodge som har bra pizza. Enligt honom har detta Shangri-La lodge där vi bor den bästa pizzan i hela Annapurna-regionen.


En hög snö


Utan buskar

M 26 nov,
Annapurna Base Camp, 4122 mtr, 4 tim. Fullmåne!
Första halvan av dagen, upp till Macchapucchare Base Camp, var rätt tuff, men sen planade det ut. Hela ABC badar i solsken och vyerna av Macchapucchare, Annapurna South och Annapurna I är magnifika! Det påminner mycket om Everest Base Camp. Feta berg runt om. Super att vara här vid fullmåne! Varit utomhus fram till kl 21 för att kolla in bergen i månskenet. Sedan var det meningen att Marion skulle väcka mig mitt i natten när hon i vanlig ordning är uppe och pinkar runt två-snåret. Men för första gången sov hon rakt igenom hela natten.


Annapurna South sett från Annapurna Base Camp


Annapurna I sett från ABC


Macchapucchares Norra sida sett från ABC

Ti 27 nov,
Lower Sinuwa, 2100 mtr, 8 tim, 16 km.
Stannade i Deurali för en frukostpizza, som var suverän.
Det är skönt vända näsan söderut och dra nedför backen. Idag har vi tappat 2000 mtr, plus en hel del branta uppförbackar. Totalt säkert 2500 mtr ner!
På kvällen kom en grupp lokala kvinnor och barn som sjöng och dansade för oss. Dom fick en generös peng och sen fick vi en massa blommor.


Dansare


Blomgirlander


Den här buffeln hade födelsedag så han fick en girlang av mig

O 28 nov,
Gandrung, 7 tim, 14 km.
Lite nedanför Chomrong delade trailen sig och vi kunde inte enas om vilken väg, så Marion tog den som gick brant ner och sedan brant upp. Jag gick den längre vägen runt hela dalen, men som höll sig på ungefär konstant höjd. När jag kom till Komrong Danda var Marion redan där, och hade beställt lunch.
Som jag hoppats är Gandrung vackert och välordnat.


In mot Ghandrung

To 29 nov,
Biretanthi, 4 tim.
Mycket vackert, och behaglig temperatur.
För tredje gången råkade vi ut för Maoister. Tajmingen var perfekt. De var redan sysselsatta med en Tjeckisk grupp och vi kryssade bara snabbt igenom samtidigt som vi ropade med tung tysk brytning att "Ve haf areday paid in Damphus!".

F 30 Nov,
Pokhara, 3 tim.
Det var bara en halvtimmas trek till Nayapul och sedan buss till Pokhara.
Som väntat känns det lite konstigt och rätt tomt att vara tillbaks bland bilar och buller efter tystnaden i bergen. Bor rart på Butterfly Lodge. Naturligtvis förätit mig redan vid lunch och fick be om ursäkt att jag inte kunda äta upp mer än hälften av vad mina hungriga ögon ville ha.


På kvällen firade vi en lyckad expedition med banana split och kaffe

Totalt spenderat 25 000 Rs på 25 dagars trek. Ungefär 2700 kr. Mycket nöjd med hela äventyret! Inte minst att jag hängde på Marion upp till Sanctuary. Den trekken är för kort att göra för sig själv, men rätt enkel att följa upp med efter AC, när man redan är där och har all utrustning.

Inga olyckor eller sjukdomar, inte blivit av med något av värde. Och inte en paisa till Maoisterna!

Jag har fått en fråga om skillnader mellan att trekka runt Annapurna och Everest.
Vad gäller vyer så är det omöjligt att jämföra. Båda trekkerna har magnifika berg och rara byar. Men Everest är klart tuffare rent fysiskt, i vart fall när man går hela vägen in från Jiri. Annapurna Circuit går gradvis uppåt i stort sett hela vägen tills man kommit över passet och sedan mest bara nedåt. Man följer Marsyangdi-floden på väg upp och sedan Khali Gandhaki ner. På Everest däremot går man på tvären mot floder och bergsryggar. Det innebär upp ena dagen och sen ner igen nästa. Upp till 3000 mtr och så ner till 1500 för att korsa en flod, sen upp igen. Det är tuffare men ger också bra träning. När man väl kommer till Namche Bazaar efter 7-8 dagar är man i bra form och alla benmuskler har fått sig en rejäl genomgång.
På AC är den första riktiga nerförbacken den lååånga grymmingen ner från passet. På kvällen säger de flesta att det var värre gå ned från passet än upp till det. Alla delar också uppfattningen att man inte alls skulle vilja ha gått andra vägen, dvs medurs.

På slutet av trekken var det flera som sa sig gärna skulle vilja komma tillbaks hit men då bara trekka på östra sidan. Dvs gå upp till Thorong Phedi och sen vända tillbaks. Nepparna håller på att bygga väg på båda sidorna, men det är främst på den västra sidan man tvingas gå en hel del på vägen, och där även möter jeepar och motorcyklar.


Nike Pegasus. Världens bästa trekkingsko. Efteråt