Värst så omätt man blir.
Om man snör på sig en ryggsäck med cirkus 18 kg diverse prylar i och sen går en lång promenad över en backe på 5400 meter. Då blir man garanterat helt omätt, i vart fall på mat. Ändå åt jag flera gånger längs vägen, mest krubb som bara nästan är vad den utges vara.
Pizza t ex, kan ofta vara en chapati med ketchup och lite strimlad Yak-cheese. Anrättningen tillagas i en stekpanna som balanserar på ett enlåges fotogenkök. När det ryker mer om stekpannan än själva fotogenköket anses pizzan vara klar.
Till frukost åt jag oftast havregrynsgröt som kokas ihop med torrmjölk och eau de rivoire. Det är inte lika gott som gröten man gör hemma, men får man bara ner det så håller magen sig lugn och fin i flera timmar.
--
Lars
lars.traveller@gmail.com
2 comments:
Det spelar ingen roll vilken höjd jag skulle befinna mig på i det landet. Jag skulle vara hungrig hela tiden för maten är ju okänlig.
Maten är ganska OK. Eftersom man har sådan stor aptit slinker det ner. En gång bara hade jag kräkreflexer. Mitt i min havregrynsgröt låg en stor blöt och kall klump havregryn, tror jag, men det kan också ha varit en död rådis.
Albin
Post a Comment