I opiumland

Life on the road is good!
Det var riktigt grymma backar från Tha Ton till Mae Salong! Uppför gick jag flera timmar och pushade biken. Nerför var asläbbigt.
Det här är riktigt mitt i Golden Triangle och fram till de byggde väg hit på 80-talet var det bara opium som odlades här. Nu har de skiftat till att odla te och majs. Riktigt intressant område med mycket hill tribes. Billigt, bra och god mat.

Befolkningen är Lisu, Hmong, Akka m fl. Det här ska vara den mest Kinaliknande staden i hela Thailand.

Hoj vad det går

The force is with me.
Alltså man ska väl egentligen inte utmana med att säga så, men jag kan inte undanhålla dig att det går djäkligt bra. Jag är oerhört nöjd med mitt tilltag att göra den här cykelturen.
Thailändarna är fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Jag tar en helt annan väg än den GPS:en föreslår. Asfalten tar slut och lite senare även själva vägen. Jag är ute och cyklar på en bonnväg med bara två hjulspår och grässträng i mitten, börjar undra hur det ska gå.
Då hittar jag ett enkelt hus med en gammal tant. Slår i mitt lexikon och hittar ordet för elefant. Tanten säger att det är helt rätt, bara rakt fram och sen till vänster.
Där ligger ett stort modernt jordbruk, en riktig "station". Jag frågar igen och får vidare direktiv. Efter en stund kommer en kille därifrån ikapp mig på motorcykel och säger att här ska du vänster och sen nästa höger. Jag har haft flera sådana där som kör ikapp mig och säger följ efter mig bara ...
I Lampang bodde jag så rart som man bara kan, på Riverside Guest House. Där tog ett par fantastiskt söta kanadensiskor från Montreal upp konversation. Vi tillbringade kvällen ihop. De bjöd på whisky och cola. Vi var på middag på Riverside Restaurant.
Än en gång gläds jag att bli accepterad som en senior traveller, inte alls hottaste snubben i stan, men ändå som en av dom. Sen försökte de övertala mig att stanna en dag till, följa med dem till hot springs och bada.
På elefantstationen gick det iofs inte lika bra. Jag hade hoppats komma med på en tredagars elefantskötarkurs. Lars Albinsson, Mahout, hade jag tänkte det skulle stå i telefonkatalogen. Men så blev det inte, i vart fall inte denna gången. De verkade inte alls vara vana vid snubbar som bara droppar in. Man ska boka i förväg och komma på schema. Kanske nästa gång.
Så jag fick kvista vidare, till Lamphun. Det blev 90 km i sadeln i dag, inklusive en grym backe när det var som allra varmast. Jag cyklade på allt jag orkade och var ändå nere i 7 knyck. Sista biten gick jag. Men sen blev det nerför och dryga 50 bloss under lätt broms.
Jag var rätt nöjd när jag kom fram hit. Hade trott jag skulle bli tvungen ta in på Holiday Inn, ingen äkta men ändå. Men sen hittade jag faktiskt en skylt med romerska bokstäver och bor nu fint på Lamphun Mansion Inn. Duschade och knoppade en stund. Har just varit ute på middag i närheten. Mör i benen och öm i arslet men mycket nöjd med min dag.
............
Nu har jag kommit fram till Chiang Mai. Det kändes riktigt bra att anlända på cykel söderifrån. Visst har jag fuskat lite med tåg och buss, men ändå loggat 436 km på min mätare.
Jäklar så mycket faranger det är här!

I Lampang

Thailand är ju bra alltså. Många ställen är väl inte alltid så charmiga, men av och till hamnar jag på rent ljuvliga place. Förra natten sov jag i Si Chantalai, det var inte mycket att ha, men med hjälp av min GPS hittade jag iaf ett OK place att knoppa. Juste mat fick jag också. Där var en äldre Thailändsk man, en gäst, som pratade bra engelska. Han kom och undrade om han kunde hjälpa mig med något. Jag frågade hur långt det var till Lampang och om jag kunde räkna med att hitta något ställe halvvägs att övernatta. Han sa att jag borde cykla till Uttaradit och ta tåg eller buss därifran. Det var inte precis den riktningen jag ville. Jag strävade nordväst, mot Chiang Mai, och Uttaradit skulle vara nordost. Senare när jag gick hemåt kom en Aussie på moppe och stoppade till. Han var bosatt i trakten, gift med en Thailändska. Han sa samma sak, att om jag fortsatte nordväst skulle jag hamna mitt i nowhere.
Så i morse cyklade jag till Uttaradit. Hade väl tänkt mig övernatta där. Men jag var framme redan kl 12 så jag letade upp tågstationen. Det fanns bara två tåg om dagen som jag kunde ta cykeln på. Ett 2230, som skulle landa mig i Lampang 0230, och det andra avgår 0610 på morgonen. Så jag letade upp busstationen och fick skruva av trampor och framhjul, men sen åka med en buss till Lampang. Framme här kl 17.
Det här är en helt underbar liten stad! Allt är så välordnat, näpet och rent att det knappt känns verkligt. Jag bor suveränt på Riverside Guest House som är byggt helt i teak. Det ligger förstås alldeles vid floden och har härliga uteområden med orkideer och Bougainvilla. Plötsligt känns Chiang Mai inte så viktigt och jag tar nog ett par dagar här och vilar min ömma rumpa.
Det har gått förvånansvärt smärtfritt (nåja, rumpan undantagen då), att cykla. Hojen är helt klart bra och jag har cyklat över 60 km två dagar utan att vara slutkörd. Kunde nog gjort 70 eller 80 också om det behövts. Men då har det förstås varit nära nog helt platt. Skåne skulle kallas kuperat i jämförelse. Vägen hit idag var betydligt backigare och jag var nöjd avverka den i buss.

I Sukothai

Efter påstötning från flera vänner köpte jag en hjälm i Bangkok. Förvånasvärt nog hittade jag en som passade också, så den har jag använt hela dagarna, utom just nu när jag bara är på en liten utflykt. Köpte också en scarf som jag har under för att skydda kaltoppen.

Är nu i Old Sukothai, ett world heritage place, med mycket ruiner från längesedan när det här placet faktiskt var huvudstad i Thailand.

I går cyklade jag 62 km utan andra problem än öm i arslet.

--
Lars
lars.traveller@gmail.com

-

I morgon börjar det på riktigt

Resan har [nästan] börjat.
I går cyklade jag till Hualamphong Railway Station i Bkk och tog tåget till Ayutthaya. Först gick det hyggligt att cykla och bilisterna visade fin hänsyn. Men sen när jag kom in i Chinatown blev filerna smalare och trafiken tätare. Det fanns ingen plats alls för en cyklist, så jag gick nog halva vägen på trottoaren.
Hur som helst, fram kom jag och det var inga problem ta med hojen på tåget. Min biljett kostade bara 15 baht, men de tog 100 för cykeln. Undrar om det inte var en luring där.
Det är ett riktigt mjölktåg som skramlar fram på smalt spår oftast i 20 - 30 km/tim. Efter ca 1:45 var jag iaf här. Samtidigt med mig klev en Schweizare av med en exakt likadan hoj han just köpt i Bkk. Även för honom är det första cykelturen i Thailand, men han har turat tidigare i Italien och i Costa Rica. Han var avis pa mina Schwalbe däck, och sa att de är de bästa man kan ha.
Det vart ca 6 km att jonna i den här änden. Tog in på Baan Lotus efter rekommendationer i Guideboken. Placet är mer eller mindre fullt, och ganska näpet. Mitt rum är litet och helt enkelt utan dusch etc, 200 baht bara. I natt vart det kallt så förbaskat. Jag sov inget vidare.
Nu har jag iaf fått en filt och bestämt mig att stanna här även kommande natt.
I dag har jag kollat lite ruiner här. De påminner en del om Angkor Wat och vissa är även från den tid när Khmererna regerade här.