The force is with me.
Alltså man ska väl egentligen inte utmana med att säga så, men jag kan inte undanhålla dig att det går djäkligt bra. Jag är oerhört nöjd med mitt tilltag att göra den här cykelturen.
Thailändarna är fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Jag tar en helt annan väg än den GPS:en föreslår. Asfalten tar slut och lite senare även själva vägen. Jag är ute och cyklar på en bonnväg med bara två hjulspår och grässträng i mitten, börjar undra hur det ska gå.
Då hittar jag ett enkelt hus med en gammal tant. Slår i mitt lexikon och hittar ordet för elefant. Tanten säger att det är helt rätt, bara rakt fram och sen till vänster.
Där ligger ett stort modernt jordbruk, en riktig "station". Jag frågar igen och får vidare direktiv. Efter en stund kommer en kille därifrån ikapp mig på motorcykel och säger att här ska du vänster och sen nästa höger. Jag har haft flera sådana där som kör ikapp mig och säger följ efter mig bara ...
I Lampang bodde jag så rart som man bara kan, på Riverside Guest House. Där tog ett par fantastiskt söta kanadensiskor från Montreal upp konversation. Vi tillbringade kvällen ihop. De bjöd på whisky och cola. Vi var på middag på Riverside Restaurant.
Än en gång gläds jag att bli accepterad som en senior traveller, inte alls hottaste snubben i stan, men ändå som en av dom. Sen försökte de övertala mig att stanna en dag till, följa med dem till hot springs och bada.
På elefantstationen gick det iofs inte lika bra. Jag hade hoppats komma med på en tredagars elefantskötarkurs. Lars Albinsson, Mahout, hade jag tänkte det skulle stå i telefonkatalogen. Men så blev det inte, i vart fall inte denna gången. De verkade inte alls vara vana vid snubbar som bara droppar in. Man ska boka i förväg och komma på schema. Kanske nästa gång.
Så jag fick kvista vidare, till Lamphun. Det blev 90 km i sadeln i dag, inklusive en grym backe när det var som allra varmast. Jag cyklade på allt jag orkade och var ändå nere i 7 knyck. Sista biten gick jag. Men sen blev det nerför och dryga 50 bloss under lätt broms.
Jag var rätt nöjd när jag kom fram hit. Hade trott jag skulle bli tvungen ta in på Holiday Inn, ingen äkta men ändå. Men sen hittade jag faktiskt en skylt med romerska bokstäver och bor nu fint på Lamphun Mansion Inn. Duschade och knoppade en stund. Har just varit ute på middag i närheten. Mör i benen och öm i arslet men mycket nöjd med min dag.
............
Nu har jag kommit fram till Chiang Mai. Det kändes riktigt bra att anlända på cykel söderifrån. Visst har jag fuskat lite med tåg och buss, men ändå loggat 436 km på min mätare.
Jäklar så mycket faranger det är här!
Alltså man ska väl egentligen inte utmana med att säga så, men jag kan inte undanhålla dig att det går djäkligt bra. Jag är oerhört nöjd med mitt tilltag att göra den här cykelturen.
Thailändarna är fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Jag tar en helt annan väg än den GPS:en föreslår. Asfalten tar slut och lite senare även själva vägen. Jag är ute och cyklar på en bonnväg med bara två hjulspår och grässträng i mitten, börjar undra hur det ska gå.
Då hittar jag ett enkelt hus med en gammal tant. Slår i mitt lexikon och hittar ordet för elefant. Tanten säger att det är helt rätt, bara rakt fram och sen till vänster.
Där ligger ett stort modernt jordbruk, en riktig "station". Jag frågar igen och får vidare direktiv. Efter en stund kommer en kille därifrån ikapp mig på motorcykel och säger att här ska du vänster och sen nästa höger. Jag har haft flera sådana där som kör ikapp mig och säger följ efter mig bara ...I Lampang bodde jag så rart som man bara kan, på Riverside Guest House. Där tog ett par fantastiskt söta kanadensiskor från Montreal upp konversation. Vi tillbringade kvällen ihop. De bjöd på whisky och cola. Vi var på middag på Riverside Restaurant.
Än en gång gläds jag att bli accepterad som en senior traveller, inte alls hottaste snubben i stan, men ändå som en av dom. Sen försökte de övertala mig att stanna en dag till, följa med dem till hot springs och bada.
På elefantstationen gick det iofs inte lika bra. Jag hade hoppats komma med på en tredagars elefantskötarkurs. Lars Albinsson, Mahout, hade jag tänkte det skulle stå i telefonkatalogen. Men så blev det inte, i vart fall inte denna gången. De verkade inte alls vara vana vid snubbar som bara droppar in. Man ska boka i förväg och komma på schema. Kanske nästa gång.
Så jag fick kvista vidare, till Lamphun. Det blev 90 km i sadeln i dag, inklusive en grym backe när det var som allra varmast. Jag cyklade på allt jag orkade och var ändå nere i 7 knyck. Sista biten gick jag. Men sen blev det nerför och dryga 50 bloss under lätt broms.
Jag var rätt nöjd när jag kom fram hit. Hade trott jag skulle bli tvungen ta in på Holiday Inn, ingen äkta men ändå. Men sen hittade jag faktiskt en skylt med romerska bokstäver och bor nu fint på Lamphun Mansion Inn. Duschade och knoppade en stund. Har just varit ute på middag i närheten. Mör i benen och öm i arslet men mycket nöjd med min dag.
............
Nu har jag kommit fram till Chiang Mai. Det kändes riktigt bra att anlända på cykel söderifrån. Visst har jag fuskat lite med tåg och buss, men ändå loggat 436 km på min mätare.
Jäklar så mycket faranger det är här!
No comments:
Post a Comment