Yangon, 28 okt

Jag kom med en nattbuss i går morse från Inle. De har fina moderna turistbussar för de längre sträckorna i Myanmar numera. Aircon, bekväma stolar, vattenflaska, och en liten påse med tandborste och wet wipe vid ett stopp sent på kvällen. Men det blir förstås segt ändå med en 14 timmars bussresa. Hela rumpan domnar liksom och det känns som att blodet slutat cirkulera i den viktiga kroppsdelen.
Vid varje stopp går jag av och rör på mig lite.

Tyvärr har bussarna också video med hög volym, eller DVD är det förstås. Skit samma.

Dani talking to monk at Shwedagon

Visst blir det snyggare med en svart ram!
Nu tar jag en dag och pustar ut i Yangon. Som förra gången bor jag på Okinawa och åter är det fullt med travellers, de flesta trevliga och glada att vara i Myanmar. En del har gjort en kurs i Vipassana meditation, som t ex holländska Daniella här ovan

Festival of lights at Shwedagon   Landet heter alltså Myanmar. Jag tror det är ett gammalt namn som återuppstått efter kolonialtiden.
Den största folkgruppen är Bamar, eller Burmeser. Deras språk heter Burmesiska. Det finns flera andra fokslag här också, Shan t ex i staten österut med det namnet, och Rohingyia i väst, m fl.

Det är 55 ton rent guld på pagodan  

 
Alla faranger här är helt överförjusta i människorna. De är makalöst vänliga och rara. Ingen har känt minsta vibb av fientlighet eller så. Det verkar inte heller finnas några tjuvar här. Allt är påtagligt tryggt och vänligt.
Jag trivs med mig själv och min situation när jag kan spankulera omkring i landets största stad, i mörker och på rätt risiga trottoarer, och känna mig helt trygg och hemmastadd. Lars, Weltenbummler liksom, på fri fot och hemma överallt. Världsmedborgare så det står härliga till.

Ofta känner jag en stor tacksamhet att jag fått så bra undervisning i Engelska. Utan det är det inte lätt vara Weltenbummler. Många gånger känner jag också tacksamhet till Sverige, och Svenskarna som rest i världen före mig, och som skött sig så bra att vi är välkomna och respekterade överallt.

Inle Lake, 26 okt

Demokratisering och modernisering av Myanmar är klart på gång. 'The Old Lady' är släppt ur sin långa husarrest. På hennes begäran har Obama lyft handelssanktionerna mot Myanmar och landet är på väg in i värmen bland nationer med civiliserat styre.
Men ännu finns kvar en hel del restriktioner vad gäller område utlänningar får besöka. Detta gör att de flesta faranger här gör ganska likartade resor. Yangon (Rangoon), Mandalay, Bagan, Inle Lake och kanske en beach.

Snubben ror alltså med benet

Inle ligger SO från Bagan och Mandalay men fortfarande rätt långt Norr om Yangon. Vid Inle finns alltså en rejält stor insjö, ganska grund och med mycket sjögräs. Runt sjön finns flera ordentliga byar. Säkert har befolkningen här mest varit fiskare i långliga tider. Seriösa Buddhister som de är har de byggt en del feta tempel och Buddhistkloster.

Numera är Inle alltmer en turistort, inte bara för utlänningar. Det finns dussintals longtail-båtar man kan hyra över dagen för en tur på sjön. I byarna har de en hel del Village Industries man kan titta på, och kanske köpa något.

Jag kom i lag med en amerikan och vi gjorde en heldagtur där vi såg silversmideri, väveri av både silke och någon slags garn gjort av de tunna, långa och starka trådarna som finns inne i stjälken av Lotusblomman. Länge sedan var det en kvinna som ville skänka något fint tyg till munkarna. Men hon hade inte råd med silke, så hon kom på att göra sitt eget garn av de hårfina trådarna som kommer fram då man bryter stjälken på en Lotusblomma. När hon vävde garnet blev det ett fint och starkt tyg. I långliga tider var den slags tyg endast för Buddhistmunkar. Men sen kom turister och ville köpa, så nu finns det till salu.
Inle är den enda plats i världen man kan köpa saker av detta material.

Endast för herrar

Vattenkorsning

Vi besökte också flera tempel och kloster. Ett av klostren har gått under namnet 'jumping cat Monastery'. På ett eller annat vis fick munkarna katter att hoppa rysligt högt. Numera har katterna slutat hoppa men det dräller dussintals katter i hela monasteryt. De flesta ligger förstås här och där och sover men en del springer omkring och leker som katter gör.

En kväll var det 'rockkonsert' med mest kända bandet i Myanmar--
Lars

Bagan, 20 oktober

Samla alla Europas kyrkor och katedraler på en yta stor som Manhattan så får man en aning om hur det är I Bagan. Här finns typ 4000 (ja tusen), pagoder och tempel utspridda, ofta så att man ser 25-30 åt gången. Det är helt hejdlöst.

 


Här vilar sig Buddha
Men det är också gott om Guest houses och restauranger. Ännu är det inte många turister här, men ska visst komma i November. Jag bor på Shwe Na Di Guest House, riktigt rart och fint, $15 natten, aircon, fri wifi, kylskåp och frukost. Coola gäster.

Lokalbefolkningen är fullständigt underbar. Människor kan helt enkelt inte vara rarare än de här. Det är tydligt att turismen ännu inte haft någon alls negativ inverkan. Alla hejar och ler, många kommer och vill snacka. Det finns vykortsnasare, och många med hästdroska, men ingen är särskilt påstridig eller besvärande. Unga flickor är makalöst söta och rara.

Jag blir nog några dagar.

Mandalay 17 okt

Jag gillar inte Mandalay något vidare. Guideboken skriver att den som kommer hit och förväntar sig något liknande som beskrevs av Orwell och Kipling för länge sedan kommer bli besviken. Dagens Mandalay har mycket Kinesiska influenser, med mestadels nya fula hus.

Så är det. Tror aldrig jag sett så många hardware-stores på så begränsad yta. Det var också varmt som f-n nu i mitten av oktober.

Hotellet jag bodde på, Nylon, bara namnet ...., var rätt bekvämt men fult som attan.

En dag gjorde jag en expedition till Pyin U Lwin, där var det fint men tyvärr regnade det större delen av dagen. Grämde mig att jag inte hade med hela bagaget så jag kunde stannat över natten. Betydligt svalare än i Mandalay.
Pyun U Lwin går också under namnet Maymyo. May var en Brittisk militär av något slag som var här när Britterna höll Burma som koloni. Han ruttnade på värmen i Mandalay och tog sig en bit upp i backen där det var svalare och slog sig ner. Småningom blev det en mindre stad när fler Britter joinade hans tillflykt. Myo är Burmesiska och betyder något i stil med 'boplats' eller så, dvs Maymyo är där som May bor.
Arkitekturen är helt Engelsk, typ sent 1800-tal.

Det finns ett helt gäng hästdroskor som ser ut som Wells Fargo under cowboytiden. I verkligheten importerades dessa från Indien längesedan.

 

Bortom Maymyo finns ett plejs som heter Hsipaw. Där ska vara rysligt vackert och man kan trekka i backarna. Hela det här området är typiskt sånt som jag bara måste komma tillbaks och cykla.

Fö är hela den här Burma-resan bara en rekognoseringstur för att se om jag verkligen har lust att göra en cykeltur här. Det har jag, stor lust.

--

Rangoon 15 Okt 2012

Det har snackats om en turistinvasion av Myanmar (Burma), den här säsongen. Mycket möjligt med tanke på att det faktiskt går framåt med demokratiseringen. Men ännu är det ivf inte många här. Air Asia - Flighten från Bangkok var bara halvfull. Och jag ser inte många vita ansikten i Rangoon. Första guest houset jag kollade var nästan fullt, men det finns nog många som knappt har en gäst än.

Fast det finns ju andra turister än vitingar. Jag har träffat på flera Thailändare här som turistar. 

På ett lokaltåg i Rangoon
Rangoon är riktigt coolt! Jag bor snorbra på Okinawa GH och det är riktigt kul typer som bor här.

I Rangoon

Mest bara en test för att se om det funkar.
Rangoon är riktigt nice. I kväll ska jag med nattåg till Mandalay.

Lasse

New changes.

Bangkok, Oct 9, 2012.

New changes.
I will change language again on this blog, reverting back to my native Swedish.
My last several trips I have been cycling, and I keep a cycling journal at the English language cyclist site Crazyguyonabíke. I have at least to some extent cycled areas where I had not been able to find detailed accounts of the roads and/or places to stay etc. To amend that I wrote in quite detail so that future cyclists along that way could have use of my accounts. It felt quite a job to write the same thing once in English and then again in Swedish.

Eventually I will cycle again on this trip but much along the same way as I did in SE Asia last time. I do not feel I need to be so elaborate in my journal this time, but rather write less often, and hopefully of better reading value to the occasional visitor.

So now I will go back to my native language.
..........

Jag byter alltså språk igen i bloggen. Det blev lite väl detaljerat om själva cykelvägen och var jag hittade boende etc. Nu har jag tänkt vara lite lösare i ramarna och inte nödvändigtvis skriva just varje dag. Bli inte förvånad dock om det plötsligt kommer ett kapitel på Engelska, det är ju ett tjusigt språk.

Jag landade på Suvarnabumi i Bangkok i morse. Flög med Thai, direkt från Stockholm. Själva flighten var inget mycket att säga om. Take off på tidtabell och tack vare en del medvind landade vi faktiskt drygt en halvtimma före schedule. Var på backen redan kvart över fem. Jag tog hissen ner i källaren och en bulle med taxameter till Soi Rambuttri.

Taxi i Thailand är mestadels en välskött verksamhet om man ger fan i att försöka vara smart. När jag tidigare gått ut på gatuplanet och dealat med taxichaffisarna om ett pris har jag ofta landat på 5-600 bhat. Sen har då highwayavgiften plötsligt kommit ovanpå. Med taxameter blev det 239 bhat och det var varskott redan från början att om jag ville åka highway så var det jag som fick betala avgiften. Det ville jag, och det kostade 70 baht extra. Drivern spettade på ordentligt och var alldeles vänlig och hjälpsam. Han fick tre hundra och "keep the change". Jag var på Four Son's Village strax efter 6 men var dum nog att inte be få "se på rummet" innan jag betalade, eftersom jag varit här förut. Det ledde till ett  rum som är en bra bit mindre än jag haft här tidigare. Helt OK förvisso, med badrum, balkong och aircon för 600 baht. Men nästa gång vill jag se rummet först, och anar att jag då kan få ett större.

För 6-7 år sedan stod Thai bhat och Indiska rupees i samma pris för mig, 18 öre. Sedan dess har bhathen gått upp till 24 öre medan rupeen sjunkit till 14. Summa summarum är det ofta dyrare i Thailand än Indien.

I dag har jag tryckt ut lite pengar, köpt ny guidebok, beställt en cykel och lagt handpenning, fixat telefonkort och fått mig en rejäl massage samt sovit middag.
Jag är väldigt nöjd att jag tog mig tid för flera år sedan kolla in Bangkok ordentligt och nu hålls i trevligt område och känner mig rätt hemma.
I morgon ska jag ta mig till Burmas ambassad och ansöka om visum. Det blir en halvtimmas båttur på floden till Taksin Bridge och sen en station med Sky Train.