Goa till Gokarna

För några dagar sedan lämnade jag Goa och är nu i Gokarna, Karnataka. Efter överenskommelse på Facebook bytte jag i går strand och är nu i mycket tranquilo trakter. För sex år sedan blev jag bekant med en Amerikan i Kovalam, Kerala. Han åker till Indien mest varje år för omfattande tandläkarbesök. Nu är han i Gokarna med sin mycket charmiga 'girlfriend', som är halvsvenska. De är båda i min ålder. James tyckte jag skulle ge den här stranden en ny chans, och det vart bingo direkt.

Först stack jag till OM Beach

OM

Main Beach

Populär gammal Indisk tradition; 'taking a shit on the Beach'

Bridge across Forever

Chez Christophe, Gokarna
(Denna bild har jag kopierat från deras Facebook-sida)

Jag lärde känna James i Kerala för några år sedan.
Här är han på Chez C med sin 'girlfriend' Marcia

Maten är fin på Chez Christophe, bl a att man 

kan få fina sallader, en sällsynthet i Indien.

Men den största attraktionen med Chez C är den 

Franska personalen. Otroligt charmerande!

En riktig buffel

Vid Shivaratri kör de fram både Sanna Ratha och Dodda Ratha

Ett lokalt hus Gokarna

Vackra solnegångar

Indisk järncykel

Sjösättning av fiskebåt

Bombay till Goa

Tycker du det dröjer länge mellan tillfällen jag postar något nytt här, bilder etc?
Det beror på de förtvivlat dåliga Internetkopplingarna i Indien. Det är perhört långsamt på nätet här.
För två år sedan akrev Times of India (TOI), att man räknade med att ha 1 miljard mobilabonnenter under 2014. Det tror jag man har uppnått, kanske mer därtill. Var och varannan Indier jag ser har en smartphone i handen. Jag tror att de även satt upp fler nya telefonmaster, det är endast sällan man inte får någon connectiion. Dessvärre har dom inte byggt ut resten av infrastrukturen i motsvarande mån. Det verkar vara för klena servrar, och förmodligen också för klent backbone. Hur som helst är det rent bedrövligt så långsamt det går. Ofta får jag ge upp och vänta till nästa dag.

Det är 600 km cykling längs Konkan-kusten från Bombay till N Goa. Tar 11-12 dagar, inte minst för att man måste korsa ett helt gäng floder. Över en del finns broar, men många andra måste man korsa i en liten båt, inte mycket större än en roddbåt. De där småbåtarna har ingen riktig turlista utan sticker när båten blivit full. Ibland kan man få vänta rätt länge.
Men det är fin cykling mestadels i det här lite bortglömda hörnet av Indien. Eftersom landet i trakterna av Bombay ser ut som det gör går all landburen trafik en bit inåt landet innan det bär mer Söderöver. Men det finns mindre båtar som kan skeppa en över mynningen till Back Bay och landa i Mandve efter en dryg timma. Den vägen tog jag förstås, tillsammans med ett antal motorcyklister. Bilar får inte plats på dessa mindre träbåtar.

Bombay/Mumbai

Vägen från Mandve

Jag cyklade den här vägen för två år sedan och bodde då första natten på Dolphin House i Nagaon. Jag bodde bra där och ägarparet var mycket vänliga. Således fick det bli första stopp även den här turen.

I väntan på båt över floden

En båt kommer lastad med Indier

Man korsar floderna i små båtar och färjor

Sedan vidare till Murud, Harihareshwar, Dapoli, Guhagar, Ganpatipule, Pawas, Devgad, Tarkali Beach och Vengurla innan jag korsade sista floden över till Goa och Arambol.

Konkankusten

Stannade två nätter i Arambol, inte minst för att jag hoppades träffa på Annika från Sverige och Schweiz. Men hon verkade inte vara där. Sedan vidare till Vagator, mitt favoritområde i Goa.

Alois' Nest i Arambol

Utsikt från mitt favvohak i Vagator

Maten är suverän och bara ingen gnäller spelar de fin techno.

Här har de byggt ett hak mellan de mindre Vagator-beacherna.

Här hålls ofta 'party'.

Hälften av alla turister här är Ryssar

Tidigt varje morgon tar jag en lång promenad längs stränderna

'Welcome. I will be your dog this evening!'

Jag var drygt tre veckor i Vagator, och har sedan dess cyklat vidare till Panjim, Colva, Benaulim och Agonda.

 Panjim är en riktig Portugisisk kolonialstad

Agonda är otroligt turistiskt

I Benaulim bodde jag på O Mangeiro,
inte minst för det vackra namnet.

Bombay och Igatpuri

Det är ingen dålig kombination att först göra en trek i Nepal och sedan en lång cykeltur genom Nepal och stora delar av Indien. I mitten tar jag dessutom ett break från alltihop och åker på ett meditationsretreat i 9 dagar.

Men först Bombay. Det är således delvis maa julen som jag väljer ett längre stopp i Bombay. Inte många människor åker till Bombay för julens skull, snarare därifrån. Nu är ju inte jag någon stor julfirare utan vill mest ha tag på en plats som så mycket som möjligt struntar i julen. Det gör dom i Bombay.

Oxkärra på NH 8

Jag kom cyklande Norrifrån, stoppade kort i Bandra W för att lämna in min cykel till Pro 9 Bike Studio där för en välbehövlig service. Jag har drygt 3000 km på min mätare sedan Kathmandu och behöver rundsmörjning och lite justering av växlarna. Jag har ringt innan och är välkommen.

Pro9 Bike Studio

Sedan tar jag en taxi till Colaba och Carlton Hotel. Det är den 22 December och rätt mycket turister i Colaba. De allra flesta är dock på väg till Goa för julen, och en del ska väl åka hem. Själv blir jag i stan, vilar och äter gott. Sedan boken 'Shantaram' kom ut är det mest omöjligt att få bord på Leopolds. Längesedan brukade jag äta Leopolds förträffliga fruktsallad till frukost när jag var i Bombay. Men nu har priserna skenat helt sanslöst och krogen är likväl knökfull alltid. Huvudpersonen i 'Shantaram' går ofta till Leopolds och nu har restaurangen ren kultstatus. De har en dörrvakt som gör sitt bästa för att mota bort hugade gäster.

Gatucirkus i Bombay

Så jag frullar på ett mindre känt hak på andra sidan gatan. Lunch och middag äter jag på Kamats vegetariska restaurang. Alltid gott, och bra service.

Den 27 December åker jag upp till Igatpuri, ca 150 km, och Vipassana International Academy. Där har jag blivit antagen till en niodagars Sattipathana-kurs. Endast de som redan suttit minst tre tiodagarskurser i Vipassana får lov att sitta Sattipathana. Det är således inga nybörjare där. Detta gör att allt blir mycket mer seriöst. Reglerna följs och ingen bryter t ex tystnaden under de första 7 dagarna. På den åttonde dagen ska man börja prata med sina med-meditatörer som förberedelse till att återvända 'ut i världen'.

Myanmargate

Infarten

L-block

Jag bor i L-21

Mitt rum

Min cell

Pagodan

Jag var första gången i Igatpuri i Feb 1985 och mycket har verkligen hänt sedan dess. Hela centret har vuxit oerhört i takt med att Vipassana blivit alltmer etablerat. Det finns dessutom ett stort antal Vipassana-center i Indien och i övriga världen, bl a ett i Sverige. Dessvärre gick den ursprungliga läraren S N Goenka bort i Aug 2013. Men centret lever vidare och verkar inte ha tappat mycket av sin dragningskraft. Borde det f ö inte heller göra. Vipassana är en metod som kan förklaras ganska rationellt, och är inte beroende av någon Guru. Metoden är den som Buddha utvecklade, använde och undervisade.

Jag får bra boende i ett tämligen enkelt rum med eget badrum. Maten är enkel vegetarisk kost. Man ska leva som en munk här och äter bara frukost och lunch. Munkar ska inte äta efter klockan 12. Visst blir jag lite hungrig sena eftermiddagen men är ganska van och bryr mig inte mycket.
Själva kursen styrs över av 'Assistant Teachers'. Så har det alltid varit, även när Goenka-ji levde. Jag gillar den AT vi har. Han visar förtroende för oss deltagare och vi kan sitta mesta av tiden i våra meditationsceller i Pagodan.

Egentligen tar kursen slut sena eftermiddagen den åttonde dagen. Men då finns inga bra tåg till Bombay, och jag får lov att stanna över natten. Nästa förmiddag tar jag ett tåg. Först till Colaba och skaffar ett rum. Sedan mat, glass och godis jag saknat. Nästa dag tar jag en taxi till Bandra W för att hämta min cykel.