Bombay och Igatpuri

Det är ingen dålig kombination att först göra en trek i Nepal och sedan en lång cykeltur genom Nepal och stora delar av Indien. I mitten tar jag dessutom ett break från alltihop och åker på ett meditationsretreat i 9 dagar.

Men först Bombay. Det är således delvis maa julen som jag väljer ett längre stopp i Bombay. Inte många människor åker till Bombay för julens skull, snarare därifrån. Nu är ju inte jag någon stor julfirare utan vill mest ha tag på en plats som så mycket som möjligt struntar i julen. Det gör dom i Bombay.

Oxkärra på NH 8

Jag kom cyklande Norrifrån, stoppade kort i Bandra W för att lämna in min cykel till Pro 9 Bike Studio där för en välbehövlig service. Jag har drygt 3000 km på min mätare sedan Kathmandu och behöver rundsmörjning och lite justering av växlarna. Jag har ringt innan och är välkommen.

Pro9 Bike Studio

Sedan tar jag en taxi till Colaba och Carlton Hotel. Det är den 22 December och rätt mycket turister i Colaba. De allra flesta är dock på väg till Goa för julen, och en del ska väl åka hem. Själv blir jag i stan, vilar och äter gott. Sedan boken 'Shantaram' kom ut är det mest omöjligt att få bord på Leopolds. Längesedan brukade jag äta Leopolds förträffliga fruktsallad till frukost när jag var i Bombay. Men nu har priserna skenat helt sanslöst och krogen är likväl knökfull alltid. Huvudpersonen i 'Shantaram' går ofta till Leopolds och nu har restaurangen ren kultstatus. De har en dörrvakt som gör sitt bästa för att mota bort hugade gäster.

Gatucirkus i Bombay

Så jag frullar på ett mindre känt hak på andra sidan gatan. Lunch och middag äter jag på Kamats vegetariska restaurang. Alltid gott, och bra service.

Den 27 December åker jag upp till Igatpuri, ca 150 km, och Vipassana International Academy. Där har jag blivit antagen till en niodagars Sattipathana-kurs. Endast de som redan suttit minst tre tiodagarskurser i Vipassana får lov att sitta Sattipathana. Det är således inga nybörjare där. Detta gör att allt blir mycket mer seriöst. Reglerna följs och ingen bryter t ex tystnaden under de första 7 dagarna. På den åttonde dagen ska man börja prata med sina med-meditatörer som förberedelse till att återvända 'ut i världen'.

Myanmargate

Infarten

L-block

Jag bor i L-21

Mitt rum

Min cell

Pagodan

Jag var första gången i Igatpuri i Feb 1985 och mycket har verkligen hänt sedan dess. Hela centret har vuxit oerhört i takt med att Vipassana blivit alltmer etablerat. Det finns dessutom ett stort antal Vipassana-center i Indien och i övriga världen, bl a ett i Sverige. Dessvärre gick den ursprungliga läraren S N Goenka bort i Aug 2013. Men centret lever vidare och verkar inte ha tappat mycket av sin dragningskraft. Borde det f ö inte heller göra. Vipassana är en metod som kan förklaras ganska rationellt, och är inte beroende av någon Guru. Metoden är den som Buddha utvecklade, använde och undervisade.

Jag får bra boende i ett tämligen enkelt rum med eget badrum. Maten är enkel vegetarisk kost. Man ska leva som en munk här och äter bara frukost och lunch. Munkar ska inte äta efter klockan 12. Visst blir jag lite hungrig sena eftermiddagen men är ganska van och bryr mig inte mycket.
Själva kursen styrs över av 'Assistant Teachers'. Så har det alltid varit, även när Goenka-ji levde. Jag gillar den AT vi har. Han visar förtroende för oss deltagare och vi kan sitta mesta av tiden i våra meditationsceller i Pagodan.

Egentligen tar kursen slut sena eftermiddagen den åttonde dagen. Men då finns inga bra tåg till Bombay, och jag får lov att stanna över natten. Nästa förmiddag tar jag ett tåg. Först till Colaba och skaffar ett rum. Sedan mat, glass och godis jag saknat. Nästa dag tar jag en taxi till Bandra W för att hämta min cykel.