Från Pushkar fortsatte jag via Bim och Rajsamand till Udaipur, staden med en egen konstgjord sjö som dateras ända bak till 1600-talet.
Gamla stan i Udaipur är oerhört charmig med sina smala gator och många backar. Detta är också var jag bor. Likt tidigare resor bor jag på Lal Ghat Guest House. Det ligger alldeles vid sjön, och man har förnämlig utsikt över sjön och Lake Palace.
Sedan cyklade jag rakt genom Rajastan, i riktning Söderöver förstås. I flera dagar hade jag knappast något val utan cyklade mycket på NH8.
Rajastan är en ökenstat där det blir mycket varmt och torrt mitt på dagen så minsta lilla skugga är välkommet. I Indien är Rajastan bara en delstat, men har större befolkning än t ex Frankrike. Den Indiska passionen för utsmyckning får sitt maximum i Rajastan. Det är liksom ingen hejd på hur mycket man smyckar ut sin omgivning och sig själv. Kvinnornas kläder har ofta insytt många tumnagelstora speglar. Och sen är det minst en ring på varje finger och tå. Plus ankelkedjor av silver, många armband, halsband, örhänge och näsring av guld. Befolkningen i Rajastan är ursprungligen s k Rajputs. Utöver att ha en egen smak på hur världen ska se ut, har Rajputs rykte om sig att vara vackra. Så är det också. De flesta människor man ser är långa och smala, ganska axelbreda och rakryggade, höga kindknotor och ståtlig hållning. Rajputs är ett krigarkast.
Efter Rajastan kom jag in i SÖ hörnet av Gujurat några dagar. Väldigt många av de Indier som bosatt sig i England sedan länge, har sina rötter i just Gujurat. Här på hemmaplan utmärker sig Gujurat på senare tid mest genom att fortfarande ha allmänt alkoholförbud. Det är en s k 'dry state' där endast ett fåtal ställen har tillstånd att servera alkohol, och då endast till personer med 'liquor permit', ett fylletillstånd som är lätt att få för de som kommer från en annan stat, i Indien eller utomlands, men betydligt svårare för infödingar. Detta har förstås lett till att Gujuratis gärna reser till angränsande stater där alkohol är lättillgängligt. Inte minst då Diu, som är en ö vid Gujurats sydkust, och en gång ingick i den Portugisiska kolonien i Indien. I Diu har man, enligt Portugisisk sedvänja, många viner och dessutom annan alkohol. Dit kommer många Indier (män), för att smaka.
Min erfarenhet är att Indier inte kan hantera alkohol och det därför gott kunde vara 'dry state' rakt över hela Indien. Mest är det förstås män som dricker i Indien. En berusad vuxen Indier blir minst lika korkad som en full femtonåring i Väst. Dom brölar och bråkar, slår sönder glasflaskor etc. Och så får de förstås ett svårt fall av att känna sig 'stor, stark och snygg'.
Mitt första stopp i Gujurat var Baroda, eller Vadodara, som det heter numera. Jag hittade ett bekvämt hotell och höll en vilodag här.
Sedan vidare till Baruch, Surat, och Jampore Beach. Med Jampore kom jag då in på samma spår som jag tog för två år sedan. Den gången hade jag också startat min tur i Kathmandu, och skulle till Bombay och Goa. Men jag tog en annan väg då, genom Madhya Pradesh. Som jag sagt tidigare, Bombay ligger där det gör och det är oundvikligt att delvis komma samma väg. Efter lång tid i inlandet, och i öknen, är det något särskilt att komma till kusten och se havet. Således Jampore Beach och Nargol. Dessvärre tyckte jag att det i vart fall inte blivit bättre på någon av de platserna sedan sist.
Julen närmar sig och jag behöver en plan för det där. Vid kusten förstår jag att många rum längs kusten redan är bokade för julruschen. Jag som ändå ska vidare till Goa känner inte så stort behov av att ha havsutsikt just över jul, den kan Indierna få njuta utan mig. Därför bestämmer jag mig att satsa på julhelgen i Bombay. Dit är det just inte någon rusch inför julen.
Dessutom har jag bokat in mig på ett niodagars meditationsretreat lite norr om Bombay, från den 27/12. Så jag tar National Highway i riktning Bombay. Det får bli en övernattning på hotell längs med highwayen.
Det blir också ett par rätt långa dagar på vägen. Jag tar mig fram så snabbt att jag måste ringa igen till cykelmeken i Bandra West och till hotellet i Colaba för att få klart att de kan ta mig en dag tidigare. Allt väl.
Jag svänger in om Bandra W och lämnar min cykel för service hos Pro 9 Bike Studio, och sedan en taxi till Colaba och Hotel Carlton.
Jag gillar Bombay, och känner mig rätt hemma i Indiens största stad. Indierna i Bombay är de mest västerländska/internationella av alla. De flesta snackar bra Engelska och är rätt vana att se utlänningar i stan. Det underlättar.
Vägen till Udaipur
Gamla stan i Udaipur är oerhört charmig med sina smala gator och många backar. Detta är också var jag bor. Likt tidigare resor bor jag på Lal Ghat Guest House. Det ligger alldeles vid sjön, och man har förnämlig utsikt över sjön och Lake Palace.
Gata i Udaipr
Lake Palace, Udaipur
Litet tempel i Udaipur
Smalt hus, Udaipur
Rajastan är en ökenstat där det blir mycket varmt och torrt mitt på dagen så minsta lilla skugga är välkommet. I Indien är Rajastan bara en delstat, men har större befolkning än t ex Frankrike. Den Indiska passionen för utsmyckning får sitt maximum i Rajastan. Det är liksom ingen hejd på hur mycket man smyckar ut sin omgivning och sig själv. Kvinnornas kläder har ofta insytt många tumnagelstora speglar. Och sen är det minst en ring på varje finger och tå. Plus ankelkedjor av silver, många armband, halsband, örhänge och näsring av guld. Befolkningen i Rajastan är ursprungligen s k Rajputs. Utöver att ha en egen smak på hur världen ska se ut, har Rajputs rykte om sig att vara vackra. Så är det också. De flesta människor man ser är långa och smala, ganska axelbreda och rakryggade, höga kindknotor och ståtlig hållning. Rajputs är ett krigarkast.
Efter Rajastan kom jag in i SÖ hörnet av Gujurat några dagar. Väldigt många av de Indier som bosatt sig i England sedan länge, har sina rötter i just Gujurat. Här på hemmaplan utmärker sig Gujurat på senare tid mest genom att fortfarande ha allmänt alkoholförbud. Det är en s k 'dry state' där endast ett fåtal ställen har tillstånd att servera alkohol, och då endast till personer med 'liquor permit', ett fylletillstånd som är lätt att få för de som kommer från en annan stat, i Indien eller utomlands, men betydligt svårare för infödingar. Detta har förstås lett till att Gujuratis gärna reser till angränsande stater där alkohol är lättillgängligt. Inte minst då Diu, som är en ö vid Gujurats sydkust, och en gång ingick i den Portugisiska kolonien i Indien. I Diu har man, enligt Portugisisk sedvänja, många viner och dessutom annan alkohol. Dit kommer många Indier (män), för att smaka.
Min erfarenhet är att Indier inte kan hantera alkohol och det därför gott kunde vara 'dry state' rakt över hela Indien. Mest är det förstås män som dricker i Indien. En berusad vuxen Indier blir minst lika korkad som en full femtonåring i Väst. Dom brölar och bråkar, slår sönder glasflaskor etc. Och så får de förstås ett svårt fall av att känna sig 'stor, stark och snygg'.
Mitt första stopp i Gujurat var Baroda, eller Vadodara, som det heter numera. Jag hittade ett bekvämt hotell och höll en vilodag här.
Det finns ju andra också som tagit till cykeln
Baroda College
I Surat kan man ivf få sig en 'Honest Soda'!
En dag åt jag Triple Sundae till lunch.
Sedan vidare till Baruch, Surat, och Jampore Beach. Med Jampore kom jag då in på samma spår som jag tog för två år sedan. Den gången hade jag också startat min tur i Kathmandu, och skulle till Bombay och Goa. Men jag tog en annan väg då, genom Madhya Pradesh. Som jag sagt tidigare, Bombay ligger där det gör och det är oundvikligt att delvis komma samma väg. Efter lång tid i inlandet, och i öknen, är det något särskilt att komma till kusten och se havet. Således Jampore Beach och Nargol. Dessvärre tyckte jag att det i vart fall inte blivit bättre på någon av de platserna sedan sist.
State Highways är mina favoritvägar för cykling.
Julen närmar sig och jag behöver en plan för det där. Vid kusten förstår jag att många rum längs kusten redan är bokade för julruschen. Jag som ändå ska vidare till Goa känner inte så stort behov av att ha havsutsikt just över jul, den kan Indierna få njuta utan mig. Därför bestämmer jag mig att satsa på julhelgen i Bombay. Dit är det just inte någon rusch inför julen.
Dessutom har jag bokat in mig på ett niodagars meditationsretreat lite norr om Bombay, från den 27/12. Så jag tar National Highway i riktning Bombay. Det får bli en övernattning på hotell längs med highwayen.
Jag närmar mig Bombay.
Ett maffigt hus, av många, i Colaba, Bombay.
Världens vackraste järnvägsstation. VT, Bombay.
Det blir också ett par rätt långa dagar på vägen. Jag tar mig fram så snabbt att jag måste ringa igen till cykelmeken i Bandra West och till hotellet i Colaba för att få klart att de kan ta mig en dag tidigare. Allt väl.
Jag svänger in om Bandra W och lämnar min cykel för service hos Pro 9 Bike Studio, och sedan en taxi till Colaba och Hotel Carlton.
Pro 9 Bike Studio, Bandra W.
Jag gillar Bombay, och känner mig rätt hemma i Indiens största stad. Indierna i Bombay är de mest västerländska/internationella av alla. De flesta snackar bra Engelska och är rätt vana att se utlänningar i stan. Det underlättar.
No comments:
Post a Comment