Kumarhatti

Solan

Ofta vet jag inte vart jag skall. Dvs jag vet i stora drag åt vilket håll jag strävar, och där borta någonstans finns ett mål. Men det är för långt för att jag ska hinna cykla ända dit redan i dag. Så det får bli en eller annan övernattning längs vägen på något ställe som  inte fyller någon annan funktion än just den, ett rum, en dusch, middag och vila/sova.
Då har jag vanligtvis skaffat mig en aning att på just den eller den orten borde finnas ett hotell/guest house. Men sen glömmer jag namnet på orten längs vägen. Bara jag är på rätt väg och har någotsånär koll på hur långt det är.

Det är inte ovanligt att Indier saktar ner på motorcykel eller bil och frågar mig vart jag är på väg. Då blir jag tvungen säga som det är att jag inte riktigt vet eller kommer ihåg.

I dag tog jag fel väg när jag cyklade iväg från Solan. Jag skulle i riktning mot Dehra Dun, men räknade med att det skulle ta 2 - 3 dagar. Siktade därför in mig mot Paonta Sahib, där jag hade anledning tro det fanns ställe att övernatta på. Jag såg att det fanns en väg som ledde ganska rakt åt det hållet. Men också att det innebar ca 90 km i ganska backig terräng genom ett område utan mellanliggande större samhällen. Tänkte därför ta en längre väg som gick förbi flera städer där jag kunde bryta turen. Gav mig iväg och kom snart till en rätt underlig korsning, eller egentligen två större korsningar som bara var ca 50 meter från varandra. Tydligen tog jag fel väg i en av dessa.

Sedan cyklade jag på ett rejält stycke utan att kolla på Google Maps att jag var på rätt väg. Själva vägen var utmärkt att cykla på och mycket vacker natur. Men det var en del uppförbackar. När jag långt om länge kollade på kartan hade jag cyklat 2 - 3 timmar och insåg att jag var på just den vägen jag inte skulle ta, och att jag cyklat över 20 km på den. Funderade på om jag skulle fortsätta ändå eller bita i det sura äpplet och vända tillbaks. Det är aldrig kul att vända, men än värre förstås att inte hitta övernattningsplats när dagen börjar ta slut.

Det kom ett par Indier från andra hållet. Jag frågade dem om det fanns någon 'town' längs denna väg. Dom sa nej, inte förrän Nahan, plejset som var 90 km bort.

Som väl var vände jag då. Klockan blev bortåt 4 på eftermiddagen innan jag kom fram till Kumarhatti, inte så rysligt många kilometer från där jag startat på morgonen. Där fick jag ett rum i ett måttligt charmigt hotell.

Runt kl 18 på kvällen kom en stormby in med friska vindbyar och piskande regn. Då var jag rysligt glad att vara inomhus och inte ute i mörkret på en lång backig och trögcyklad väg.

Kunihar

Kunihar 26 okt 2014.

I dag blev jag övertalad att ta en 'genväg' mot Arki. Detta var på en liten enkel landsväg som bara passerade mycket små byar. Vägen som sådan var helt fin och det var vacker natur. Men i avsaknad av större samhällen fanns heller inga 'dhabas', dvs restauranger, och naturligtvis heller inte några hotell eller guest houses. Inte för att jag behövde något guest house så mitt på dagen men om man ser ett och annat finns det gott hopp om fler inför kommande kväll.

Väg, utskuren ur 'the hillside'

Runt lunchtid kom jag fram till en stor skola, väldigt stort hus. Skylten utanför talade om att det var en 'polytechnic school', typ teknisk högskola, säkert ett internat där eleverna också bodde. Tvärs över vägen fanns en kombinerad 'dhaba' och butik. Där fick jag en fin lunch av min vanliga 'dal fry' och chapatis, plus en flaska mineralvatten. Så det gick ingen nöd på mig. Men trakten var ovanligt tom i övrigt.

Efter tre på em kom jag rätt oväntat till en stor vägkorsning. Jag insåg att den låg i utkanten av ett större samhälle, Kunihar. Jag cyklade in i stan och fick connection på min smartphone och på Google Maps fanns inritat ett hotell lite i utkanten av andra änden stan.

Ett stycke dålig väg

Jag hittade en ATM-maskin och fyllde upp min börs med rupees. Sen cyklade jag iväg mot hotellet. När jag kom närmre och zoomade in på kartan insåg jag att detta hotell föreföll ligga mitt ute i naturen, inte längs vägen. När jag passerat platsen där hotellet skulle vara, utan att ha sett någon väg leda i den riktningen blev jag fundersam och när jag råkade på ett par män frågade jag dom om hotellet. Den ena snackade hygglig engelska och sa med emfas att det finns inget sådant hotell. Förmodligen var det något som meddelats Google Maps redan innan det byggts, och sedan hade planerna skrinlagts. Det är inte första gången jag råkat på sådant.

Mannen sa att det finns hotell inne i stan, vid busstation. När jag frågade om namnet tyckte jag att han sa 'Kooh-i-Noor' och jag blev orolig att det skulle vara något lyxigt och onödigt dyrt. Senare insåg jag att han i själva verket sagt Kunihar.

Vid busstationen frågade jag en polis om hotell. Han pekade bort i ena hörnet av den stora planen. Där fanns ett litet enkelt Evergreen Hotel. Där fick jag ett förträffligt rum för ett mycket rimligt pris. Hotellet sköttes av ett par yngre män som kan ha varit bröder. Det var ett synerligen välskött hotell. Mycket rent och bra på alla sätt. Servicen var alldeles utmärkt och jag fick ta in min cykel på rummet. Det fanns bra varmvatten och på kvällen fick jag en fin middag.

Nästa morgon frågade jag managern om var jag kunde toppa upp mitt Vodaphone simkort eftersom datatrafiken hade tagit slut. Han pekade ut en liten butik alldeles nära och där fick jag just den hjälp jag behövde. Mitt simkort är från Delhi, dvs inte denna stat. Det är alltid lite besvärligt att fylla på sim-kortet utanför den stat där det hör hemma. Mest är det för att då vet de inte hur mycket det kostar. Priserna för ett visst antal Megabyte är nämligen olika i olika stater. Men de var hjälpsamma och ringde till Vodaphones 'customer care'-center och fick uppgifterna. Vid flera andra tillfällen i Indien har de helt enkelt sagt att det inte går toppa upp utanför den stat där jag köpt kortet.

Jag var mycket nöjd med lilla Kunihar.

Manali 21 okt

I Google Maps kan jag göra en sökning på 'hotel' och får då upp ett gäng röda prickar på kartan som visar var det finns sådana hotell som Google känner till. Det ger mig en rätt bra överblick över läget. När jag klickar på en sådan prick får jag upp namnet på haket och många gånger en lista på 'reviews', dvs omdömen som Google-användare lämnat. Ibland kommer det också fram uppgifter om hotellets rumspris, faktiskt i svenska kronor. Fast jag är mest intresserad av att få bekräftat att det faktiskt finns hak längs min väg.

Från McLeod Ganj hade jag långa fantastiskt fina nedförlöpor. Det var härligt att cykla!
Men likväl gjorde jag halt redan i Palampur, efter 46 kilometer. Det var en trevlig liten stad och jag hittade ett bra hotell för 50 kronor.

Dharamsala sett från ovan

Efter en dusch tog jag en promenad på stan och tänkte då att det på vissa sätt var som det kanske såg ut i Sverige sent 1800-tal. Det fanns jättemånga småbutiker och alla hade mycket personal. Typ en butik på 10 kvadratmeter med fyra personal och inga kunder, i vart fall inte just då. Vid kassan tronar en man, som är ägare och inte skulle få för sig att göra något mer än just att ta betalt. Ibland gör han inte ens det. Han sitter då på en stol utanför och ser allmänt nöjd ut. Han hälsar gärna och man kan snacka med honom. Oftast är han hjälpsam och pekar åt ena eller andra hållet om jag frågar efter något som inte alls finns i hans butik.

Indiskt trafikdelare

Jag inser att all denna personal inte har många kronor i lön, men de har iaf ett jobb och därmed någon slags status. Indien är för oss väldigt billigt och jag vet att en Indier kan leva rätt OK på en låg lön.

Nästa dag blev det både upp och ner. Det är ju Himalaya. Det är mycket vackert i naturen och vägarna är i allmänhet bra. Det är ganska tättbebyggt här och inte långt mellan byar och städer. Jag stoppade då i Joginder Nagar. Det fanns rätt många hotell och guest houses att välja på. En del var väl inte mycket att hänga i granen. Som vanligt frågade jag rickshawdrivers efter hotell. De vet ju sådant och är förvånansvärt hjälpsamma när jag kommer på cykel. Alla Indienfarare har ju jobbiga erfarenheter av rickshawdrivers, när man kommer till fots ut från tågstationen eller bussen. Då är man en potentiell kund och drivern vet oftast något hotell där han kan få kommission om han kommer in med en kund, en kommission som förstås läggs ovanpå rumspriset jag får slanta.
Men när jag har min egen transport ärjag ju ingen kund, jag vill bara veta vägen. Då är de fantastiskt hjälpsamma.

En sådan driver tipsade mig mig om 'The Uhl', ett stort hotell i utkanten av stan. Det är ett mycket välskött hotell, om än inte särskilt charmigt.

När jag klev in för att fråga om rum frågade managern mig om 'var är de andra?'. Det visade  sig att det var inbokat en hel grupp med cyklister från Australien. De kom efter någon timma. De var åtta stycken cyklister plus en Indisk guide och en följebil med allt bagage och ytterligare två Indier. Jag tror de var på en två veckors tur de hade bokat genom någon  resebyrå. Guiden sa att hans företag hör hemma i Amritsar.
Jag var glad se att de hade Trek 4300 cyklar, en modell som är ett par år gammal.

Sedan vidare till Mandi, Aut, Dobhi och nu Manali.

På väg mot Manali. Hängbro över floden Beas

En vacker dal

Vashisht, några kilometer utanför Manali

Väderprognosen ser fin ut

Åh, en liten flod!

McLeod Ganj, 13 oktober

Jag drog på mig en rejäl förkylning efter några dagar i Delhi. På måndagen åkte jag Delhis Metro, en slags kombinerad tunnelbana och pendeltåg. Bland de väldigt många människorna där flyger det förstås omkring alla slags bacillusker, av vilka många är tämligen annorlunda än vad vi är vana vid i Sverige. Sen ut i 37 - 38 graders värme, och därefter 'hem' till mitt rum med A/C och skönt svala 20 grader.

Nästa dag var jag hemskt snorig, hade huvudvärk och var rätt håglös. Sådär var jag sen i stort sett en vecka. Först följande måndag kväll tog jag tåget till Jammu, huvudstad i Jammu & Kashmir. Det var där jag hade planerat starta min Himalayiska cykeltur, från väster till öster. Det var ett misstag.

Jammu var inte mycket att ha, lika varmt som Delhi och dessutom går det inte att använda 'utomstatliga' telefonkort där. Dvs endast sådana Sim-kort som är registrerade i J&K får någon uppkoppling.
Eftersom min enda karta är Google Maps innebar det att nu hade jag ingen alls. Dessutom var det en storm (mindre), som drog fram över trakten. Ena dagen i Jammu var det helt mulet, och jag undrade om det skulle komma regn. Men utan connection kan jag heller inte kolla väderprognosen, se på kattvideor eller någonting.

Efter två nätter och mellanliggande hela dag i Jammu kom jag så äntligen iväg på cykeltur. Första dagen blev onödigt lång, 107 km, till Pathankot i Punjab. Egentligen vill jag starta cykelturer mycket softare än så, typ 40-50 km första dagen. Men nu blev det inte så. Visserligen såg jag några guest houses/hotell längs vägen, men det var redan före kl 10 och kändes inte riktigt rätt. Om någon läsare här funderar på att göra om min tur, så föreslår jag att det är mycket bättre ta tåget från Delhi direkt till Pathankot, och börja cykla där.
I stort sett så fort jag korsat gränsen in till Punjab fick jag kontakt med nätet via min smartphone, och kunde uppdatera Google Maps.

Från Pathankot kom jag rätt snart ut på landsbygden och fina vägar. Men jag var lite öm i rumpan från dagen före och gjorde halt redan i Nurpur vid lunchtid. Där fanns flera guest houses att välja på.

Fin väg att cykla på

Och berg lite längre bort!

Nästa dag hanns jag upp av en fransman på cykel. En trevlig typ som cyklat från Leh. Vi gjorde sällskap till Dharamsala.
Den där staden var inte riktigt vad jag hoppats på och tidigt nästa dag kvistade jag vidare upp för backen till McLeod Ganj, ca 1700 meter ö h. Det är här Dalai Lama har sitt högkvarter och leder Tibets exilregering. Följdaktligen bor här också många andra Tibetaner. Det finns många hotel och mycket turister.