Väkommen till Indien

Efter touch down i Bombay, när planet taxar till landgångsstruten, kommer en flygvärdinna på interkom och säger att det är midnatt lokal tid och 25 grader ute, hon avslutar med "To our foreign guests, 'Welcome to India', and to our fellow Indians, 'Welcome Home", jag tar åt mig av båda. Denna dubbla välkomstdos blir nästan för mycket och jag får lite lust att ge någon en stor kram i tacksamhet.

Flera gånger tidigare har jag kommit på mig själv med att tycka synd om dom som inte bor i Stockholm. Men ännu mer synd är det om dom som aldrig upplevt Indien, missat hela grejen liksom.


Room with a view
Jag flyger med Jet Airways, ett Indiskt flybolag på starkt uppåtgående. Förmodligen är det privatägt till skillnad från sina statliga systrar Air India och Indian Airlines.

Från Bromma till Bryssel kom jag med Air Brussels. Det verkar vara ett riktigt skitbolag. Trots vinterkläder frös vi halva vägen ner. Flygvärdinnan var fulare än jag trodde var tillåtet på internationell flight, Tamara Press-typ. Ingen mat, inget kaffe och inget alls, mer än kallt.

Desto trevligare att komma ombord hos Jet. Varmt och ombonat, ordning o reda, snygga och trevliga värdinnor. Till o med de manliga flight attendants, erkänner jag motvilligt, såg oförskämt bra ut. Ena flygvärdinnan var så makalöst vacker att det bara kan vara en tidsfråga innan hon dyker upp som toppmodell i världsklass. Jättebra service även i ekonomisektionen där jag satt. Ljuvlig indisk mat och bra information hela vägen. De här piloterna var mer ambitiösa och lyckades ta in halva förseningstimman.


Sexkliniken


Mitt emot
När vi gick av stod personalen uppradade och sa adjö och att de hoppades jag funnit flighten 'enjoyable'. Jag sa förstås att det varit 'very much enjoyable'.
I struten och längs vägen in i flygplatsens inre stod folk och pekade oss fram med gester som verkade betyda "This Way Only", på Indiskt sätt. Utanför en toalett stod en grabb i 20-årsåldern iklädd typisk toalettstädareuniform. Även han visade vägen vidare. Det var nog inte riktigt hans jobb, men han ville väl också vara med och ta hand om de nyanlända gästerna till sitt land. Han rullade på huvudet som Indierna gör och log ett stort leende som verkade betyda att allt skulle bli allright.

Till min glädje är det inte så hemskt annorlunda i Colaba där jag bor, mot hur det var senast, för 18 år sedan. Visst är det fler och större bilar, men ändå förvånansvärt soft och lugnt här. De flesta hotell och restauranger jag varit på tidigare är kvar. Priserna har gått upp en hel del i rupees, men inte orimligt mycket i kronor räknat. Jag har shoppat en del prylar jag behöver, inklusive Indiskt telefonkort, ätit gott på Kamat Restauarant och druckit några fina chai, bokat ett tåg till Bangalore för den 8 jan. Det är 25 timmar dit och tyvärr fanns det bara 2nd class AC på turistquotan. Allt annat var fullt. Det brukar bli så himla kallt i AC-klass att jag kanske får användning igen för min röda fleecetröja, som jag hade jag tänkt glömma kvar på planet hit men som ändå fick åka med in till stan.
På flyplatsen i Bryssel var jag inne på muggen och slängde mina långfillingar och termoundertröjan. Det där är närmast en rituell grej när jag åker söderut mitt i vintern.


Bombay Cyberspace