God Jul

Tad Lo, 23 dec, 2012.

God Jul på dig själv du!

Jag har varit däckad av flunsan ett par dagar. Stannade tre nätter i Paksong utan att egentligen göra mer än att snora och vila mig. Är fortfarande förkyld men i vart fall rätt vass på att cykla nerförbacke, vilket jag gjort i går och i dag. Nu bor jag bra här just vid ett vattenfall. Har balkong ut över en flod. Stannar ett par dagar.

De sista två dagarna upp till Pakse fick vi sällskap av en Amerikanska jag träffat lite hastigt vid 4000 Islands. Medan jag hade flunsan har nu Tina och Heather gjort en längre cykeltur runt Bolaven. Meningen är att de ska dyka upp här i Tad Lo snart. De båda ville cykla fortare än vad som passar mig.
I Tinas fall misstänkte jag länge att det berodde på hennes skitdyra cykel, men sen kom Heather med en hoj som är en bra bit billigare än min och hon kvistar iväg som hon hade en motor i rumpan. Kanske måste jag börja ana att det kan ha något med deras klena ålder att göra. Inte ens tillsammans kommer de upp den samlade visdom jag tillägnat mig.


Heather drar iväg

Det är ju som det är med julen. Den händer på samma datum år ut och år in helt utan variation eller undantag. T o m under första världskriget firade dom i skyttegravarna. Vilket jävla skämt!
Anyway, vi ska verkligen inte äta varken brunkål eller svinhufvud. Men en och annan pilsner blir det väl, och så kanske kyckling.

Man kan ju inte gärna äta nudelsoppa på julafton, hur mycket hedning man är.

Jag ska förstås inte lägga mig i dina ovanor sig här bara ett par dagar efter att jorden skulle gått under. Lev väl min vän, ät, drick och var glad på det vis du gillar. Om du måste sjunga eller kräkas hoppas jag i vart fall att du inte lägger ut en film om det på Youtube!

Jag kör hellre på den här;
Tom Waits - Silent Night
http://www.youtube.com/watch?v=OOlkX4Ly1cw

Bibblan i Tad Lo
Tad Lo vattenfall
Jultomten kom aldrig till Tad Lo, så vi fick trösta oss med lokala desserter


Motorcykelolycka

Stung Treng till Pakse via Four Thousand Islands.

Four Thousand Islands via Pakse till Thakek

 Cykelturen från Stung Treng till Don Det är inget spektakulär i sig. Men det är ändå något speciallt med att komma över denna avlägsna gräns på cykel. Det är inte mycket trafik, inte många som passerar här. Redan på Kambodjasidan märks det att här har vi landets mest avlägsna hörn.

Mellan Stung Treng och gränsen finns bara några enstaka hus. Själva gränspassagen funkar helt OK numera. Snubbarna vill ha 2 dollar i dricks på vardera sidan för att liksom komma sig för att göra sitt jobb med rimligt tempo. Man kan förstås försöka spara in en Selma om man är på det humöret. Sannolikt skulle det bara leda till att man fick vänta 2-3 timmar på att få tillbaks sitt pass. Följdaktligen accepterar man det korrupta systemet och "uppmuntrar" immigrationsofficerarna att fortsätta begära mutor. Håhåjaja!

Vi stannade på fiket som är alldeles på Lao-sidan av gränsen. Åt något och njöt resans första Beer Lao. Smakade alldeles förträffligt!

The Wholehearted Peoples Beer

Sen kvistade vi vidare till Nakasang, där man tar en liten båt ut till norra spetsen av Don Det, och sedan cyklar på små smala stigar tills man hittar ett trevligt ställe att bo. I vårt fall innebar det att vi hamnade där jag bodde två år tidigare. Vi kollade flera andra plejs längs vägen men tyckte inte att något av dom var så speciellt,
Vi bodde alltså på Don Khon, just över bron från Don Det. Någon gång under Andra Världskriget fick Fransoserna för sig att bygga en järnväg över de här öarna. En liten minijärnväg med små lok och vagnar. Vad nu det skulle vara bra för har ingen riktigt hajat. Kanske hade dom druckit för mycket Absint, eller bara fått värmeslag. Hur som helst så stupade iden på sin egen orimlighet, men inte förrän man redan hade skaffat dit ett litet ånglok, byggt en bit järnväg och en bro mellan Don Khon och Don Det. Bron finns kvar och är nu en vanlig vägbro för fotgängare, cyklister och moppar. Själva ångloket står också kvar på en äng och rostar långsamt.

 En kartbild över området som kallas Four Thousand Islands

Trail som går runt öarna

Coffee shop Don Det

En av många hängmattor

I en sådan här coffeshop kan man lätt fördriva en dag

Lilltjejen här var unge på mitt frukosthak

I de här trakterna bodde vi. Sett från andra sidan liksom

Efter 5 sköna dagar i diverse hängmattor på öarna hade vi snappat upp en del info om möjliga vägar till Pakse. Således cyklade vi upp till Norra spetsen av Don Det och åkte därifrån över med en liten liten färja till Don Som, en långsmal ö som pekar rätt Norröver. Båtturen tar bara fem minuter.

Väl på andra sidan fick vi pusha cyklarna genom sanden en bit och sedan upp på en fin liten trail, alldeles lagom smal att cykla på.

Don Som är en fin ö, även fast rysligt långsmal. Under de timmar det tog oss att cykla över ön törs jag påstå att det fanns exakt två st utländska turister på ön. Vi alltså. Av någon anledning vill de inte ha någon turistinvasion på Don Som och det har förbjudits att hyra ut rum el likn till turister. Finns heller inga restauranger eller chai shoppar. Men man är välkommen att cykla över ön.
Det är bara 10-12 kilometer upp till Norra änden, där man tar en annan liten färja över till Don Khong, den största ön i trakten.

Vi cyklade upp till Muang Khong, största orten på Ön. Där finns flera guest houses och restauranger. Vi åt o drack och flyttade in, ungefär i den ordningen. Sedan framåt sena eftermiddagen gjorde vi en cykelexpedition över till öns Västra sida. Där gjorde vi ett nytt försök att släcka den stora törst som tropikcykling lätt leder till.
Kollade in en fin solnedgång och fick sen se en ryslig massa stjärnor när vi cyklade hem i mörkret.

 

Solnedgång över Mekong

Den här båten drog dom fram i ett rep

Tina dricker sugarcane juice med is ur plastpåse

Och här äter hon Sticky Rice som kokts i en bit sockerrör

Hemmagjorda Brioliknande leksaker

Dirty Woman

Dammig väg och svettigt tempo leder till snaskiga ben

Dirty me

Champasak

Cykeltvätt i Pakse

Phnom Penh till Laos

Phnom Penh till S Laos

Don Det, 11 dec, 2012.

Det här med att cykla samma väg som jag gjort en gång tidigare är verkligen på gott och ont. Ibland har jag förstås nytta av att känna igen mig och kunna välja eller välja bort vissa plejs. Men charmen är inte riktigt samma, känns inte lika mycket som ett äventyr. Och så händer det förstås alltför ofta att något plejs inte lever upp till mina minnen av hur det var, öppnar för besvikelser helt enkelt.

Jag stannade fyra nätter i Phnom Penh. Tina dök upp efter att ha varit ett par dagar i Kampot och sedan tagit bussen till PP. Vi bodde på Royal GH där jag bott tidigare. Det här var min tredje gång i PP och jag hade redan sett alla speciella sevärdheter. Även Tina hade varit till Tuol Sleng/S21 och Russian Market mm. Jag lade nog min mesta energi på att få massage av blindnissarna på Seeing Hands. Sista gången där hade jag en äldre madam som var rent grym i nyporna. Jag försökte låta bli att gny men undslapp mig ändå ett och annat 'Ooajjj', då flinade hon förtjust och tog i än mer.

Tina drog vidare en dag före mig. Med sin 5000 Euro cykel vill hon gärna hålla högre fart än vad jag tycker är lagom. Jag hade rekommenderat att hon skulle ta den mindre trailen alldeles längs Mekong. För två år sedan var den bland det bästa jag cyklat på. Nästa morgon tog jag själv den vägen igen. De första 20 kilometrarna var superbra, men sedan blev det allt sämre. Mycket bulor och gropar, plus en hel massa vägarbeten. Som väl var hade jag startat redan strax efter sex på morgonen. Det blev en lång dag till Kampong Cham. Var inte framme förrän 1630. Hade då 111 km på min mätare och var svettig och dammig. Så skönt komma till det fina Mekong Hotel.


Fina trailen längs Mekong  


I en coffeshop längs Mekong  
Fina trailen längs Mekong   Nästa dag cyklade vi tillsammans för första gången, till Chlung. Även det en rätt lång dag. Tyvärr hade det Mekong GH jag tidigare bott på sunkat till sig rejält. Men när klockan är halv fem och man bara längtar efter en dusch och en kall pilsner är man inte riktigt på humör att cykla vidare, så vi bodde där ändå.


Flying Dutchwoman




Dusty Road  


Chlung

Tredje dagen, till Kratie var riktigt bra. Bara 32 km och mestadels fina vägar. Stannade två nätter i Kratie och fick nästan en hel vilodag till när första bussen var full och fick vänta tills 1530 på den andra. Vi tog alltså bussen till Stung Treng. Det är 140 km rätt Norrut, med solen rätt i nacken och mestadels ganska ointressant landskap. Det var mörkt när vi kom fram. Fick montera lamporna för första gången på den här turen. Men ändå väldigt skönt att cykla runt i stan och leta rum när det var ganska svalt. Vi slog då följe med Amerikanska Tony, en snubbe i min ålder som bl a bott ett tag i Sverige. Han är en erfaren cyklist. Till slut tog vi in på ett Kinesiskt hotell vid floden, helt modernt och bekvämt. Bara $12 för ett stort och fräscht rum med AC.




Vi åt middag på en ekologisk restaurang i Kratie. Aperitif.





Ljuvlig väg

I Kratie fick vi gå till cykeltvätten




Cyklarna fick åka inne i bussen till Stung Treng


Morning market in Stung Treng

Sedan upp i ottan för en tidig start mot Laos. Det var väl inte så mycket att se den här vägen heller, men kändes giftigt att korsa denna avlägsna gräns på cykel. Det var inga större problem med gränsen men tog ändå en stund. Inte minst för att precis där träffade vi ett Amerikanskt par som cyklade på andra hållet.
De var kul typer. Snubben skriver för en Amerikansk cykeltidning och har en stor website själv  också; http://www.yellowtentadventures.com/


På väg ut från Stung Treng

När vi letade rum i Stung Treng råkade vi på en Belgisk familj på långtur. Två vuxna och tre eller fyra barn. En grabb var ca tio år och mycket stolt över deras expedition. En blond tjej var nog bara 7 eller 8. Hon var inte riktigt kry och hade feber. De hade just cyklat 88 km från Nakasang, inkörporten till det som kallas 4000 islands, där Mekongfloden breder ut sig i ett flackt landskap som skapar en skärgårdsliknande miljö fast det är mitt inne i landet.
Helt makalöst att den lilla tjejen på en rätt liten cykel hade cyklat så långt i den värmen, och med feber. Jag berömde dem allihop, men Tina som är sjuksköterska vart nästan upprörd att så små barn tar ut sig på det sättet.
Familjen hade cyklat iväg från Belgien för 8 månader sedan, dvs tidigt i våras. De började då med en sväng upp genom Danmark och Sverige, färja till Helsinki och sedan tåg till någonstans långt bort i Ryssland. Därifrån hade de cyklat genom Mongoliet, China och Laos. Hoppas de lydde Tinas insisterande råd att ta minst en vilodag i Stung Treng, och att lilltjejen kryar på sig. Förresten var hon inte lilltjej. Det fanns en ännu mindre som fick åka på pappas pakethållare. Det Amerikanska paret hade träffat dom också och snubben tänker skriva en tidningsartikel om dom. De hade cyklat ihop ett tag på Bolavenplatån och han berättade med inlevelse om Laotiernas fascination över den blonda 7-åringen på egen cykel.