Lars reflektioner: Stung Treng till Pakse via Four Thousand Islands.

Four Thousand Islands via Pakse till Thakek

Cykelturen från Stung Treng till Don Det är inget spektakulär i sig. Men det är ändå något speciallt med att komma över denna avlägsna gräns på cykel. Det är inte mycket trafik, inte många som passerar här. Redan på Kambodjasidan märks det att här har vi landets mest avlägsna hörn.

Mellan Stung Treng och gränsen finns bara några enstaka hus. Själva gränspassagen funkar helt OK numera. Snubbarna vill ha 2 dollar i dricks på vardera sidan för att liksom komma sig för att göra sitt jobb med rimligt tempo. Man kan förstås försöka spara in en Selma om man är på det humöret. Sannolikt skulle det bara leda till att man fick vänta 2-3 timmar på att få tillbaks sitt pass. Följdaktligen accepterar man det korrupta systemet och "uppmuntrar" immigrationsofficerarna att fortsätta begära mutor. Håhåjaja!

Vi stannade på fiket som är alldeles på Lao-sidan av gränsen. Åt något och njöt resans första Beer Lao. Smakade alldeles förträffligt!

The Wholehearted Peoples Beer

Sen kvistade vi vidare till Nakasang, där man tar en liten båt ut till norra spetsen av Don Det, och sedan cyklar på små smala stigar tills man hittar ett trevligt ställe att bo. I vårt fall innebar det att vi hamnade där jag bodde två år tidigare. Vi kollade flera andra plejs längs vägen men tyckte inte att något av dom var så speciellt,
Vi bodde alltså på Don Khon, just över bron från Don Det. Någon gång under Andra Världskriget fick Fransoserna för sig att bygga en järnväg över de här öarna. En liten minijärnväg med små lok och vagnar. Vad nu det skulle vara bra för har ingen riktigt hajat. Kanske hade dom druckit för mycket Absint, eller bara fått värmeslag. Hur som helst så stupade iden på sin egen orimlighet, men inte förrän man redan hade skaffat dit ett litet ånglok, byggt en bit järnväg och en bro mellan Don Khon och Don Det. Bron finns kvar och är nu en vanlig vägbro för fotgängare, cyklister och moppar. Själva ångloket står också kvar på en äng och rostar långsamt.

En kartbild över området som kallas Four Thousand Islands


Trail som går runt öarna


Coffee shop Don Det


En av många hängmattor

I en sådan här coffeshop kan man lätt fördriva en dag

Lilltjejen här var unge på mitt frukosthak

I de här trakterna bodde vi. Sett från andra sidan liksom

Efter 5 sköna dagar i diverse hängmattor på öarna hade vi snappat upp en del info om möjliga vägar till Pakse. Således cyklade vi upp till Norra spetsen av Don Det och åkte därifrån över med en liten liten färja till Don Som, en långsmal ö som pekar rätt Norröver. Båtturen tar bara fem minuter.

Väl på andra sidan fick vi pusha cyklarna genom sanden en bit och sedan upp på en fin liten trail, alldeles lagom smal att cykla på.

Don Som är en fin ö, även fast rysligt långsmal. Under de timmar det tog oss att cykla över ön törs jag påstå att det fanns exakt två st utländska turister på ön. Vi alltså. Av någon anledning vill de inte ha någon turistinvasion på Don Som och det har förbjudits att hyra ut rum el likn till turister. Finns heller inga restauranger eller chai shoppar. Men man är välkommen att cykla över ön.
Det är bara 10-12 kilometer upp till Norra änden, där man tar en annan liten färja över till Don Khong, den största ön i trakten.

Vi cyklade upp till Muang Khong, största orten på Ön. Där finns flera guest houses och restauranger. Vi åt o drack och flyttade in, ungefär i den ordningen. Sedan framåt sena eftermiddagen gjorde vi en cykelexpedition över till öns Västra sida. Där gjorde vi ett nytt försök att släcka den stora törst som tropikcykling lätt leder till.
Kollade in en fin solnedgång och fick sen se en ryslig massa stjärnor när vi cyklade hem i mörkret.