Klämmer in den här bilden en gång till, ifall du glömt. Blå linjen, moturs!
I takt med att jag närmade mig Chiang Mai blev det allt färre rara byar, gulliga Thai landshus och härligt slingriga vägar i vacker bergsnatur. Istället såg jag allfler kommersiella byggnader, försäljningsställen av olika slag, och mycket mycket mer trafik.
Inte så kul väg längre
Småningom kom jag fram till Chiang Mai och hade lite problem att hitta till trakterna jag ville. När jag var där senast hade jag ett par justa waypoints i min GPS som jag kunde zooma in på. Men min Garmin var nu stendöd sedan länge och jag fick helt enkelt improvisera. Jag bara cyklade på måfå i hopp att hitta något jag kände igen. Chiang Mai är en miljonstad och det är inte helt självklart vilket som är var.
Men så dök det i alla fall upp landmärken jag kände igen, typ ringmuren runt gamla stan. Och slutligen kom jag till guest houset jag bodde på senast. Men jag tyckte det såg onödigt ruffigt ut och gled vidare till det betydligt bättre Yinde Guest House alldeles i närheten. Fick ett fint rum med AC och skön säng. Stannade två nätter.
Två tjejer på väg att råna banken
Hur man njuter en kall Singha på balkongen
Och sedan då den sista riktiga cykeltursdagen, till Lampang. Strax över hundra kilometer och mestadels platt väg.
Trafik var det gott om
Första jordgubbarna, i februari
Träcykel. Häpp!
Att cykla in i Lampang var återigen en höjdare. En jätterar stad!
Dessvärre har alltfler turister också insett hur fint Lampang är, och inte minst Riverside Guest House. Jag fick visserligen ett rum på studs utan att ha förbokat, men jag vart tvungen ta ett temporärrum de första två dagarna och sedan flytta. Det andra rummet var både mindre och lite dyrare, men hade i gengäld en underbar egen uteplats alldeles mot floden.
Antik moppe
På Riverside Guest House är allt vackert matchat
För mig är det här mycket Zen
Dammahjul, Wheel of Dhamma
Matsalen, öppen mot floden. Endast frukost och kvällsbira
Mat äter man ute på stan
Mat äter man ute på stan
Min egen uteplats
Vila stod på programmet, och det var vad jag gjorde. Slappade och åt, drack öl och sov på min uteplats. Ljuvligt! Sedan en lång bussresa till Bangkok!
Det vart lite strul att faktiskt komma med på en buss. Cykeln var förstås problemet. Det passerar massor av bussar mellan Chiang Mai och Bangkok, men de flesta har för klent bagageutrymme för att klämma in en cykel sådär efter de redan lastat in allt annat. Detta trots att jag monterat bort tramporna och svängt styret på längden så att cykeln var smalast möjliga.
Jag var på busstation före 7 på morgonen men kom inte med någon buss förrän halv elva. Det innebar att det var mörkt när vi väl kom fram till Chatuchak Bus Terminal i Bangkok.
Jag visste sedan tidigare att taxichaffisarna som hänger vid busstation begär helt orimliga priser för en tur till Banglamphu. De utgår helt enkelt från att farangturister inte vet riktigt var de är och måste punga ut med en rejäl hacka för att komma till kända trakter. Jag brydde mig inte ens att snacka med dom utan riggade till min cykel och gav mig iväg, i mörkret.
Jag saknade förstås återigen mina GPS waypoints. Och jag hade varit dum nog att helt tömma batteriet i min mobil när jag lyssnat på Podcasts i bussen. Så jag hade inte heller tillgång till Google Maps för navigering.
Men jag visste att jag skulle huvudsakligen åt SV så ditåt drog jag mig. Det är inte helt tryggt att cykla på stora trafikleder i Bangkok runt kl 7 på kvällen. Men inte helt fel heller. Jag kände mig utvilad och stark, gjorde grym fart och höll nästan takten med motorcyklar. Och så hade jag ett par små lampor som i vart fall skvallrade om min närvaro på vägen.
Det tog mig väl en timma att cykla de 11 kilometrarna till Soi Rambuttri.
Ombord på flodbåten
Det vart lite strul att faktiskt komma med på en buss. Cykeln var förstås problemet. Det passerar massor av bussar mellan Chiang Mai och Bangkok, men de flesta har för klent bagageutrymme för att klämma in en cykel sådär efter de redan lastat in allt annat. Detta trots att jag monterat bort tramporna och svängt styret på längden så att cykeln var smalast möjliga.
Jag var på busstation före 7 på morgonen men kom inte med någon buss förrän halv elva. Det innebar att det var mörkt när vi väl kom fram till Chatuchak Bus Terminal i Bangkok.
Jag visste sedan tidigare att taxichaffisarna som hänger vid busstation begär helt orimliga priser för en tur till Banglamphu. De utgår helt enkelt från att farangturister inte vet riktigt var de är och måste punga ut med en rejäl hacka för att komma till kända trakter. Jag brydde mig inte ens att snacka med dom utan riggade till min cykel och gav mig iväg, i mörkret.
Jag saknade förstås återigen mina GPS waypoints. Och jag hade varit dum nog att helt tömma batteriet i min mobil när jag lyssnat på Podcasts i bussen. Så jag hade inte heller tillgång till Google Maps för navigering.
Men jag visste att jag skulle huvudsakligen åt SV så ditåt drog jag mig. Det är inte helt tryggt att cykla på stora trafikleder i Bangkok runt kl 7 på kvällen. Men inte helt fel heller. Jag kände mig utvilad och stark, gjorde grym fart och höll nästan takten med motorcyklar. Och så hade jag ett par små lampor som i vart fall skvallrade om min närvaro på vägen.
Det tog mig väl en timma att cykla de 11 kilometrarna till Soi Rambuttri.
Andra dagen i Bangkok var jag här för att kolla in en cykelaffär
Sukhumvit är ett gräsligt område. Fattar inte att Sigge kan bo där
Det här är mer min stil
På floden Chao Phraya
Andra cykelaffärer, i China Town
En av Bangkoks många Khlongs, dvs kanal
Kombinerad restaurang, vardagsrum, butik och skrädderi
Thaigrunka på Suvarnabhumi Airport
Kombinerad cykelbana och parkering för turistbussar
En av de justa grejorna med Thailand är läcker frukt
Khao San Road
En av Bangkoks många Khlongs, dvs kanal
Här är Khlong Taxis, dvs kanalbåtar för människor
En lång katt vilar sig på trottoaren
Biljett till Sky Train, med stationslista
Gamla Bangkok
Doggarna lägger magen mot marken för svalka
Kombinerad restaurang, vardagsrum, butik och skrädderi
Följande söndag gjorde jag ett par cykelturer i själva Bangkok. En tidigt på morgonen och en sent på eftermiddagen. Jag hade hoppats på nästan tomma gator, men så var det inte. Nice i alla fall.
Nästa gång i Bangkok ska jag nog bo i de här trakterna
Sen sålde jag cykeln tillbaks till Velo Thai där jag hade köpt den fyra månader tidigare. Fick nästan hälften av vad jag betalt.
Det kändes skönt lämna över cykeln till någon som tar väl hand om den. Snubben sa att de ger den en rejäl service, byter ut vissa slitna delar och använder den sedan som hyrcykel.
När allt var "said and done" stod min cykelmätare på 4444 kilometer, vilket gör den här turen till min längsta hittills. 72 cykeldagar, 70 km i snitt per dag de 63 riktiga cykeldagarna. Övriga 9 var småskutt, som t ex sista dagen när jag kom tillbaks till Bangkok.
No comments:
Post a Comment