Mae Hong Son - Loopen

Mae Hong Son Loopen, och till Lampang

Lampang, 2 mars, 2013.

Denna krävande loop i Thailands NV hörn upp emot Burmas gräns är den maffigaste sträcka jag cyklat.

För att vara en komplett 'loop' ska man egentligen börja och sluta i Chiang Mai. Det gjorde nu inte jag eftersom jag kom Norrifrån. Min utgångspunkt blev därför Chiang Dao och jag svängde av väg 107 vid Mae Taeng, vid ungefär samma kilometerantal som om jag kommit från Chiang Mai.

Som nämnts på annat ställe var det grymma backar redan de första dagarna, till Pai inte minst. Tog ett par vilodagar där som kompensation och förberedelse för fortsättningen. Ärligt talat var jag inte ens säker att göra hela loopen. Hade sett varningar på kartan om 'extremely steep' och läst liknande på nätet. En snubbe vars journal jag läst på 'Crazyguy' hade en GPS som mätte på sträcka och stigning och i realtid visade stigningsprocenten. Som värst hade han sett 27% stigning! Sådana backar, och många mindre, hoppade jag av och puttade cykeln upp. Det går inte fort men man har iaf kvar fungerande knä och muskler även nästa dag.
 

 

I Soppong bodde jag såhär nice

 

 

I Mae Hong Son

I Mae La Noi

Jag hoppades att råka någon annan cyklist som kom åt andra hållet, men såg inte till en enda. Faktiskt såg jag inte några andra turcyklister på hela loopen.

Den här loopen är ett av få ställen där 'vanliga turister' tycks ha kommit före backpackers och hippies. Annars i världen är det oftast de yngre och djärvare/dumdristigare som brutit väg och upptäckt först. Långt senare har medelålders och äldre turister kommit, och drivit upp priserna.

Jag cyklade vidare till Soppong, Mae Hong Son, Khun Yuam, Mae La Noi, Mae Sariang och Hod, innan jag sist kom till Chiang Mai. I både Mae Hong Son och Mae Sariang var det ganska gott om turister. De flesta äldre och inga jag hade egentlig lust att beblanda mig med.


Ljuvligt rum i Mae Sariang



Grymt läckra vägar i vacker natur




Jag hade kommunicerat med en kompis som är SAS-pilot och flyger på Bangkok, om att han ev skulle köpa min cykel i slutet av turen. Jag flyger själv med Thai den här gången och har bara 20 kg allowance så kan inte ta hem min cykel till rimlig kostnad. Men han skulle kunna! Till slut fick vi iaf lägga ner de planerna eftersom han skulle behöva ha hojen så  tidigt att jag måst ruscha tillbaks till Bangkok.
När vi väl skrotat den idén hade jag istället ovanligt gott om tid på mig. Då drog jag ner på tempot och gjorde några kortare dagar där det fanns möjlighet att övernatta.
Men dagen mellan Mae Sariang och Hod blev både lång och besvärlig. Det är 108 km över en riktigt svettig backe. Jag hoppades hitta något guest house i mitten men det fanns inget. Ett tag tvivlade jag på att jag öht skulle orka hela vägen. Det såg i vart fall ut som att jag inte skulle komma fram förrän efter åtta på kvällen, och alltså cykla ett bra tag i mörker.

Men sen kom min räddning i en 30 km lång nerförbacke där jag låg på 40-50 bloss och mer. Kvart över sex var jag till slut framme och hittade ett jättefint guest house. Den duschen, och första pilsnern, satt som en smäck! Ägarinnan 'Honey' och hennes hund 'Happy' brändes fast i mitt minne som verkligt kära vänner.

Totalt ägnade jag 13 dagar åt loopen, varav 9 på cykeln. Total sträcka 623 km.
Jag har en grunka i min smartphone som kollar på total stigning över viss sträcka. Dvs den lägger ihop alla uppförbackar men drar inte av för nedförbackarna. Flera dagar had jag stigningar på 5000 meter! Högsta jag såg var nog 5800 meter. Inte underligt att jag känner mig trött i benen nu.

Totalt har jag cyklat 4384 km på den här turen. Längsta hittills. 63 cykeldagar och snitt på 70 km/dag. 9 dagar över 100 km.

Just nu vilar jag mig i det rara Lampang.