Chiang Kong till Chiang Dao
Pai, 18 feb, 2013.
Even Steven
Stannade bara en natt i Chiang Kong. Bodde fint på Ban Tammila, men kunde inte låta bli konstatera att Chiang Kong är både dyrt och tråkigt.
Skönt kvista vidare nästa morgon. Men det är inte utan att det är rätt backigt upp till Chiang Saen.
Sedan hade jag en ganska lång dag tvärs över till Thaton. Cyklade huvudsakligen rätt västerut och höll mig på Södra sidan av de grymmaste backarna. De som kan ta en upp till Mae Salong. Jag hade lite lust att kvista upp där för ett återbesök men bestämde mig lätt för att låta det vara. Höll en vilodag på fina plejset vid floden i Thaton.
Den här feta doggen beslöt sig att vakta min veranda i Thaton
Det var mycket vackert längs vägen till Chiang Dao och ännu mer så nästa dag när jag cyklade längs 107:an till Mae Taeng, och sedan de riktiga backarna på väg 1095 till Mae Sae.
Jag vet att uttrycket 'Even Steven' handlar om en snubbe som har sådan röta att när han råkar förlora något dröjer det inte länge förrän han snubblar över något som gott och väl kompenserar för det han blivit av med.
I mitt fall handlade det istället om att hitta ett rum där man knappt tror. Jag hade cyklat 92 km i grymma backar och klockan tickade på utan att jag sett något boende på rätt länge. Klockan var halv sex och dagen drog klart mot kväll. Då stannade jag vid ett litet hak, kombinerad butik och enkel restaurang. Köpte lite dricka och frågade då mannen i butiken var man kunde hitta ett guest house. 'Vi har guest house här', sa han. Och så fick jag ett enkelt rum våningen ovanpå. På nyckelbrickan han gav mig stod 600 och rumsnummer. 'Special price for you', sa han, 300 Baht. Rummet var iofs ganska stort men inrett med bara en madrass på golvet, och inte alldeles nytvättade lakan. Men ändå. Det var fortfarande 45 km kvar till Pai, och tämligen out of the question att hoja hela vägen. Jag hade utan vidare betalat de 600 rummet skulle kostat, eller i vart fall 500.
Dusch och toa var nere på gården och inte helt fräscht.
'Det finns bara kallvatten', sa han om duschen. Så jag tänkte lika bra duscha på stört när jag fortfarande var varm och svettig. Men jag micklade lite med brännaren och rätt som kom den igång och jag fick en fin varm dusch.
Frun lagade en smarrig Pad Thai till mig som middag, förvånansvärt billigt. Sen sa han något om kaffe till frukost.
Nästa morgon gick jag och frågade om man kunde få en omelett och kaffe. Visst, inga problem. När jag skulle betala frullen sa frun att den ingick i rumspriset. Bingo!
De resterande 45 till Pai var fortfarande ordentligt backiga, men mest nedför. Efter ett tag stannade jag för att känna på mina fälgar, efter allt bromsandet. De var då så varma att jag brände mig på fingret och det luktade varmt gummi. Hela framdäcket var ordentligt varmt men det var nog ändå så att gummilukten kom från beläggningen på bromsklossarna. Hur som helst tog jag en ordentlig vilopaus vid vägkanten. Jag vill verkligen inte ha någon däckexplosion när det går i 50-60 knyck på en kurvig bergsväg.
No comments:
Post a Comment