Vientiane till Muang Sing

Vientiane via Vang Vieng och Luang Prabang till Nong Khiaw

Muang Sing, 5 feb, 2013.

Allt gick bra i Vientiane. Jag fick nytt Lao-visa för en månad vid gränsen. Sedan var jag till Thai-konsulatet och fixade ett Thai-visa. Det märks på personalen att de inte ser som sin uppgift att ordna visum så snabbt och enkelt som möjligt. Snarare försöker de hitta en eller annan ruta i formuläret där man skrivit fel eller otydligt, så får man börja om från början.

I Nongkhai hade jag blivit kompis med en Engelsman och vi cyklade ihop över Friendship Bridge.
Efter ett par dagar i Vientiane drog vi vidare Norrut. Jason stack redan vid fem på morgonen, och jag strax efter åtta. Han hör till den sorts cyklister som ibland drar iväg mitt i natten för att slippa värsta värmen mitt på dagen.
Jag cyklade då 96 km till Hin Heup och bodde på samma guest house jag varit hos tidigare. Jason ringde strax innan jag kom fram och talade om att han var lite längre fram men inte hittat något guest house. Han skulle "sleep rough", som han sa, dvs sova utomhus.

Ibland får jag försöka överleva på sådan här frukost  
I Laos ser man alltid till att det växer ett stort ogräs framför kilometerstenen   Nästa dag till Vang Vieng, 67 km. Var framme vid 2, och fick inget rum på det plejset Jason bodde. Istället tog jag in igen på Saysong. Tubade en dag och cyklade nästa dag till Eco-restaurangen för lunch.

 Tubing, dvs man sitter i en innerslang och glider nerför floden

 

























Sen tog Jason buss direkt till Phongsaly, och jag en annan till Luang Prabang. Det är rätt grymma backar däremellan. Jag har cyklat dom en gång. Det var fantastiskt men är dåligt sugen på att göra det igen.

Min cykel fick åka på taket till Luang Prabang

I Luang Prabang var som vanligt onödigt mycket turister. Tack o lov hålls det i hårt i arkitekturen när de bygger nya hotell och restauranger. Riktigt snyggt görs det i hela stan.
Hoppas du gillar Fransk kolonialarkitektur, för här kommer en skrälldus sådant. Själv tycker jag det är oerhört vackert och smakfullt.




















Det här är alltså helt nybyggt, men i autentisk stil










Institut Francais


Backpackers hänger tvätt








Gruppturister


Servering vid floden






Klassigt utekök vid floden












Solnedgång över Mekong

Sen cyklade jag upp till Pakmong och nästa dag vidare till Nong Khiaw. Därefter gjorde jag äntligen en båtresa uppför Nam Ou, en tur jag önskar jag gjort för länge sedan. Stannade tre nätter i Muang Ngoi. Det där är en by som inte finns väg till. Enda sättet dit är med båt. Följdaktligen finns det inga gator och inga bilar. Dock några motorcyklar, och sådana där jordfräsare med vagn som var "dragdjur" i Nepal på 80-talet.
Det är fantastiskt vackert vid floden och förbluffande vackert när man tar en promenad en bit inåt landet. Jag har redan en tanke att någon gång återvända och stanna en vecka eller två.

'Hoppa i, det är skitskönt här. Inte en fluga!'

Efter tre nätter i Muang Ngoi fortsatte jag uppåt floden till Muang Khua, och ytterligare en dag till destinationen Hat Sa. Jag var på väg att skriva slutmålet. Men faktum är att det är resan uppför floden som är målet. En spännande båtresa uppför forsar där man imponeras av skepparens förmåga att hitta vatten under kölen på många ställen.

Nong Khiaw till Phongsali, med liten flodbåt

Vart ska ni? Får man åka med?
































Från Hat Sa åkte jag songthaew till Phongsaly, den Nordligaste staden i Laos. Där ösregnade det första kvällen och var riktigt kallt.

Vägen mellan Phongsaly och Udomxai är ökänd bland cyklister. Så jag tog en buss igen. Det är 240 km och ca en tredjedel grusväg. Efter regnandet på sistone var en hel del av grusvägen mest lervälling och jag var nöjd sitta på bussen.

Phongsali till Udomxai, med buss

Efter en natt i Udomxai var det skönt att åter komma på cykeln. Det var nu en vecka sedan jag cyklade senast. Hojade 84 km till Na Teuy. Den sista kvarten började det regna. Som väl var fick jag rum på haket jag bott tidigare. Under kvällen vräkte det ner.











Sedan bara 38 km till Namtha, där det blev ett riktigt oväder på kvällen. Regnet piskade ner och det åskade och blixtrade stup i ett.

I Nam Tha ser man att nu har även lokalbefolkningen bankomatkort

Jag stannade bara en natt på Manycham GH. I går cyklade jag de 60 km till Muang Sing. Här har det moderniserats en hel del sedan jag var här för fyra år sedan. Nu finns det gatubelysning, flera bankomater och mycket mer trafik. Det är mycket på gång i byn. Det byggs och fixas mest överallt. Alldeles tydligt är att det nu är betydligt mycket mer pengar i omlopp än tidigare.

 Även damer i tribal gear går till bankomaten

Tyvärr har de flyttat den gamla marknaden och den nya är inte alls lika fascinerande. Det säljs en massa grönsaker och en oherrans massa billigt kineskrafs. En del av tanterna som säljer har traditionella kläder beroende på vilken slags folkgrupp de tillhör, Hmong, Akkha, Lu eller andra. Men bland kunderna är det mest moderna tråkiga kläder, Made in China.