I Google Maps kan jag göra en sökning på 'hotel' och får då upp ett gäng röda prickar på kartan som visar var det finns sådana hotell som Google känner till. Det ger mig en rätt bra överblick över läget. När jag klickar på en sådan prick får jag upp namnet på haket och många gånger en lista på 'reviews', dvs omdömen som Google-användare lämnat. Ibland kommer det också fram uppgifter om hotellets rumspris, faktiskt i svenska kronor. Fast jag är mest intresserad av att få bekräftat att det faktiskt finns hak längs min väg.
Från McLeod Ganj hade jag långa fantastiskt fina nedförlöpor. Det var härligt att cykla!
Men likväl gjorde jag halt redan i Palampur, efter 46 kilometer. Det var en trevlig liten stad och jag hittade ett bra hotell för 50 kronor.
Efter en dusch tog jag en promenad på stan och tänkte då att det på vissa sätt var som det kanske såg ut i Sverige sent 1800-tal. Det fanns jättemånga småbutiker och alla hade mycket personal. Typ en butik på 10 kvadratmeter med fyra personal och inga kunder, i vart fall inte just då. Vid kassan tronar en man, som är ägare och inte skulle få för sig att göra något mer än just att ta betalt. Ibland gör han inte ens det. Han sitter då på en stol utanför och ser allmänt nöjd ut. Han hälsar gärna och man kan snacka med honom. Oftast är han hjälpsam och pekar åt ena eller andra hållet om jag frågar efter något som inte alls finns i hans butik.
Jag inser att all denna personal inte har många kronor i lön, men de har iaf ett jobb och därmed någon slags status. Indien är för oss väldigt billigt och jag vet att en Indier kan leva rätt OK på en låg lön.
Nästa dag blev det både upp och ner. Det är ju Himalaya. Det är mycket vackert i naturen och vägarna är i allmänhet bra. Det är ganska tättbebyggt här och inte långt mellan byar och städer. Jag stoppade då i Joginder Nagar. Det fanns rätt många hotell och guest houses att välja på. En del var väl inte mycket att hänga i granen. Som vanligt frågade jag rickshawdrivers efter hotell. De vet ju sådant och är förvånansvärt hjälpsamma när jag kommer på cykel. Alla Indienfarare har ju jobbiga erfarenheter av rickshawdrivers, när man kommer till fots ut från tågstationen eller bussen. Då är man en potentiell kund och drivern vet oftast något hotell där han kan få kommission om han kommer in med en kund, en kommission som förstås läggs ovanpå rumspriset jag får slanta.
Men när jag har min egen transport ärjag ju ingen kund, jag vill bara veta vägen. Då är de fantastiskt hjälpsamma.
En sådan driver tipsade mig mig om 'The Uhl', ett stort hotell i utkanten av stan. Det är ett mycket välskött hotell, om än inte särskilt charmigt.
När jag klev in för att fråga om rum frågade managern mig om 'var är de andra?'. Det visade sig att det var inbokat en hel grupp med cyklister från Australien. De kom efter någon timma. De var åtta stycken cyklister plus en Indisk guide och en följebil med allt bagage och ytterligare två Indier. Jag tror de var på en två veckors tur de hade bokat genom någon resebyrå. Guiden sa att hans företag hör hemma i Amritsar.
Jag var glad se att de hade Trek 4300 cyklar, en modell som är ett par år gammal.
Sedan vidare till Mandi, Aut, Dobhi och nu Manali.
Från McLeod Ganj hade jag långa fantastiskt fina nedförlöpor. Det var härligt att cykla!
Men likväl gjorde jag halt redan i Palampur, efter 46 kilometer. Det var en trevlig liten stad och jag hittade ett bra hotell för 50 kronor.
Dharamsala sett från ovan
Indiskt trafikdelare
Nästa dag blev det både upp och ner. Det är ju Himalaya. Det är mycket vackert i naturen och vägarna är i allmänhet bra. Det är ganska tättbebyggt här och inte långt mellan byar och städer. Jag stoppade då i Joginder Nagar. Det fanns rätt många hotell och guest houses att välja på. En del var väl inte mycket att hänga i granen. Som vanligt frågade jag rickshawdrivers efter hotell. De vet ju sådant och är förvånansvärt hjälpsamma när jag kommer på cykel. Alla Indienfarare har ju jobbiga erfarenheter av rickshawdrivers, när man kommer till fots ut från tågstationen eller bussen. Då är man en potentiell kund och drivern vet oftast något hotell där han kan få kommission om han kommer in med en kund, en kommission som förstås läggs ovanpå rumspriset jag får slanta.
Men när jag har min egen transport ärjag ju ingen kund, jag vill bara veta vägen. Då är de fantastiskt hjälpsamma.
En sådan driver tipsade mig mig om 'The Uhl', ett stort hotell i utkanten av stan. Det är ett mycket välskött hotell, om än inte särskilt charmigt.
När jag klev in för att fråga om rum frågade managern mig om 'var är de andra?'. Det visade sig att det var inbokat en hel grupp med cyklister från Australien. De kom efter någon timma. De var åtta stycken cyklister plus en Indisk guide och en följebil med allt bagage och ytterligare två Indier. Jag tror de var på en två veckors tur de hade bokat genom någon resebyrå. Guiden sa att hans företag hör hemma i Amritsar.
Jag var glad se att de hade Trek 4300 cyklar, en modell som är ett par år gammal.
Sedan vidare till Mandi, Aut, Dobhi och nu Manali.
1 comment:
Tja Albin!
Kom inte ner din sista vecka på båten. Hade tänkt det men det kom annat i vägen.
Ja, nu är du igång igen. Skall bli kul att följa trippen på din blogg.
Bajen har 2 matcher kvar, lutar åt allsvenskan igen, kul.
/perra
Post a Comment