Från Bijnor har jag forsatt nästan rakt Söderöver till Meerut, Bulandshahr, Aligarh, Agra, Dholpur, Gwalior, Datia och nu senast till Orchha strax utanför Jhansi.
Jag har cyklat en hel del på National Highways trots att de inte är mina favoritvägar. Men på många ställen är det helt enkelt så att den State Highway som var där tidigare har graderats upp, mer eller mindre, och fått en högre status. Det är mer trafik på dessa National Highways och de är inte alls lika charmiga. Men what to do? Vintern är på väg här också och jag behöver dra mig sydvart. Vissa morgnar har det varit lite disigt och även en smula kyligt. Dock inte värre än att jag cyklar barfota i shorts och sandaler. Första timman eller så har jag haft min tunna windbreaker utanpå cykeltröjan men sen har jag svettats och den har åkt av.
Jag har haft flera fina Indienupplevelser i olika mindre städer strax efter skymning, när folk kommer ut på stan. Det ser som mest Indiskt ut när det är mörkt ute och alla butiker är upplysta.
För länge sedan var jag två gånger till Agra, där Taj Mahal ligger. Då var det en pärs att åka dit. Man måste ju se Taj, som tveklöst är världens vackraste byggnad. Men själva staden Agra har länge varit ett säte för alla slags lurendrejeri riktat mot turister. Jag har aldrig själv gått på någon luring där men jag vet åtskilliga som har. En gång blev jag inblandad i att hjälpa en ung Dansk kille att få upprättelse.
Han var ute på sin första större resa och hade då sparat länge för att ha råd. Lagom när han kom till Agra hade han riktigt fått smak på det här med att luffa runt i främmande land, och han hade väl redan börjat tänka på hur han skulle ha råd att göra om det hela. Så blev han inlurad i en juvelerarebutik i Agra och fick ett förslag han inte kunde motstå. Planen var att han skulle köpa en rejäl laddning ädelstenar där i Agra och ta med hem till Danmark. Eftersom han tog in stenarna som privata souvenirer skulle han inte behöva betala tull eller skatt. Sedan skulle en person som var knuten till försäljaren i Agra kontakta killen och köpa tillbaks ädelstenarna till ett mycket högre pris. På det sättet skulle dansken få ihop pengar till nästa resa. Han tänkte sig att på det sättet kunde han bli en nästan ständig traveller. Så han köpte stenar för det mesta av sina pengar.
Det är ju just så de flesta lurendrejerier går till. Man lockar någon stackare med att han eller hon ska kunna göra ett fantastiskt kap nästan utan ansträngning. Numera med Internet har vi ju sett alla dessa Nigeriabrev och liknande. Någon filur i Nigeria påstår sig ha en ryslig massa pengar han behöver hjälp att föra ut ur landet. Därför skickar han ett mejl till helt okända personer och lovar dem många procent av en mångmiljonförmögenhet. Man ska 'bara' uppge numret till sitt bankkonto.
Ganska snart visar det sig ha uppstått någon slags problem och den Nigerianske välgöraren behöver också få inloggningsuppgifterna till bankontot för att göra överföringen. Bluffarna använder sig helt enkelt av andra människors egen girighet för att komma över de pengar man redan har.
Den Danska killen insåg snart att den resa han just nu var ute på skulle bli svår att fullfölja med så lite kvar av sitt kapital, och ångrade sig. Han berättade för en Dansk tjej om situationen han försatt sig i. Henne hade jag också träffat och hon talade om för mig. Jag kunde då visa dom på varningen i guideboken om just denna slags. Det skulle helt enkelt aldrig dyka upp någon sådan 'person som var knuten till försäljaren i Agra'. Den unga killen skulle sitta där med en massa värdelösa fejk-stenar.
Jag fick följa med till butiken och ömsom böna och be, ömsom hota med ambassad etc. Småningom gav dom med sig att köpa tillbaks 'ädelstenarna'. Fast inte riktigt till samma pris. Dansken gjorde väl en förlust på ca 100 dollar. Men han kunde iaf fortsätta den långresa han nu var ute på, och hade väl lärt sig en läxa.
Det var knappt man kunde åka rickshaw över huvud taget i Agra utan att drivern ville att man skulle kika in i en juvelerarbutik. Sa man åt honom att man inget ville köpa tjatade han ändå och sa att han fick en peng av butiken bara man gick in. Ibland blev man erbjuden gratis resa bara man gjorde ett kort besök i en butik. Agra var ett jobbigt plejs att vara!
Men den här gången hade jag ju min egen transport och behövde ingen rickshaw. Och självmant tänkte jag ivf inte gå in i en sådan butik. Agra blev en helt annan upplevelse! Jag har bitar av en guidebok i min dator. För de allra flesta plejs jag kommer till är guideboken helt meningslös, de finns inte alls med. Men Agra är förstås ett rejält kapitel. Där hittade jag ett hotell som kunde vara lämpligt. Det ligger några hundra meter SÖ om själva Taj, i ett kluster av den slags hotell och restauranger som backpackers brukar frekventera.
Jag cyklade inte till Agra för att besöka Taj Mahal. Där hade jag redan varit länge sedan. Agra låg helt enkelt längs vägen jag skulle. Men när jag nu ändå kommer till sådan ort där många Indienfarare åker, då ser jag fram emot lite variation i mat och godis.
Kamal Hotel var ett billigt och bra hak att bo på. Från restaurangen på taket hade man en juste utsikt över Taj. Och i kvarteren runtomkring var fantastiskt läckert att flanera på kvällen. Riktigt som i en helt annan värld, eller i vart fall en annan tid.
Tyvärr har jag inga bilder från gatulivet i Agra. Det kändes inte som rätt läge att ta upp mobilen och plåta bara sådär när jag nu var i en annan dimension liksom. Du får åka dit själv och se!
Men här är lite bilder från Dholpur istället.
Dholpur ja. Till min förvåning ligger det i Rajastan. Jag skulle aldrig gissat att Rajastan sträcker sig så långt Österut, men tydligen så.
När jag cyklade in i stan stannade jag för att kolla i min smartphone vart jag kunde hitta ett hotell. Då dök de här hjälpsamma tjejerna upp. Inte bara kunde de förklara var det finns hotell, de guidade mig hela vägen dit. Det är sällan Indiska flickor/kvinnor alls törs prata med utländska män. Men de här tjejerna tänkte tydligen inte låta sig hållas tillbaka av några dammiga idéer. Det ger mig gott hopp om Indiens framtid när jag råkar på sådana flickor/kvinnor i Indien!
När jag cyklade ut från Dholpur nästa morgon såg jag det här fina huset.
Från Dholpur till Gwalior alltså. Jag hade faktiskt lite svårt att hitta hotell till rimligt pris i Gwalior. Ett plejs hade rum för 1500 Rupees. Men erfarenheten säger mig att rum som kostar över 1000 Rs också måste lägga på en lyxskatt, så de 1500 raskt blir 1800.
Efter flera misslyckade försök fick jag hjälp av en rickshaw driver. Han kände till ett hak med rum för 500, och så ville han själv ha 10 Rs för att guida mig dit. OK, jag var trött på att leta.
Första rummet de visade mig var riktigt kass så jag accepterade att betala 600 Rs för ett lite bättre. Det var inget över sig det heller, men OK för en natt.
Sedan skulle jag egentligen till Orchha. Men det var över 120 km dit så jag ville gärna knipa av dagen i Datia. Strax innan jag kom dit hade jag sett en skylt längs vägen om någon slags 'Tourist Motel', och tänkte kolla det. Skulle ju bara vara över natten.
Det såg onödigt flott ut och skulle kosta 1990 Rs. Så jag fortsatte in i stan. Jag körde på Google Maps men hittade aldrig det hotell GMap hade på sin karta. Frågade några rickshaw drivers som inget visste annat än det dyra motellet. En ful Indier, som kanske var passagerare till en rickshaw, skrattade rått åt mig när jag sa att motellet var för dyrt. Jag hade nästan gett upp och börjat ställa in mig på att fortsätta de 35 kilometrarna som var kvar till Jhansi. Men då var klockan redan tre och jag rätt trött.
Jag var i stort sett på väg ut från stan när jag händelsevis fick syn på Sangeeta Hotel. Ett enkelt men välskött pang helt i min smak. Mycket vänlig manager och personal. Jag fick ta in min cykel på rummet, just som jag gärna vill. Stort rum f ö. 800 Rs.
Sen var det bara 47 km kvar till Orchha. Hade tänkt mig luncha i Jhansi men hittade inget intressant när jag cyklade genom stan. Kom rätt hungrig till Orchha vid lunchtid. Käkade lite först på en restaurang jag kände igen från förra gången jag var här.
Sökte sedan efter ett bra guest house jag hade flyttat till efter att ha frusit lite i det första jag bodde på för tre år sedan. Det verkade vara nedlagt. Cyklade omkring lite och hittade så det rara Temple View Guest House. Här har jag ett enkelt men OK rum för 300 Rs. Det finns bra varmvatten i duschen och jag kan ha min cykel nere på innergården. Det är ett riktigt guldhak det här. Av och till tar managern en runda och ropar ut en fråga om någon vill ha chai. När jag ville betala mitt chai sa han att det var 'complimentary', dvs ingår. Fantastiskt!
Det här är inte en bild på två travellertjejer som fikar.
Det är en bild påTaj Mahal från taket på mitt hotell.
Och, ja, två travellertjejer också.
Det är en bild påTaj Mahal från taket på mitt hotell.
Och, ja, två travellertjejer också.
Här är Taj på morgonen.
Jag har haft flera fina Indienupplevelser i olika mindre städer strax efter skymning, när folk kommer ut på stan. Det ser som mest Indiskt ut när det är mörkt ute och alla butiker är upplysta.
För länge sedan var jag två gånger till Agra, där Taj Mahal ligger. Då var det en pärs att åka dit. Man måste ju se Taj, som tveklöst är världens vackraste byggnad. Men själva staden Agra har länge varit ett säte för alla slags lurendrejeri riktat mot turister. Jag har aldrig själv gått på någon luring där men jag vet åtskilliga som har. En gång blev jag inblandad i att hjälpa en ung Dansk kille att få upprättelse.
Han var ute på sin första större resa och hade då sparat länge för att ha råd. Lagom när han kom till Agra hade han riktigt fått smak på det här med att luffa runt i främmande land, och han hade väl redan börjat tänka på hur han skulle ha råd att göra om det hela. Så blev han inlurad i en juvelerarebutik i Agra och fick ett förslag han inte kunde motstå. Planen var att han skulle köpa en rejäl laddning ädelstenar där i Agra och ta med hem till Danmark. Eftersom han tog in stenarna som privata souvenirer skulle han inte behöva betala tull eller skatt. Sedan skulle en person som var knuten till försäljaren i Agra kontakta killen och köpa tillbaks ädelstenarna till ett mycket högre pris. På det sättet skulle dansken få ihop pengar till nästa resa. Han tänkte sig att på det sättet kunde han bli en nästan ständig traveller. Så han köpte stenar för det mesta av sina pengar.
Det är ju just så de flesta lurendrejerier går till. Man lockar någon stackare med att han eller hon ska kunna göra ett fantastiskt kap nästan utan ansträngning. Numera med Internet har vi ju sett alla dessa Nigeriabrev och liknande. Någon filur i Nigeria påstår sig ha en ryslig massa pengar han behöver hjälp att föra ut ur landet. Därför skickar han ett mejl till helt okända personer och lovar dem många procent av en mångmiljonförmögenhet. Man ska 'bara' uppge numret till sitt bankkonto.
Ganska snart visar det sig ha uppstått någon slags problem och den Nigerianske välgöraren behöver också få inloggningsuppgifterna till bankontot för att göra överföringen. Bluffarna använder sig helt enkelt av andra människors egen girighet för att komma över de pengar man redan har.
Den Danska killen insåg snart att den resa han just nu var ute på skulle bli svår att fullfölja med så lite kvar av sitt kapital, och ångrade sig. Han berättade för en Dansk tjej om situationen han försatt sig i. Henne hade jag också träffat och hon talade om för mig. Jag kunde då visa dom på varningen i guideboken om just denna slags. Det skulle helt enkelt aldrig dyka upp någon sådan 'person som var knuten till försäljaren i Agra'. Den unga killen skulle sitta där med en massa värdelösa fejk-stenar.
Jag fick följa med till butiken och ömsom böna och be, ömsom hota med ambassad etc. Småningom gav dom med sig att köpa tillbaks 'ädelstenarna'. Fast inte riktigt till samma pris. Dansken gjorde väl en förlust på ca 100 dollar. Men han kunde iaf fortsätta den långresa han nu var ute på, och hade väl lärt sig en läxa.
Det var knappt man kunde åka rickshaw över huvud taget i Agra utan att drivern ville att man skulle kika in i en juvelerarbutik. Sa man åt honom att man inget ville köpa tjatade han ändå och sa att han fick en peng av butiken bara man gick in. Ibland blev man erbjuden gratis resa bara man gjorde ett kort besök i en butik. Agra var ett jobbigt plejs att vara!
Men den här gången hade jag ju min egen transport och behövde ingen rickshaw. Och självmant tänkte jag ivf inte gå in i en sådan butik. Agra blev en helt annan upplevelse! Jag har bitar av en guidebok i min dator. För de allra flesta plejs jag kommer till är guideboken helt meningslös, de finns inte alls med. Men Agra är förstås ett rejält kapitel. Där hittade jag ett hotell som kunde vara lämpligt. Det ligger några hundra meter SÖ om själva Taj, i ett kluster av den slags hotell och restauranger som backpackers brukar frekventera.
Jag cyklade inte till Agra för att besöka Taj Mahal. Där hade jag redan varit länge sedan. Agra låg helt enkelt längs vägen jag skulle. Men när jag nu ändå kommer till sådan ort där många Indienfarare åker, då ser jag fram emot lite variation i mat och godis.
Kamal Hotel var ett billigt och bra hak att bo på. Från restaurangen på taket hade man en juste utsikt över Taj. Och i kvarteren runtomkring var fantastiskt läckert att flanera på kvällen. Riktigt som i en helt annan värld, eller i vart fall en annan tid.
Tyvärr har jag inga bilder från gatulivet i Agra. Det kändes inte som rätt läge att ta upp mobilen och plåta bara sådär när jag nu var i en annan dimension liksom. Du får åka dit själv och se!
Men här är lite bilder från Dholpur istället.
I Dholpur
Dholpur ja. Till min förvåning ligger det i Rajastan. Jag skulle aldrig gissat att Rajastan sträcker sig så långt Österut, men tydligen så.
När jag cyklade in i stan stannade jag för att kolla i min smartphone vart jag kunde hitta ett hotell. Då dök de här hjälpsamma tjejerna upp. Inte bara kunde de förklara var det finns hotell, de guidade mig hela vägen dit. Det är sällan Indiska flickor/kvinnor alls törs prata med utländska män. Men de här tjejerna tänkte tydligen inte låta sig hållas tillbaka av några dammiga idéer. Det ger mig gott hopp om Indiens framtid när jag råkar på sådana flickor/kvinnor i Indien!
Hjäpsamma tonårsflickor i Dholpur
När jag cyklade ut från Dholpur nästa morgon såg jag det här fina huset.
Jag vet inte alls vad huset fyller för funktion. Men fint är det.
Klocktorn i Dholpur. 'The English liked building clock towers', sa en Indier till mig. Jag förmodar Britterna ville lära Indierna komma i tid till jobbet.
Från Dholpur till Gwalior alltså. Jag hade faktiskt lite svårt att hitta hotell till rimligt pris i Gwalior. Ett plejs hade rum för 1500 Rupees. Men erfarenheten säger mig att rum som kostar över 1000 Rs också måste lägga på en lyxskatt, så de 1500 raskt blir 1800.
Efter flera misslyckade försök fick jag hjälp av en rickshaw driver. Han kände till ett hak med rum för 500, och så ville han själv ha 10 Rs för att guida mig dit. OK, jag var trött på att leta.
Första rummet de visade mig var riktigt kass så jag accepterade att betala 600 Rs för ett lite bättre. Det var inget över sig det heller, men OK för en natt.
Sedan skulle jag egentligen till Orchha. Men det var över 120 km dit så jag ville gärna knipa av dagen i Datia. Strax innan jag kom dit hade jag sett en skylt längs vägen om någon slags 'Tourist Motel', och tänkte kolla det. Skulle ju bara vara över natten.
Det såg onödigt flott ut och skulle kosta 1990 Rs. Så jag fortsatte in i stan. Jag körde på Google Maps men hittade aldrig det hotell GMap hade på sin karta. Frågade några rickshaw drivers som inget visste annat än det dyra motellet. En ful Indier, som kanske var passagerare till en rickshaw, skrattade rått åt mig när jag sa att motellet var för dyrt. Jag hade nästan gett upp och börjat ställa in mig på att fortsätta de 35 kilometrarna som var kvar till Jhansi. Men då var klockan redan tre och jag rätt trött.
Jag var i stort sett på väg ut från stan när jag händelsevis fick syn på Sangeeta Hotel. Ett enkelt men välskött pang helt i min smak. Mycket vänlig manager och personal. Jag fick ta in min cykel på rummet, just som jag gärna vill. Stort rum f ö. 800 Rs.
Sen var det bara 47 km kvar till Orchha. Hade tänkt mig luncha i Jhansi men hittade inget intressant när jag cyklade genom stan. Kom rätt hungrig till Orchha vid lunchtid. Käkade lite först på en restaurang jag kände igen från förra gången jag var här.
Sökte sedan efter ett bra guest house jag hade flyttat till efter att ha frusit lite i det första jag bodde på för tre år sedan. Det verkade vara nedlagt. Cyklade omkring lite och hittade så det rara Temple View Guest House. Här har jag ett enkelt men OK rum för 300 Rs. Det finns bra varmvatten i duschen och jag kan ha min cykel nere på innergården. Det är ett riktigt guldhak det här. Av och till tar managern en runda och ropar ut en fråga om någon vill ha chai. När jag ville betala mitt chai sa han att det var 'complimentary', dvs ingår. Fantastiskt!
Apmamma med unge på väg att klättra in till restaurangen där jag äter lunch. Jag tror inte alls att apisarna har ordnat det där med pappans skyldighet att passa ungarna. Förmodligen städar han inte hemma heller! Här är något för feministerna att ta tag i, eller i vart fall hitta någon man att skylla alltihop på.
'Jentes Beauty Parlour' i Orchha,
Orchha Palace
No comments:
Post a Comment