Orchha är ett sådant ställe man lätt fastnar i. Det är rart, vackert och billigt. Känns liksom ingen riktig anledning att skynda vidare. Men vintern är klart på väg här också och jag behöver dra mig Söder över. Jag har visserligen gott om tid men bör komma längre syd innan det börjar lacka mot jul.
Jag hade ansökt om att få sitta en tiodagars meditationskurs över julen i Hyderabad. Det finns ett Vipassana-center där. Julen händer antingen man vill eller inte, även i Indien numera, och något måste man göra. Att vara i total tystnad i tio dagar är ett förträffligt tillfälle att slippa ifrån så mycket som möjligt. Men tyvärr fick jag ett mail för några dagar sedan att kursen redan var fullbokad och att det inte fanns plats för mig. Så nu har jag ännu mer gott om tid. Får väl sprida ut den över Hampi, Gokarna och Goa.
När jag väl drog från Orchha blev det till Tikamgarh. Ärligt talat mest för att det var en rimlig dags distans dit, och det bar något så när Söder ut.
Det är riktig landsbygd mellan Orchha och Tikamgarh. Väldigt vackert och undantaget de första tio kilometrarna också fin väg.
Jag hittade ett juste plejs att bo i Tikamgarh, och alldeles granne var en bra restaurang.
Jag hade blivit lite stressad av att inte ha hittat något juste ställe längs vägen att äta lunch. Fick klara mig på ett par Samosas. Dessutom hade inte Google Maps några hotell att visa i de närmsta samhällen rakt Söder över. Tänkte att jag måste nog ändå tillbaks till den stora vägen som på kartan listas som 'North - South Corridor'. Det är tydligen där den mesta trafiken går. Inte för att jag saknat trafiken på min fina landsväg till Tikamgarh, men jag bör nog hålla mig på vägar där det finns restauranger och hotell.
Således styrde jag rakt västerut nästa dag, till Lalitpur. Det var bara drygt 50 km så jag tog det lugnt på morgonen. Kom inte iväg förrän kl 9.
Vägen var mestadels riktigt usel. Och även här var det klent med serviceinrättningar. Nu hade jag dragit ner mina förväntningar och slog till på första bästa plejs som hade Samosas och chai. Det var i en by som heter Banpur. Där fann jag inte bara Samosas utan kunde även köpa några bananer och en flaska vatten. Överallt väckte jag en hel del uppståndelse. Sannolikt hade de sällan eller aldrig sett en utlänning komma där på cykel förut. Alla var oerhört vänliga, och mycket nyfikna på min cykel.
Knäppte den här bilden mitt i Orchha när jag väntade på en chai. Kl 0730.
Detta är en s k 'causeway' över floden. Vid monsunen når nog floden ända över.
Bettwa River
Jag hade ansökt om att få sitta en tiodagars meditationskurs över julen i Hyderabad. Det finns ett Vipassana-center där. Julen händer antingen man vill eller inte, även i Indien numera, och något måste man göra. Att vara i total tystnad i tio dagar är ett förträffligt tillfälle att slippa ifrån så mycket som möjligt. Men tyvärr fick jag ett mail för några dagar sedan att kursen redan var fullbokad och att det inte fanns plats för mig. Så nu har jag ännu mer gott om tid. Får väl sprida ut den över Hampi, Gokarna och Goa.
När jag väl drog från Orchha blev det till Tikamgarh. Ärligt talat mest för att det var en rimlig dags distans dit, och det bar något så när Söder ut.
Det är riktig landsbygd mellan Orchha och Tikamgarh. Väldigt vackert och undantaget de första tio kilometrarna också fin väg.
Jag hittade ett juste plejs att bo i Tikamgarh, och alldeles granne var en bra restaurang.
Jag hade blivit lite stressad av att inte ha hittat något juste ställe längs vägen att äta lunch. Fick klara mig på ett par Samosas. Dessutom hade inte Google Maps några hotell att visa i de närmsta samhällen rakt Söder över. Tänkte att jag måste nog ändå tillbaks till den stora vägen som på kartan listas som 'North - South Corridor'. Det är tydligen där den mesta trafiken går. Inte för att jag saknat trafiken på min fina landsväg till Tikamgarh, men jag bör nog hålla mig på vägar där det finns restauranger och hotell.
Således styrde jag rakt västerut nästa dag, till Lalitpur. Det var bara drygt 50 km så jag tog det lugnt på morgonen. Kom inte iväg förrän kl 9.
Först var vägen fin
men sedan blev den sämre
och ännu sämre
Här håller de ivf på med vägarbete.
Vägen var mestadels riktigt usel. Och även här var det klent med serviceinrättningar. Nu hade jag dragit ner mina förväntningar och slog till på första bästa plejs som hade Samosas och chai. Det var i en by som heter Banpur. Där fann jag inte bara Samosas utan kunde även köpa några bananer och en flaska vatten. Överallt väckte jag en hel del uppståndelse. Sannolikt hade de sällan eller aldrig sett en utlänning komma där på cykel förut. Alla var oerhört vänliga, och mycket nyfikna på min cykel.
I Lalitpur
No comments:
Post a Comment