Krong Koh Kong to Sihanoukville
Det tog mig 6 dagar att cykla Trat - Snookyville, med stopover i Mae Rut, Krong Koh Kong, Tra Peang Rung, Sre Ambel och Real Vinh. Åkte på en riktig störtskur bara 3 km innan jag kom fram till Koh Kong. Först bara måttligt regn och lite friskare vind. Då hoppades jag hinna hela vägen utan att bli alltför blöt. Men snart vräkte regnet ner och vindbyarna brallade i så att jag var orolig jag skulle blåsa över till andra sidan vägen. När det så dök upp en bensinstation med rätt juste tak svängde jag in där o skjulade. Efter en halvtimma hade det lugnat sig såpass att jag kunde cykla resten. Blöt vart jag iaf, men det var jag iofs redan, inifrån. Det är ju varmt som attan mitt på dagen.
Det är grönt och grannt i Cambodia så här i monsunsvansen
I Koh Kong köpte jag en USB-dongle till min laptop, så att jag kan komma åt nätet. Metfone, fungerar alldeles förträffligt. Dessförinnan hade jag köpt ett Kambodjanskt sim-kort till min smartphone och betalat 2 dollar extra för att få 600 MB Internettrafik, över en månad. Ringa verkade funka men jag kom aldrig ut på nätet med luren.
Inte minst vill jag kunna kolla väderprognoserna via yr.no. Det där gick fint i Thailand, och stämde så bra man nu kan rimligt begära såhär i tropikerna, och med monsunsvansen ännu inte helt slutviftad.
Nästa dag hade jag 3-4 rejäla backar och lika många "droppa ner och korsa floden". Broar överallt. Vädret var fint när jag startade men vid 12-snåret öste det ner igen. Den här gången var jag lite bättre förberedd och hade både regnponcho och paraply överst i packningen. Minst en halvtimma stod jag bara stilla i ösregnet med ponchon på och paraplyet uppfällt så att det dels skjulade huvudet och också höll värsta regnet borta från min lilla ryggsäck jag har på pakethållaren, där jag bl a har min kamera.
Jag har två riktiga cykelväskor, Ortlieb, som är av galon och vattentäta. Men ryggsäcken står inte emot mycket regn innan det blir blött inuti.
Varning för jättemyrslok
Småningom avtog regnet och jag kvistade vidare, först med ponchon på, men det blev snart bara svettigt. Jag stannade en stund vid ett litet stånd längs vägen där jag kunde skjula och köpa en burk dricka. Då dök det upp en söt Italienska och hennes Engelske boyfriend, båda utan regnkläder och fullständigt dyngsura. De hade köpt en tredagars trekkingtur i Koh Kong, och då fått veta att det enda de egentligen behövde tänka på att ha med var bra vandringsskor och solkräm. Så de hade lämnat sina regnkläder i Koh Kong och nu blivit pissblöta. När jag träffade dom ville de bara tillbaks till hotellet i Koh Kong, duscha, byta kläder och vara inne.
När regnet såg ut att sluta tog jag av ponchon och cyklade vidare. Men snart började det regna igen, inte alls lika häftigt, men ihållande. Inget tydde på att det skulla sluta snart så jag cyklade bara på. Säkert tre timmar cyklade jag i regnet och blev förstås helt dyngsur. Det var nice komma fram till Tra Peang Rung och få fixat ett rum.
TPR är inte mycket till ort. Det finns en liten by med 15 - 20 hus längs floden, och ett lite färre antal nära bron. Den stora tillgången vad mig anbelangar är ett kontor för World Wildlife Allliance. De kan ordna trekkar i trakten, en bit upp i Cardamom Mountains, ett djur- och natur-reservat. Trekking var jag inte inte lockad av just nu med blött överallt, och många leeches längs trailen. Men WWA har också arrangemang för 'home stay' hos flera lokalboende. Kostar tre dollar och ger mig ett rum hos en lokal familj. Ett enkelt rum i ett trähus, och det finns, måste finnas, tillgång till dusch och toa. Duschen är en tunna vatten i ett träskjul, med kaklat kolv, och en skopa att hälla vatten över sig. Förträffligt! Jag älskar duscha skopa, som ger fina minnen från Indien på 80-talet.
Efter det har jag haft fint väder vid cyklingen. Men det har regnat lite flera nätter.
Skönt komma fram till Snookyville och Serendipity Beach, mitt första längre stopp. Blir nog en vecka här och vilar min ömma rumpa.
Ochetual Beach in the morning
Har nu 749 km på min cykeldator. Allt väl.
Inte minst vill jag kunna kolla väderprognoserna via yr.no. Det där gick fint i Thailand, och stämde så bra man nu kan rimligt begära såhär i tropikerna, och med monsunsvansen ännu inte helt slutviftad.
Nästa dag hade jag 3-4 rejäla backar och lika många "droppa ner och korsa floden". Broar överallt. Vädret var fint när jag startade men vid 12-snåret öste det ner igen. Den här gången var jag lite bättre förberedd och hade både regnponcho och paraply överst i packningen. Minst en halvtimma stod jag bara stilla i ösregnet med ponchon på och paraplyet uppfällt så att det dels skjulade huvudet och också höll värsta regnet borta från min lilla ryggsäck jag har på pakethållaren, där jag bl a har min kamera.
Jag har två riktiga cykelväskor, Ortlieb, som är av galon och vattentäta. Men ryggsäcken står inte emot mycket regn innan det blir blött inuti.
När regnet såg ut att sluta tog jag av ponchon och cyklade vidare. Men snart började det regna igen, inte alls lika häftigt, men ihållande. Inget tydde på att det skulla sluta snart så jag cyklade bara på. Säkert tre timmar cyklade jag i regnet och blev förstås helt dyngsur. Det var nice komma fram till Tra Peang Rung och få fixat ett rum.
TPR är inte mycket till ort. Det finns en liten by med 15 - 20 hus längs floden, och ett lite färre antal nära bron. Den stora tillgången vad mig anbelangar är ett kontor för World Wildlife Allliance. De kan ordna trekkar i trakten, en bit upp i Cardamom Mountains, ett djur- och natur-reservat. Trekking var jag inte inte lockad av just nu med blött överallt, och många leeches längs trailen. Men WWA har också arrangemang för 'home stay' hos flera lokalboende. Kostar tre dollar och ger mig ett rum hos en lokal familj. Ett enkelt rum i ett trähus, och det finns, måste finnas, tillgång till dusch och toa. Duschen är en tunna vatten i ett träskjul, med kaklat kolv, och en skopa att hälla vatten över sig. Förträffligt! Jag älskar duscha skopa, som ger fina minnen från Indien på 80-talet.
Efter det har jag haft fint väder vid cyklingen. Men det har regnat lite flera nätter.
Skönt komma fram till Snookyville och Serendipity Beach, mitt första längre stopp. Blir nog en vecka här och vilar min ömma rumpa.
No comments:
Post a Comment