När jag nu befriat mig från att skriva dagliga iakttagelser här tänkte jag istället berätta om några lite äldre reseminnen. Börjar då med första gången jag var i Laos, på en resa med buss och båt. Det här var alltså innan jag hade kommit på idén att cykla.
Jag hade varit i Chiang Mai och Chiang Rai i Norra Thailand. Korsade sen Mekong vid Chiang Khong/Huay Xai och kom alltså till Laos. Därifrån tog jag en flodbåt, två dagar, till Luang Prabang, och sedan buss till Vang Vieng. I min guidebok stod om den "tubing" som var huvudgrejen i Vang Vieng, men jag visste väldigt lite om hur det egentligen skulla vara.
Vang Vieng var då ett synnerligen avslappnat plejs. Jag hade varit några dagar och mest bara slappat på ett hak vid floden. Hade lärt känna ett gäng andra drönare där, en Skotte, en Irländare, en ung Amerikan och några Australienare. Kul typer. Dom hejade på mig när jag sa att jag skulle prova denna tubing.
Mitt i lilla samhället Vang Vieng fanns ett plejs där man fick betala 3 dollar och bli inlastade med ett tiotal andra vitingar, de flesta ungdomar, i en stor Tuk-tuk. På taket hade vi varsin stor innerslang som är för traktordäck. Sen kördes vi 3-4 kilometer upp i backen där floden kom ifrån. Det är en liten lokal Laoflod. Alldeles rent vatten, mestadels bara ca 25 meter bred, och knappast mer än en meter djup.
När vi kom fram fick vi varsin innerslang och gick ner till floden. Jag hade bara badbrallor på mig och en liten drybag med några pengar i. Satte mig i slangen och stötte ut några meter. Sen flöt jag bara med strömmen.
I den här trakten har naturen begåvats med Karst-berg, eventuellt är de av kalksten, eller t o m korall. Bergen är bara 2 - 300 meter höga men eftersom de är så nära dominerar de vyn, mycket vackra. F ö är det bara djungel runtom där floden flyter fram. Det var först helt tyst, men snart hörde jag rätt mycket fågelsång. Det var en helt himmelsk upplevelse. En långsam flod, rumpan i vattnet och fötterna över kanten.
Efter en knapp halvtimma kom jag runt en krök i floden och hörde lite lågt men ändå tydligt musik. Reggae? Var kan det komma ifrån härute?
När jag kom närmre såg jag att någon hade byggt en liten bar uppe vid ett stort träd vid kanten av floden. Nere vid vattnet stod ett par grabbar i 12-års åldern med varsitt lång rep som satt fast i en lång bambukäpp med en tom Pet-flaska fast längst ut som flöte. När jag närmade mig kastade grabbarna ut sin bambukäpp mot mig, jag tog i en och blev inhalad mot kanten. Jag parkerade min slang och klättrade upp till baren. Där var en lokal man som sålde kalla Beer Lao han hade i en spann med isbitar. Det var förstås också han som spelade reggae, i en rätt juste anläggning, och på måttlig volym. Absolut inte störande i naturen, även fast en aning oväntat.
Det var en underbar dag som inte blev sämre av en kall Beer Lao, av många betraktad som Asiens bästa öl. Sen flöt jag vidare, och kom snart till ännu en liknande bar. Annan musik, men bra och måttlig volym. Vid den baren, som var en bra bit större, hade de även spänt upp flera vajrar mellan träd. Där kunde man klättra upp till en plattform, ta tag i ett handtag och glida ut över floden och sen plumsa i från flera meters höjd.
När jag gled vidare i min innerslang såg jag efter en stund en liten unge som stod en bit ut floden. Det syntes att hon försökte positionera sig så att hon skulle vara där jag passerade. När jag kom alldeles nära henne svängde hon runt och hoppade upp på min slang så att hon hängde över kanten. Hon log stort och hälsade mig med ett glatt 'Hello'. Med en gång började hon paddla med fötterna för att styra min slang. ca 100 meter längre ner stod en annan tjej i vattnet, lite större och tydligt i samarbete med den första. Den lilla styrde slangen rätt på den andra tjejen så att det blev stopp. Då tog hon ett flinkt hopp upp på andra kanten, satte sig och sa 'Hello'!.
Den äldre tejen kunde så mycket Engelska att hon kunde fråga mig vad jag hette och hur gammal jag var. Så jag kunde fråga dom samma sak. Den stora var 8 och den lilla 5. Sen kunde dom inte mer Engelska utan övergick till att prata med varandra på Lao.
Jag hade redan tidigare sett att traktens ungar ofta var i floden och lekte. Så först trodde jag att ungarna bara ville lifta en bit. Att de råkade vara där uppe och nu ville lite längre neråt floden. Men småningom kom vi in bland ett halvdussin andra tubare, och alla hade minst en unge ombord utöver sin turist.
Efter en stund kom vi till ett område där floden bredde ut sig och blev grundare. Jag kunde känna hur stenarna på botten nafsade mig i rumpan ibland. Småningom körde vi på grund helt. Tvärstopp. Då gav den stora tjejen mig kommando som om jag var en hund. 'Stand Up!' Och sedan 'Walk!' Så jag gick över det grunda och tjejerna släpade innerslangen. När det sen blev djupare igen fick jag kommandot 'Sit!' Jag satte mig ner och vi gled vidare.
Ungefär då började jag fatta att det här skulle nog kosta mig något, att flickorna gjorde ett jobb åt mig och skulle vilja ha något för det. Men jag ville absolut inte lära dom att de kunde tjäna pengar i floden när de istället borde vara i skolan. Framför allt ville jag inte plantera idén att ifall dom är riktigt snälla mot en äldre utländsk man kan de få riktigt mycket pengar. Men något borde jag väl ge dom? Jag tänkte att ifall jag hade haft lite godis skulle jag ha bjudit. Men jag hade inget annat än pengar. Så jag bestämde mig att ge dom vardera 1000 Kip, ca 10 Amerikanska cent, typ 70 öre. Tänkte att för det kan de köpa några karameller eller så.
När vi kom fram till skylten där det står "Tubing Stops Here!" paddlade dom in oss till kanten och drog upp slangen på land. När jag sa Thank You Very Much, kom stora flickans hand fram och ett uppfordrande "Money!". OK, jag gav dom vars 1000 Kip. Men det var de inte nöjda med. "Dollar!", begärde hon. Nej, nej, några dollar får du inte. Men jag tänkte att det kanske var väl snålt av mig. Så jag gav dom vardera ytterligare 2000 Kip så att de hade fått vars 30 cent, drygt 2 kronor. Jag tänkte att för det kan de i vart fall köpa sig några hårda karameller, som kunde vara OK utan att jag lockat dom i fördärvet. De var inte riktigt nöjda, men ändå rätt OK.
Jag hade rum i ett guest house just vid floden och spenderade mest av mina dagar nära floden. Men för mat var jag tvungen gå upp i själva byn, ca 10 minuters promenad.
När jag kom upp dit på kvällen för att äta middag såg jag att hela byn var full med lokalbefolkning. De var finklädda och promenerade omkring och såg allmänt väldigt nöjda ut. Restaurangerna var hyggligt välbesatta och det var tydligt att det rullade en del pengar in i byn. Jag såg också ett litet tivoli uppsatt på en gård. Helt enkelt och det mesta byggt i trä. Det fanns flera karuseller, gungor och ett mini-pariserhjul. Jag hade inte hållit mig särskilt informerad om byns görande och låtande men tänkte att det här måste vara någon slags karneval eller så.
Jag träffade på någon jag kände och frågade vad som stod på. Det är lördag, sa han. Likadant varje lördag, ungarna är lediga från skolan och då vill de göra något kul.
Jag tubade igen följande tisdag, och då var det inga ungar i floden. Det var alltså inte så att de skolkade för att åka innerslang.
Jag åt middag på en Indisk restaurang. En sådan där de öppnat upp hela den väggen som vetter ut mot gatan. Jag satt en bit in i restaurangen men kunde ändå se vad som försigick ute på gatan. Efter en stund kom 'mina ungar' förbi i sällskap med flera andra i 7-8 års ålder. Den lilla hade en påse popcorn och den stora en slickepinne i munnen.
Det var alltså lördag kväll och fest i byn. Tacka fasen att de också ville vara med, och att då behövdes åtminstone lite pengar. Laos är ett fattigt land och det är nog inte så lätt för ungar att vigga pengar av morsan till godis.
Flickorna såg inte mig fastän jag såg dom. Men om dom hade sett mig och om dom hade kommit fram och sagt att jag varit rysligt snål och att de behövde ett par tusen Kip till för att åka karusell, så hade jag gett dom. Vem skulle inte vilja bjuda en femåring på karusell?
.............
Två år senare var jag tillbaks I Vang Vieng, på cykeltur. Då hade hela atmosfären förstörts av turisterna. Det var ett dussintal barer längs floden och alla spelade idiothög musik. På Erawan Island där tidigare varit assoft var nu knökat med barer och väldigt hög musik. Det fanns Thailändska fnask och feta Ryssar som brände dollar så det rök om det. Hela stan var full a fulla backpackers dygnets alla timmar. Jag tyckte synd om lokalbefolkningen.
...........
Ytterligare två år senare kom jag förbi igen på cykel. Då hade polisen rensat bort det värsta. Fått någotsånär tyst på oväsendet och lagt stränga regler för öppethållande. Det hade lugnat ner sig avsevärt. Men kvar fanns ovanan hos främst unga Australienare att dricka alldeles för mycket och sen ge sig ut att åka på vajer över floden. Tyvärr har det varit flera dödsolyckor när fyllskallar ramlat ner för tidigt eller för sent.
Det senaste jag hört är att nu har polisen helt satt stopp för de där vajerbanorna.
Det lär alltså vara lite tillbaks till ruta ett. Fast det lär aldrig komma tillbaks till att bli så bra som det var.
Jag hade varit i Chiang Mai och Chiang Rai i Norra Thailand. Korsade sen Mekong vid Chiang Khong/Huay Xai och kom alltså till Laos. Därifrån tog jag en flodbåt, två dagar, till Luang Prabang, och sedan buss till Vang Vieng. I min guidebok stod om den "tubing" som var huvudgrejen i Vang Vieng, men jag visste väldigt lite om hur det egentligen skulla vara.
Vang Vieng var då ett synnerligen avslappnat plejs. Jag hade varit några dagar och mest bara slappat på ett hak vid floden. Hade lärt känna ett gäng andra drönare där, en Skotte, en Irländare, en ung Amerikan och några Australienare. Kul typer. Dom hejade på mig när jag sa att jag skulle prova denna tubing.
Mitt i lilla samhället Vang Vieng fanns ett plejs där man fick betala 3 dollar och bli inlastade med ett tiotal andra vitingar, de flesta ungdomar, i en stor Tuk-tuk. På taket hade vi varsin stor innerslang som är för traktordäck. Sen kördes vi 3-4 kilometer upp i backen där floden kom ifrån. Det är en liten lokal Laoflod. Alldeles rent vatten, mestadels bara ca 25 meter bred, och knappast mer än en meter djup.
När vi kom fram fick vi varsin innerslang och gick ner till floden. Jag hade bara badbrallor på mig och en liten drybag med några pengar i. Satte mig i slangen och stötte ut några meter. Sen flöt jag bara med strömmen.
I den här trakten har naturen begåvats med Karst-berg, eventuellt är de av kalksten, eller t o m korall. Bergen är bara 2 - 300 meter höga men eftersom de är så nära dominerar de vyn, mycket vackra. F ö är det bara djungel runtom där floden flyter fram. Det var först helt tyst, men snart hörde jag rätt mycket fågelsång. Det var en helt himmelsk upplevelse. En långsam flod, rumpan i vattnet och fötterna över kanten.
Efter en knapp halvtimma kom jag runt en krök i floden och hörde lite lågt men ändå tydligt musik. Reggae? Var kan det komma ifrån härute?
När jag kom närmre såg jag att någon hade byggt en liten bar uppe vid ett stort träd vid kanten av floden. Nere vid vattnet stod ett par grabbar i 12-års åldern med varsitt lång rep som satt fast i en lång bambukäpp med en tom Pet-flaska fast längst ut som flöte. När jag närmade mig kastade grabbarna ut sin bambukäpp mot mig, jag tog i en och blev inhalad mot kanten. Jag parkerade min slang och klättrade upp till baren. Där var en lokal man som sålde kalla Beer Lao han hade i en spann med isbitar. Det var förstås också han som spelade reggae, i en rätt juste anläggning, och på måttlig volym. Absolut inte störande i naturen, även fast en aning oväntat.
Det var en underbar dag som inte blev sämre av en kall Beer Lao, av många betraktad som Asiens bästa öl. Sen flöt jag vidare, och kom snart till ännu en liknande bar. Annan musik, men bra och måttlig volym. Vid den baren, som var en bra bit större, hade de även spänt upp flera vajrar mellan träd. Där kunde man klättra upp till en plattform, ta tag i ett handtag och glida ut över floden och sen plumsa i från flera meters höjd.
När jag gled vidare i min innerslang såg jag efter en stund en liten unge som stod en bit ut floden. Det syntes att hon försökte positionera sig så att hon skulle vara där jag passerade. När jag kom alldeles nära henne svängde hon runt och hoppade upp på min slang så att hon hängde över kanten. Hon log stort och hälsade mig med ett glatt 'Hello'. Med en gång började hon paddla med fötterna för att styra min slang. ca 100 meter längre ner stod en annan tjej i vattnet, lite större och tydligt i samarbete med den första. Den lilla styrde slangen rätt på den andra tjejen så att det blev stopp. Då tog hon ett flinkt hopp upp på andra kanten, satte sig och sa 'Hello'!.
Den äldre tejen kunde så mycket Engelska att hon kunde fråga mig vad jag hette och hur gammal jag var. Så jag kunde fråga dom samma sak. Den stora var 8 och den lilla 5. Sen kunde dom inte mer Engelska utan övergick till att prata med varandra på Lao.
Jag hade redan tidigare sett att traktens ungar ofta var i floden och lekte. Så först trodde jag att ungarna bara ville lifta en bit. Att de råkade vara där uppe och nu ville lite längre neråt floden. Men småningom kom vi in bland ett halvdussin andra tubare, och alla hade minst en unge ombord utöver sin turist.
Efter en stund kom vi till ett område där floden bredde ut sig och blev grundare. Jag kunde känna hur stenarna på botten nafsade mig i rumpan ibland. Småningom körde vi på grund helt. Tvärstopp. Då gav den stora tjejen mig kommando som om jag var en hund. 'Stand Up!' Och sedan 'Walk!' Så jag gick över det grunda och tjejerna släpade innerslangen. När det sen blev djupare igen fick jag kommandot 'Sit!' Jag satte mig ner och vi gled vidare.
Ungefär då började jag fatta att det här skulle nog kosta mig något, att flickorna gjorde ett jobb åt mig och skulle vilja ha något för det. Men jag ville absolut inte lära dom att de kunde tjäna pengar i floden när de istället borde vara i skolan. Framför allt ville jag inte plantera idén att ifall dom är riktigt snälla mot en äldre utländsk man kan de få riktigt mycket pengar. Men något borde jag väl ge dom? Jag tänkte att ifall jag hade haft lite godis skulle jag ha bjudit. Men jag hade inget annat än pengar. Så jag bestämde mig att ge dom vardera 1000 Kip, ca 10 Amerikanska cent, typ 70 öre. Tänkte att för det kan de köpa några karameller eller så.
När vi kom fram till skylten där det står "Tubing Stops Here!" paddlade dom in oss till kanten och drog upp slangen på land. När jag sa Thank You Very Much, kom stora flickans hand fram och ett uppfordrande "Money!". OK, jag gav dom vars 1000 Kip. Men det var de inte nöjda med. "Dollar!", begärde hon. Nej, nej, några dollar får du inte. Men jag tänkte att det kanske var väl snålt av mig. Så jag gav dom vardera ytterligare 2000 Kip så att de hade fått vars 30 cent, drygt 2 kronor. Jag tänkte att för det kan de i vart fall köpa sig några hårda karameller, som kunde vara OK utan att jag lockat dom i fördärvet. De var inte riktigt nöjda, men ändå rätt OK.
Jag hade rum i ett guest house just vid floden och spenderade mest av mina dagar nära floden. Men för mat var jag tvungen gå upp i själva byn, ca 10 minuters promenad.
När jag kom upp dit på kvällen för att äta middag såg jag att hela byn var full med lokalbefolkning. De var finklädda och promenerade omkring och såg allmänt väldigt nöjda ut. Restaurangerna var hyggligt välbesatta och det var tydligt att det rullade en del pengar in i byn. Jag såg också ett litet tivoli uppsatt på en gård. Helt enkelt och det mesta byggt i trä. Det fanns flera karuseller, gungor och ett mini-pariserhjul. Jag hade inte hållit mig särskilt informerad om byns görande och låtande men tänkte att det här måste vara någon slags karneval eller så.
Jag träffade på någon jag kände och frågade vad som stod på. Det är lördag, sa han. Likadant varje lördag, ungarna är lediga från skolan och då vill de göra något kul.
Jag tubade igen följande tisdag, och då var det inga ungar i floden. Det var alltså inte så att de skolkade för att åka innerslang.
Jag åt middag på en Indisk restaurang. En sådan där de öppnat upp hela den väggen som vetter ut mot gatan. Jag satt en bit in i restaurangen men kunde ändå se vad som försigick ute på gatan. Efter en stund kom 'mina ungar' förbi i sällskap med flera andra i 7-8 års ålder. Den lilla hade en påse popcorn och den stora en slickepinne i munnen.
Det var alltså lördag kväll och fest i byn. Tacka fasen att de också ville vara med, och att då behövdes åtminstone lite pengar. Laos är ett fattigt land och det är nog inte så lätt för ungar att vigga pengar av morsan till godis.
Flickorna såg inte mig fastän jag såg dom. Men om dom hade sett mig och om dom hade kommit fram och sagt att jag varit rysligt snål och att de behövde ett par tusen Kip till för att åka karusell, så hade jag gett dom. Vem skulle inte vilja bjuda en femåring på karusell?
.............
Två år senare var jag tillbaks I Vang Vieng, på cykeltur. Då hade hela atmosfären förstörts av turisterna. Det var ett dussintal barer längs floden och alla spelade idiothög musik. På Erawan Island där tidigare varit assoft var nu knökat med barer och väldigt hög musik. Det fanns Thailändska fnask och feta Ryssar som brände dollar så det rök om det. Hela stan var full a fulla backpackers dygnets alla timmar. Jag tyckte synd om lokalbefolkningen.
...........
Ytterligare två år senare kom jag förbi igen på cykel. Då hade polisen rensat bort det värsta. Fått någotsånär tyst på oväsendet och lagt stränga regler för öppethållande. Det hade lugnat ner sig avsevärt. Men kvar fanns ovanan hos främst unga Australienare att dricka alldeles för mycket och sen ge sig ut att åka på vajer över floden. Tyvärr har det varit flera dödsolyckor när fyllskallar ramlat ner för tidigt eller för sent.
Det senaste jag hört är att nu har polisen helt satt stopp för de där vajerbanorna.
Det lär alltså vara lite tillbaks till ruta ett. Fast det lär aldrig komma tillbaks till att bli så bra som det var.
No comments:
Post a Comment