I går cyklade jag 115 km Nam Tha - Udomxai. Första tredjedelen var bra väg men sen skiftade det till minst en generation äldre. Asfalterad visserligen men gammal och sliten asfalt. Av och till var det sträckor där hela asfalten var borta och längs hela sträckan dök det upp stora potholes och bulor. Mest irriterande var det i nerförbackar då jag ville åka rätt fort men inte tordes.
Jag startade tidigt, redan kl 8, men var ändå inte framme förrän just när det började skymma, 1830. Tio timmar i sadeln tog ut sin rätt. Det var mycket vackert mestadels och särskilt de sista 3 timmarna när vägen gick uppe på en ridge. Ibland med utsikt över en vacker dal åt väster och ibland lika vackert åt andra hållet. Jag kom igenom flera mycket vackra byar i sen eftermiddagssol, som gör så fina färger. Det var rart se människor stå och tvätta sig ute vid en vattenpump eller någon naturlig källa.
I morse var mina lår stela och de ville inte ge sig ut på en ny lång dag över flera rejäla backar. Så jag kvistade in om busstation och si de hade en buss till Pak Mong redan en timma senare. Inga problem att ta med cykeln heller. Jag skruvade av tramporna och lossade styret, sen hivade vi upp den på taket och åkte iväg. Det var en minibuss med ungefär dubbelt så många människor i som vi skulle haft i Europa. Men stämningen var god och redan halv ett kom jag fram hit.
Det här är en väldigt liten by, mest bara en vägkorsning. Men det finns tre guest houses och några restauranger. Jag verkar vara den enda västerlänningen.
Jag startade tidigt, redan kl 8, men var ändå inte framme förrän just när det började skymma, 1830. Tio timmar i sadeln tog ut sin rätt. Det var mycket vackert mestadels och särskilt de sista 3 timmarna när vägen gick uppe på en ridge. Ibland med utsikt över en vacker dal åt väster och ibland lika vackert åt andra hållet. Jag kom igenom flera mycket vackra byar i sen eftermiddagssol, som gör så fina färger. Det var rart se människor stå och tvätta sig ute vid en vattenpump eller någon naturlig källa.
I morse var mina lår stela och de ville inte ge sig ut på en ny lång dag över flera rejäla backar. Så jag kvistade in om busstation och si de hade en buss till Pak Mong redan en timma senare. Inga problem att ta med cykeln heller. Jag skruvade av tramporna och lossade styret, sen hivade vi upp den på taket och åkte iväg. Det var en minibuss med ungefär dubbelt så många människor i som vi skulle haft i Europa. Men stämningen var god och redan halv ett kom jag fram hit.
Det här är en väldigt liten by, mest bara en vägkorsning. Men det finns tre guest houses och några restauranger. Jag verkar vara den enda västerlänningen.
No comments:
Post a Comment