Alltid mor och dotter, aldrig mor o son. Flickorna får lära sig ta ansvar från väldigt unga år. Redan i femårsåldern är det flickan som kånkar omkring på sina småsyskon, och som tycks ta ett stort ansvar för de minsta. Om en unge börjar yla kommer deras lilla storasyster rusande med tröst. Flickorna bär ved, flickorna hämtar vatten. Flera gånger har jag mött ett sällskap på 3 - 4 flickor i sjuårsåldern som bär en bambustång över ena axeln och en spann vatten i varje ände.
När jag kommer cyklande skiftar de runt sina händer så att de kan vinka rart och med ett soligt leende önska mig Sabaidee!
Döttrarna är alltid vid mammas sida, om hon tvättar, lagar mat eller tillverkar en sopkvast. Pojkarna då, ja de kanske är med farsan på ställen jag inte ser. Men jag ser många grabbar som spelar fotboll, klättrar i träd, och jagar varandra i olika lekar.
Senare träffade jag den vackra och otroligt charmiga Melanie från Schweiz. Hon är här för femte gången och är helt förälskad i Laos. Nu har hon startat ett alldeles eget projekt för att borra en 100 meter djup brunn åt folk som av någon underlig anledning bosatt sig i ett område där det inte finns vatten lättillgängligt. I generationer har flickorna fått gå 7 km till en vattenkälla och bära, bära.
Egentligen borde man säga, strunt i brunnen, flytta hela byn i stället. Men nu har Melanie satt sig i backen på att samla in pengar till en brunn. Hon kommer säkert lyckas också. Det där leendet kan flytta berg.
Anyway, hon sa att pojkarna jobbar jättehårt dom också. Ute på fälten med farsan. Tydligen är 80% av Laoerna jordbrukare.
No comments:
Post a Comment