Alltså, landsbygden i Laos kan jag inte låta bli tänka är lite som en kombination av Thailand, Indien och Afrika. Thailand för att folket här ser rätt mycket ut som Thai, och byggnadsstilen också, som Thailändsk landsbygd. De få hårdvaror som finns här kommer i stor utsträckning från Thailand.
Indien för att det är mest bara där, och i Nepal iofs, som jag bott så enkelt, läs primitivt, men ändå helt funktionellt. Afrika för att det är riktigt fattigt här, absolut inte misär, men de flesta har inga pengar och hela den ekonomiska aktiviteten är mycket låg.
Det är ju skönt slippa ett ständigt pushande för att man ska köpa det ena och andra, men det är förunderligt låg ambition att försöka tjäna en peng till.
I morse bad jag om frukost i Don Chai.
-Coffee? undrade tanten,
-visst sa jag, och bread. Nej hon hade inget bread. Men där är ju sa jag och pekade på en limpa uppskivat vitt bröd i platspåse. OK sa hon och undrade om jag ville ha ägg till, javisst ägg vill jag ha, och kaffe. En holländare som bodde i rummet jämte, är här på en "Gibbon experience". Det lär ska vara enda platsen på mainland Asia som det finns Gibbon-apor, annars bara på Borneo. Tanten undrade om han också ville ha kaffe, nej han ville ha te.
Ville han ha ägg?, nej tack. Vi fick vårt kaffe och te, och en stund senare mina toast med scrambled egg. Efter en stund gick han och undrade om han också fick toast, nej, var det enda svaret.
Hon hade en hel butik med grejor som han säkert hade köpt ett eller annat för att komplettera sin tefrukost med, men inte ett försök eller förslag.
Nu är jag i Viang Poukha, en något större bonnhåla. Här bor jag på ett fint guest house som omnämns i Lonely Planets bok som det tystaste placet här, det ligger ensamt 7-800 meter in på en dammig smal väg. Andra guest house har tillhörande karaoke bar. Jag har en rar bungalow med terass ut mot en liten bäck. Det finns väl 5 - 6 bungar här. Jag duschade och knoppade en timma. Sen gick jag och frågade efter om man kunde få en kopp kaffe. Snubben bara pekade i riktning mot byn. En kopp kaffe kostar som 25% av en bunge. Varför i helskotta har han inte det till försäljning?
Nu har jag varit inne i byn och ätit middag, fisk och sticky rice, BeerLao. Utanför sina hus sitter människor runt en liten brasa av pinnar. De flesta har ingen el, och för de som har handlar det om ett par timmar efter skymningen. Det känns också lite Afrika för mig. Folk sitter ute och pratar runt elden.
Indien för att det är mest bara där, och i Nepal iofs, som jag bott så enkelt, läs primitivt, men ändå helt funktionellt. Afrika för att det är riktigt fattigt här, absolut inte misär, men de flesta har inga pengar och hela den ekonomiska aktiviteten är mycket låg.
Det är ju skönt slippa ett ständigt pushande för att man ska köpa det ena och andra, men det är förunderligt låg ambition att försöka tjäna en peng till.
I morse bad jag om frukost i Don Chai.
-Coffee? undrade tanten,
-visst sa jag, och bread. Nej hon hade inget bread. Men där är ju sa jag och pekade på en limpa uppskivat vitt bröd i platspåse. OK sa hon och undrade om jag ville ha ägg till, javisst ägg vill jag ha, och kaffe. En holländare som bodde i rummet jämte, är här på en "Gibbon experience". Det lär ska vara enda platsen på mainland Asia som det finns Gibbon-apor, annars bara på Borneo. Tanten undrade om han också ville ha kaffe, nej han ville ha te.
Ville han ha ägg?, nej tack. Vi fick vårt kaffe och te, och en stund senare mina toast med scrambled egg. Efter en stund gick han och undrade om han också fick toast, nej, var det enda svaret.
Hon hade en hel butik med grejor som han säkert hade köpt ett eller annat för att komplettera sin tefrukost med, men inte ett försök eller förslag.
Nu är jag i Viang Poukha, en något större bonnhåla. Här bor jag på ett fint guest house som omnämns i Lonely Planets bok som det tystaste placet här, det ligger ensamt 7-800 meter in på en dammig smal väg. Andra guest house har tillhörande karaoke bar. Jag har en rar bungalow med terass ut mot en liten bäck. Det finns väl 5 - 6 bungar här. Jag duschade och knoppade en timma. Sen gick jag och frågade efter om man kunde få en kopp kaffe. Snubben bara pekade i riktning mot byn. En kopp kaffe kostar som 25% av en bunge. Varför i helskotta har han inte det till försäljning?
Nu har jag varit inne i byn och ätit middag, fisk och sticky rice, BeerLao. Utanför sina hus sitter människor runt en liten brasa av pinnar. De flesta har ingen el, och för de som har handlar det om ett par timmar efter skymningen. Det känns också lite Afrika för mig. Folk sitter ute och pratar runt elden.
No comments:
Post a Comment